The Offspring

amerikanskt rockband
Den här artikeln handlar om bandet The Offspring. För musikalbumet med samma namn, se The Offspring (musikalbum).

The Offspring är ett amerikanskt punkrockband från Garden Grove, Kalifornien, grundat 1984.[2] Bandet består av sångaren Dexter Holland, gitarristen Noodles, basisten Todd Morse, multiinstrumentalisten Jonah Nimoy och trumslagaren Brandon Pertzborn. The Offspring, tillsammans med Green Day, NOFX och Rancid[3], sägs tillhöra de band som återupplivade punkrocken i mitten av 1990-talet, i vad som kallas för punk revival.[4] Bandet har sålt över 40 miljoner album världen över.[5]

The Offspring
The Offspring under ett uppträdande i Costa Rica den 18 februari 2024.
Pseudonym(er)Offspring
Tidigare namnManic Subsidal (1984–1986)
BakgrundGarden Grove, Kalifornien, USA
GenrerPunkrock · poppunk · alternativ rock[1]
(se även)
År som aktiva1984–idag
SkivbolagConcord · Columbia · Epitaph · Nitro · Time Bomb · Nemesis · Black Label
ArtistsamarbetenRedman · Emily Armstrong · Josh Freese · Chris Higgins · Deryck Whibley · Pierre Bouvier · Ed Sheeran
Relaterade artisterFace to Face · Saves the Day · Steady Ground · Angels & Airwaves · Rocket from the Crypt · Clowns of Death · The Squids
Webbplatswww.offspring.com
Medlemmar
Dexter Holland
Noodles
Todd Morse
Jonah Nimoy
Brandon Pertzborn
Tidigare medlemmar
Greg K.
Doug Thompson
Jim Benton
James Lilja
Marcus Parrish
Ron Welty
Atom Willard
Pete Parada
Logotyp

Ett kännetecken för The Offspring är att de gärna använder sig av ord såsom "whoa", "hey" och "yeah" i refrängerna till sina låtar och ett annat av bandets kännetecken är att den första låten på deras album ofta är en kortare låt som ibland fungerar som en sorts introduktion till själva albumet. The Offspring använder sig gärna av element från orientalisk musik i sina låtar och de har även hämtat viss inspiration från surfkulturen.

The Offsprings genombrott kom med deras tredje studioalbum, Smash, som är det bäst säljande albumet som har släppts från ett självständigt skivbolag någonsin. Hitlåtarna "Come Out and Play (Keep 'Em Separated)" och "Self Esteem" blev väldigt populära i mitten av 1990-talet. De tre nästkommande albumen, Ixnay on the Hombre, Americana och Conspiracy of One, sålde också bra med följden av att alla tre albumen senare har uppnått platinastatus. Americana från 1998 blev bandets största succé hittills och singlarna "Pretty Fly (for a White Guy)", "Why Don't You Get a Job?" och "The Kids Aren't Alright" blev kända världen över. Bandets senaste studioalbum, Let the Bad Times Roll, släpptes i april 2021.

Historia

Manic Subsidal och The Offsprings första tid (1983–1990)

Dexter Holland (höger) och Greg K. (vänster), grundarna av Manic Subsidal och senare även The Offspring.

