Trishagion
Trishagion (grekiska ’trefalt helig’) är en liturgisk hymn på grekiska, känd sedan 400-talet.[1] Den användes i bysantinska och gallikanska gudstjänster, och förekommer frekvent i den ortodoxa huvudgudstjänsten.
I västlig kristendom ingår trishagion bland annat i långfredagens improperier i Romersk-katolska kyrkans liturgi.[1] I Svenska kyrkan ingår den både i långfredagsgudstjänsten och som en möjlig variant i kyrkans liturgi för mässa och gudstjänst.[2]
Bönens form
Klassiska språk
Inom östlig kristendom ber man Trishagion på grekiska:
Ἅγιος ὁ Θεός, Ἅγιος ἰσχυρός, Ἅγιος ἀθάνατος, ἐλέησον ἡμᾶς.Hágios ho Theós, Hágios iskhūrós, Hágios āthánatos, eléēson hēmâs.
I västlig kristendom har en översättning till latin använts:
Sanctus Deus, Sanctus Fortis, Sanctus Immortalis, miserere nobis.
Moderna språk
Översatt till svenska lyder Trishagionbönen:
Helige Gud, helige starke, helige odödlige, förbarma Dig över oss.
I Svenska kyrkans kyrkohandbok har detta utvecklats för att fungera liturgiskt. Trishagion återges där som ett Kristusrop, som besvaras med kyrie. Det används i högmässans eller gudstjänstens samlings- eller inledningsmoment:[2]
Präst/Ledare:
- Helige Herre Gud,
- helige starke Gud,
- helige barmhärtige Frälsare,
- Du evige Gud,
- Förbarma Dig över oss.
Församlingen:
- Herre, förbarma dig över oss.
- Kristus, förbarma dig över oss.
- Herre, förbarma dig över oss.