Tokhariska betecknar två utdöda närbesläktade indoeuropeiska språk i Centralasien, tokhariska A (även östtokhariska, turfanska) och tokhariska B (även västtokhariska, koucheanska). Språken är kända från texter skrivna från 500- till 700-talet e.Kr. Manuskripten är skrivna med indisk brahmiskrift och påträffades i början av 1900-talet i den nuvarande autonoma regionen Xinjiang i nordvästra Kina, och i närbelägna Dunhuang i provinsen Gansu. Hittills har cirka 5 000 texter påträffats. Dessa består främst av översättningar från sanskrit av buddhistiska texter.
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/4c/Tocharian3.jpg/300px-Tocharian3.jpg)
Tokhariskan uppvisar störst likheter med de västliga indoeuropeiska språken, de så kallade kentumspråken, såsom keltiska, germanska och italiska språk. Tokhariskan har också likheter med den nu utdöda hettitiskan.
Grammatiken i tokhariskan motsvarar delvis den i de indoeuropeiska språken. Verbet har stam med böjningsändelser för person tillagda. Ordförrådet är påverkat av religiösa lånord från sanskrit och östiranska språk.
Ordexempel:
Betydelse | Svenska | Tokhariska A | Tokhariska B | Grekiska | Hettitiska | Urindoeuropeiska |
'eld' | fyr | por | puwar | pyr | paḫḫur | *péh₂wr̥- |
'fader' | fader | pācar | pācer | patēr | *ph₂tḗr | |
'moder' | moder | mācar | mācer | matēr | *méh₂tēr | |
'broder' | broder | pracar | procer | phratēr | *bʰréh₂tēr | |
'dotter' | dotter | ckācar | tkacer | thygatēr | *dʰugh₂tḗr | |
'hund' | hund | ku | ku | kyōn | kuwas | *ḱwṓn[1] |
'jord' | tkaṃ[2] | keṃ | chthōn | tekan | *dʰǵʰom-[3] |
Referenser
Noter
Tryckta källor
- Clackson, James. 2007. Indo-European Linguistics: An Introduction. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-65367-1