The Offspring började som ett garageband 1983 i staden Cypress i Orange County, Kalifornien[6] när Dexter Holland och Greg K. började jamma ihop. De tog senare in James Lilja, tidigare medlem i Clowns of Death[7][8], i bandet och de valde att döpa sig till Manic Subsidal. Beslutet att skapa ett band från första början kom till sedan Holland och Greg K. inte hade blivit insläppta på en Social Distortion-konsert i Irvine någon gång under antingen 1983[9] eller 1984.[10][11] Kort därefter gick även Doug Thompson med i Manic Subsidal som bandets sångare[12] och Holland gick över från att ha varit trumslagare till att bli gitarrist.[6] Bandet släppte även sin enda studioinspelade låt, "Hopeless", under detta år;[13] andra låtar som spelades in under denna tid var bland annat "Very Sarcastic", "Sorority Bitch",[14] "Police Protection"[15] och livejamlåten "Private World".[16] Marcus Parrish var kompgitarrist en kortare tid i The Offspring[17] under 1984 och 1985.[18] Under 1985 ersatte Jim Benton, en vän till Thompson, Lilja på trummor[a] och Noodles (tidigare medlem i banden The Squids[19] och Clowns of Death[20]) gick med i Manic Subsidal, främst då han kunde köpa ut alkohol åt de ännu minderåriga Holland och Greg K.[9][11] Thompson blev under detta år tvingad ur bandet och Holland tog istället över rollen som sångare. Året därpå slutade Benton självmant från Manic Subsidal och Lilja ersatte istället honom som bandets trumslagare. Bandet bestämde sig även detta år för att byta namn från Manic Subsidal till The Offspring[11], vilket skedde spontant under en intervju hos Media Blitz när bandet fick frågan vad de kallade sig själva för.[21] Namnet The Offspring var ett förslag av Lilja och det var det enda namnförslag som inte någon av bandmedlemmarna hatade.[22] Bandmedlemmarna har senare sagt att Manic Subsidal är ett "fruktansvärt bandnamn".[23] Det var under detta år som The Offspring började göra lokala spelningar på bland annat punkrockklubben 924 Gilman Street i Berkeley, Kalifornien.[24]

The Offspring medverkade nu på ett antal olika demokassetter, bland annat Purely Man's Loss[25] och Subject to Blackout[26], och de spelade även själva in tre demokassetter under maj till juli 1986.[27][28][29] Samma år släppte bandet även sin första singel, med namnet "I'll Be Waiting"/"Blackball". Singeln släpptes i 1 000 exemplar[11] som en 7"-singel[9] där The Offspring själva hade limmat ihop konvolutet.[20] Året därpå valde Lilja att hoppa av bandet eftersom han istället ville fokusera på sina studier och ny trumslagare blev istället Ron Welty[11], som gick med i bandet i juli 1987.[30] The Offspring spelade under 1988 in en demokassett, med namnet Tehran, som senare skulle ligga till grund för deras debutalbum. Två av låtarna från denna demokassett ("Jennifer Lost the War" och "Out on Patrol") släpptes 1991 på en bootleg-EP med namnet They Were Born to Kill. Bandets självbetitlade debutalbum släpptes i LP-format den 15 juni 1989 via skivbolaget Nemesis Records i en upplaga på 5 000 exemplar.[31] Nemesis Records ville inte lansera albumet i en CD-version då de ansåg att det inte fanns tillräckligt med intresse för detta.[20] För att marknadsföra albumet gav sig bandet ut på en sex veckor lång USA-turné.[9][30]

Ignition och genombrottet med Smash (1991–1995)

1991 valde The Offspring att ännu en gång samarbeta med Thom Wilson, som tidigare varit producent för deras debutalbum. I februari 1991 spelade bandet in EP:n Baghdad tillsammans med Wilson och EP:n släpptes senare samma år i en upplaga på 3 000 exemplar.[31] Med hjälp av denna EP kunde nu bandet börja arbeta med skivbolaget Epitaph Records, vilket är ett skivbolag som grundades av Bad Religions gitarrist Brett Gurewitz. Gurewitz hade tidigare känt att The Offspring inte riktigt var den typ av band han ville samarbeta med, men efter att Baghdad släpptes gick han med på att ge bandet en chans.[32] The Offspring spelade detta år även in låten "Take It Like a Man" till ett samlingsalbum med namnet The Big One som gavs ut av Flipside Magazine.[11]

I april 1992 blev The Offspring signade till Epitaph[33] och senare samma år släppte de sitt andra studioalbum, Ignition, som sålde bättre än förväntat och försäljningssiffrorna har uppgått till över en miljon sålda exemplar.[11] Enligt bandet tog det dock cirka ett år sedan albumet hade släppts innan försäljningen började gå riktigt bra för Ignition.[20] Den enda singeln som släpptes från detta album var radiosingeln "Kick Him When He's Down" som släpptes först 1995 och då enbart i Europa. Under 1993 och början på 1994 turnerade The Offspring tillsammans med band såsom Lunachicks, Pennywise och NOFX.[11] Denna tid beskrev The Offspring själva som en "inkubationsperiod" där de turnerade mycket och enbart hade musiken som en sidosyssla.[20]

Under våren 1994 släpptes The Offsprings genombrottsalbum Smash.[9] Smash är det bäst säljande albumet från ett självständigt skivbolag någonsin[34][11] och albumet har sålts i mer än elva miljoner exemplar världen över.[11][35][36] Smash har sålt 6x platina i både USA[37] och Kanada[38] och hamnat på plats 4 på den amerikanska Billboard 200-listan för 1994.[11][39] Från albumet släpptes bland annat singlarna "Come Out and Play (Keep 'Em Separated)" och "Self Esteem" som rönte stora framgångar för bandet.[9] Det var bland annat tack vare detta album som The Offspring räknas till punk revival, tillsammans med band såsom Green Day, Rancid och NOFX.[3][4]

1995 medverkade The Offspring på soundtracket till filmen Batman Forever[40] med låten "Smash It Up", något de ryktas om att de krävde $250 000 för att göra.[41] Holland och Greg K. hade startat sitt eget skivbolag under namnet Nitro Records i maj 1994,[9][42][43] där en av deras första lanseringar var The Offsprings debutalbum i CD-format som släpptes i november 1995. Till sitt skivbolag lockade de sedan band såsom The Vandals, AFI, Guttermouth[11] och True Sounds of Liberty.[44] Kort därefter tog Holland över allt ansvar för skivbolaget innan det i juli 2013 meddelades att han hade sålt skivbolaget till The Bicycle Music Company.[45]

Ixnay on the Hombre och Americana (1996–1999)

I november 1998 släpptes en av The Offsprings mest kända singlar, "Pretty Fly (for a White Guy)".

Efter att Smash hade släppts kunde bandet inte komma till en överenskommelse med Epitaph Records utan de valde att 1996 flytta över till Columbia Records istället;[10] en flytt som tog 6–8 månader.[20] Noodles har sagt att han gärna hade fortsatt att samarbeta med Epitaph Records, men på grund av att Gurewitz hade personliga problem och planerade att sälja skivbolaget kände The Offspring att det var dags att byta skivbolag.[36] The Offspring fick utstå kritik för valet att byta skivbolag[46] och vissa fans kände det som att de "sålde sig"[20] även om kontraktet med Columbia Records i själva verket var mindre ekonomiskt lönsamt[47] och gav bandet mer konstnärlig frihet än det kontrakt de tidigare haft med Epitaph Records.[48] Under samma tidsperiod avskedade bandet sin producent Thom Wilson, som öppet hade kritiserat bandet när de spelade in Smash eftersom han kände att de var på väg ifrån punkgenren med sina nya låtar.[49]

1996 påbörjades även inspelningarna av bandets fjärde album, Ixnay on the Hombre, som senare släpptes i februari 1997. Låtarna till albumet hade skrivits under tiden som bandet turnerade med Smash[20] och Ixnay on the Hombre innehåller några av bandets tidigaste influenser av poppunk.[47] Albumet blev inte en lika stor succé som föregångaren Smash, men det lyckas ändå sälja tre miljoner exemplar världen över.[10] Holland har senare sagt att albumet inte fick samma genomslagskraft som Smash på grund av att det sågs som ett kommersiellt experiment medan fansen förväntade sig något han benämner "Smash, del två";[50] vilket var något The Offspring var fast beslutna att inte spela in.[20] Musikvideon till singeln "I Choose" regisserades av Holland själv,[51][52] vilket var hans regidebut.

1998 släppte The Offspring sitt femte album, Americana, som blev bandet hittills största framgång med över elva miljoner sålda exemplar[10] och som har sålt platina i över tio länder, däribland Sverige[53], USA[37] och Storbritannien[54]. Från albumet släpptes singlarna "Pretty Fly (for a White Guy)", "Why Don't You Get a Job?" och "The Kids Aren't Alright" samt singeln "She's Got Issues" (vars musikvideo innehåller ett av de första framträdandena av skådespelerskan Zooey Deschanel[55]). Under denna tid laddades "Pretty Fly (for a White Guy)" ned olagligt över tjugotvå miljoner gånger under tio veckors tid, vilket gjorde att låten hamnade på plats ett på tidskriften Rolling Stones lista "Top Pirated Internet Songs Chart".[10][11] Singeln "Why Don't You Get a Job?" blev en stor succé i många länder mestadels på grund av dess glada och uppiggande tempo som påminner om The Beatles "Ob-La-Di, Ob-La-Da"[56] och det var på grund av likheterna låtarna emellan som det ryktades om en stämning, något som dock aldrig blev av.[57] Just att dessa låtar har väldigt liknande tempo och uppbyggnad har uppmärksammats bland medier och Rolling Stone placerade låten på plats tre över de tjugo mest plagierade låtarna någonsin.[58]

1999 medverkade The Offspring i filmen Idle Hands där de uppträdde med låtarna "Beheaded" (som de gjorde en nyinspelning av kallad "Beheaded '99") och Ramones-låten "I Wanna Be Sedated".[40] Bandet uppträdde senare på festivalen Woodstock 1999 som blev ökänt för massmedias rapportering om våldsfall, pyromani och våldtäkter.[59] The Offspring medverkade även under MTV Europe Music Awards i Dublin, Irland detta år där de vann i kategorin Best Rock Artist.[60] Bandet planerade även att lansera ett livealbum under denna period som hade spelats in under några konserter i Australien, men detta album släpptes aldrig.[61]

Conspiracy of One och Splinter (2000–2004)

The Offspring under en impromptukonsert i San Diego, Kalifornien den 9 september 2001.

I juni 2000 släppte The Offspring låten "Totalimmortal" (en cover på låten med samma namn av bandet AFI) på soundtracket till filmen Mina jag & Irene.[40] Mindre än ett halvår senare släppte bandet sitt sjätte studioalbum, vid namn Conspiracy of One. Conspiracy of One blev inte en lika stor succé som det föregående albumet Americana, men har ändå sålt platina i bland annat USA[37], Australien[62] och Kanada.[38] Innan Conspiracy of One släpptes fastställde bandet att de var för fildelning med argumentet att det inte skadar försäljningssiffrorna. Därför planerade The Offspring, som ett av de första banden någonsin[20], att släppa albumet direkt från sin hemsida en månad tidigare än väntat, men Sony Music (moderbolaget till Columbia Records) hotade då med en stämning och bandet bestämde sig istället för att lansera albumet i affärerna som vanligt.[63] Dock ingick det i uppgörelsen med Sony Music att bandet fick rättigheterna att släppa sin första singel från albumet, "Original Prankster", gratis via sin hemsida vilket de också gjorde[10]. Året därpå släppte The Offspring singlarna "Million Miles Away" och "Defy You", där den senare kom med på soundtracket till filmen Orange County.[40] Detta skulle även visa sig vara den sista låten som trumslagaren Ron Welty var med och spelade in med bandet. Enligt en stämningsansökan som lämnades in av Welty i september 2020, tvingades han ut ur The Offspring den 3 januari 2003.[64] Detta meddelades inte av bandet förrän den 18 mars samma år, där det skrevs att Welty hade valt att lämna för att istället fokusera mer på sitt andra band Steady Ground.[65]

The Offspring började nu att leta efter en ny trumslagare samtidigt som de skulle börja spela in sitt sjunde studioalbum Splinter. På albumet medverkade den tillfällige trumslagaren Josh Freese medan en mer permanent trumslagare, vid namn Atom Willard, gick med i bandet i oktober 2003.[66] Holland och Noodles har sagt att de valde att ta längre tid på sig att producera detta album än tidigare album eftersom de ville komma med nytt och annorlunda material och inte släppa albumet bara för att.[20] Den 1 april 2003 meddelade bandet att namnet på deras sjunde studioalbum skulle vara Chinese Democrazy (You Snooze, You Lose), vilket var en parodi på Guns N' Roses då osläppta album Chinese Democracy som sångaren Axl Rose vid tillfället hade jobbat med i nästan tio år.[67] Detta visade sig dock vara ett aprilskämt och Holland kommenterade skämtet med följande meningar: "Vi kände att vi var tvungna att göra det. Idén att stjäla ett albumnamn från någon som hade arbetat så länge med ett album var väldigt rolig för oss. 'You snooze, you lose'. Axl [Rose] härmade mina flätor så jag stal hans albumnamn."[11][en 1]

Under 2004 turnerade bandet en hel del med Splinter, men Holland avslöjade i en intervju att han redan hade börjat skriva låtar till ett nytt album och även att The Offspring tänkte släppa ett greatest hits-album under det kommande året.[68] Förutom detta flög Holland själv sitt flygplan jorden runt under en tio dagars period i november samma år. Han sade att det gav honom tid att komma på nytt låtmaterial och att han färdigställde fem helt nya låtar under sin resa.[69]

Greatest Hits och Rise and Fall, Rage and Grace (2005–2009)

Holland och Atom Willard under en konsert på Rock in IdRho i Milano, Italien den 3 september 2005.

I juni 2005 släppte The Offspring ett samlingsalbum med titeln Greatest Hits.[70] Albumet innehöll låtar från Smash (1994) fram till Splinter (2003), men utöver dessa fanns det även två nya låtar: "Can't Repeat" och en cover på en The Police-låt vid namn "Next to You" (den senare är en gömd låt på albumet). Knappt en månad senare släppte The Offspring ett videoalbum med namnet Complete Music Video Collection som innehöll alla bandets musikvideor från 1994 till 2005 plus några av bandets konsertframträdanden samt en intervju med Guy Cohen (wiggern från musikvideorna till singlarna "Pretty Fly (for a White Guy)" och "Why Don't You Get a Job?").[71] Detta år uppträdde The Offspring för första gången på Warped Tour och de var även med på en välgörenhetskonsert för den legendariska rockklubben CBGB.[10] Slutligen spelade The Offspring in låten "Mission from God" för albumet Punk-O-Rama Vol. 10.[72] "Mission from God" var en låt som tidigare skulle ha varit med på Ignition, men som valdes bort.[73]

I november 2006 återvände The Offspring till studion för att påbörja inspelningen av sitt åttonde studioalbum, Rise and Fall, Rage and Grace. I juli 2007 meddelades det att Willard hade slutat som trumslagare i The Offspring, för att istället fokusera på bandet Angels & Airwaves, och ersättaren till honom blev Pete Parada. På Rise and Fall, Rage and Grace är det dock ännu en gång Josh Freese som spelar trummorna, precis som på Splinter.[74] I augusti samma år uppträdde bandet på Summer Sonic Festival i Japan och de spelade då låten "Hammerhead" för första gången.[11]

I juni 2008 släpptes Rise and Fall, Rage and Grace fast redan månaden innan hade den första singeln, "Hammerhead", släppts i form av digital nedladdning från bandets hemsida. Den andra singeln som bandet släppte, "You're Gonna Go Far, Kid", blev en stor succé och tillbringade bland annat elva veckor på förstaplatsen på den nordamerikanska listan Alternative Songs.[10][11] Detta gjorde singeln till en av de mest framgångsrika singlarna bandet någonsin har släppt. Samma dag som Rise and Fall, Rage and Grace lanserades i USA valde även skivbolaget Epitaph Records att släppa remasterutgåvor av två av The Offsprings äldre album, nämligen Ignition och Smash.[75] Holland har sagt i en intervju att han inte hann med att godkänna dessa utgåvor innan de släpptes och att han var orolig över att albumens essens skulle försvinna i remasterprocessen.[76] Under denna tid var det även konstaterat att intervjuer med Holland samt vissa av The Offsprings låtar skulle komma att vara med i en punkrockfilm vid namn One Nine Nine Four. Dokumentärfilmen skulle ha släppts först den 30 maj 2008 och sedan den 12 juni 2009 i USA, men detta datum blev framflyttat och filmen släpptes inte förrän den 9 oktober 2009.[77] Andra band som medverkade i One Nine Nine Four var bland annat Green Day, blink-182, Rancid och NOFX.[78]

Happy Hour! och Days Go By (2010–2014)

The Offspring under Sonisphere-festivalen i Getafe, Spanien den 25 maj 2012.

I augusti 2010 släppte The Offspring samlingsalbumet Happy Hour!. Albumet, som enbart släpptes i Japan, var en hyllning till att det var femton år sedan bandet höll sin första konsert där.[79] Liksom det tidigare samlingsalbumet Greatest Hits innehöll Happy Hour! främst låtar från Smash fram till Splinter, med undantag från låten "Hey Joe" som först släpptes på EP:n Baghdad.

Under denna tid hade bandet också påbörjat arbetet med sitt nionde studioalbum, Days Go By. Under sommaren 2009 sade Noodles i intervjuer att inga låtar var färdigställda än, men att bandet hade några demoversioner och att de blickade bakåt på låtar som lämnats ute från tidigare album för att se om dessa kunde spelas in på nytt.[80][81] När albumet senare var färdigproducerat var de enda två låtarna som inte var helt nyskrivna "All I Have Left Is You" och "Dirty Magic".[82] Bandet spelade för första gången den nya låten "You Will Find a Way" under en konsert i Las Vegas, Nevada den 18 juni 2010, där denna låt senare visade sig vara en tidig version av det som skulle bli "Days Go By" på albumet med samma namn.[83] Holland meddelade den 25 mars 2012 att albumet var färdiginspelat[84] och det släpptes i juni samma år.[85] I maj och juni 2012 uppträdde bandet under speciella konserter där de spelade alla låtar från Ignition. Detta gjordes för att uppmärksamma att det var 20 år sedan albumet först lanserades.[86]

I december 2012 sade Noodles att The Offspring skulle påbörja arbetet med ett nytt album när de hade turnerat klart med Days Go By. Han öppnade även upp möjligheten för ett sorts jubileum under 2014, då deras debutalbum firade 25 år och Smash firade 20 år;[87] Epitaph Records släppte 2014 en 20th Anniversary Edition av Smash.[88] The Offspring avslutade sitt samarbete med Columbia Records under denna tid eftersom de hade uppfyllt alla legala krav som fanns med i deras kontrakt.[89] De album bandet hade släppt via Columbia auktionerades året efter ut för mellan 30 och 35 miljoner dollar och Sony Music Entertainment samt Round Hill Music rapporterades vara intressenter.[90] Under 2013 fanns det även planer på att släppa ett livealbum, inspelat på nationalstadion i Warszawa under Orange Warsaw Festival i maj 2013.[91] The Offsprings första EP sedan A Piece of Americana från 1998 lanserades i augusti 2014 under namnet Summer Nationals.[92]

Den 11 januari 2014 uppträdde The Offspring under en välgörenhetskonsert på Club Nokia för de drabbade av tyfonen Haiyan.[93]

Let the Bad Times Roll (2015–idag)

The Offspring under Rock Allegiance den 1 oktober 2016.

The Offspring planerade tidigare att lansera sitt tionde studioalbum under 2015.[94] I december 2014 meddelade radiostationen RadioContraband att bandets singel "Coming for You" skulle debutera hos dem den 30 januari 2015.[95] I mars samma år sade Holland att en låt var klar för albumet[96] och Holland hade tidigare sagt att The Offsprings arbete med albumet var väldigt avslappnat och att inspelningen skedde när bandmedlemmarna kände sig inspirerade.[97] I juli 2016 släpptes "Sharknado", en omgjord version av The Dickies "Gigantor", som kom med på soundtracket till Sharknado 4: The 4th Awakens[98] och i juli 2018 lanserade bandet en coverversion av 311:s "Down" samtidigt som 311 släppte en coverversion av The Offsprings "Self Esteem".[99]

I augusti 2019 lämnade Greg K. in en stämningsansökan mot Holland och Noodles, vilken grundade sig i ett påstått beslut som de hade tagit i oktober 2018 gällande att bannlysa Greg K. från The Offsprings konserter och studiosessioner med start i november 2018. I stämningsansökan antydde Greg K. att Holland och Noodles "utformade en komplott" som avslutade Greg K.:s medverkan i bandet "utan rättvis kompensation". Todd Morse, som tidigare varit turnémedlem med The Offspring, tog över rollen som bandets basgitarrist.[100]

Under 2020 släppte The Offspring två coverversioner: en i april av The Clinton Johnson Bands "Here Kitty Kitty"[101] och en i november av Darlene Loves "Christmas (Baby Please Come Home)".[102] Den 14 november 2020 sade Noodles att det nya studioalbumet var färdigmixat och att de arbetade med förpackningen. Han kunde dock inte svara på när det skulle lanseras.[103] Den 24 februari 2021 utannonserades det tionde studioalbumet Let the Bad Times Roll tillsammans med huvudsingeln med samma titel.[104]

I början av augusti 2021 meddelade Parada att han inte skulle medverka under The Offsprings kommande turné, i och med att han inte var vaccinerad mot covid-19. Parada lider av Guillain-Barrés syndrom, en akut autoimmun polyneuropati, vilket gjorde honom motvillig till att ta vaccinet mot covid-19 då några av vaccinen tros kunna utlösa en reaktion av den autoimmuna sjukdomen. Varken Parada eller de andra bandmedlemmarna hyste något agg mot varandra gällande beslutet att Parada inte skulle turnera.[105] Noodles och Holland kommenterade att de tillfälligt använde sig av andra trumslagare när de turnerade med The Offspring och Noodles poängterade att de inte hade avskedat Parada från bandet.[106] I maj 2023 utannonserades det dock att Brandon Pertzborn hade tagit över rollen som trumslagare i The Offspring[107] och under samma år blev multiinstrumentalisten Jonah Nimoy en fullvärdig medlem av bandet.[108] Under 2023 introducerades The Offspring som en del av The Punk Rock Museum i Las Vegas, Nevada i USA.[109]

Ett nytt album är under produktion. Den 29 mars 2024 hade det ännu ingen titel, men 9 låtar var färdiga och enligt Noodles var temat för albumet latinamerikansk musik.[110]

Musikstilar och influenser

The Offspring brukar främst klassas som ett punkrockband,[15] men de har även ansetts tillhöra genrerna punk revival[4], poppunk, alternativ rock, postgrunge, indierock,[1] melodisk hardcore[42], skatepunk[24] och ska-punk.[111] Holland och Noodles har själva sagt att de spelar den musik de vill utan att bry sig om vilken musikgenre det faller inom. De sade även att de nödvändigtvis inte ser The Offspring som ett punkrockband, men att de dock har blivit influerade av denna musikgenre.[112] Kännetecken för The Offspring är att de gärna använder sig av ord såsom "whoa", "whoa-oh", "hey" och "yeah" i refrängerna till sina låtar,[113][114][115][116] något som bandet NOFX gör narr av i sin låt "Whoa on the Whoas" på deras EP Surfer från 2001.[117] Ett annat av bandets kännetecken är att den första låten på deras album ofta är en kortare låt som ibland fungerar som en sorts introduktion till själva albumet. Detta gäller för låtarna "Time to Relax" från Smash, "Disclaimer" från Ixnay on the Hombre, "Welcome" från Americana, "Intro" från Conspiracy of One och "Neocon" från Splinter. På några av The Offsprings album finns det gömt material som hörs efter det att den sista låten tagit slut, ofta efter en tids tystnad. Materialet kan vara en gömd låt (som på Smash och Greatest Hits), ett kortare tal (som på Ixnay on the Hombre) eller en repris av en tidigare låt (som på Smash och Americana). The Offspring använder sig gärna av element från orientalisk musik,[118] vilket kan höras i bland annat låtarna "Come Out and Play (Keep 'Em Separated)" och "Smash" från Smash samt "Pay the Man" från Americana, och de har även hämtat vissa element från surfkulturen.[46][119] Bandet brukar vanligtvis ha med åtminstone en låt på varje album som faller inom musikgenren ska.[114][120]

The Offspring säger sig vara influerade av bland annat Sex Pistols, Ramones, The Clash, Dead Kennedys, True Sounds of Liberty, Adolescents,[20] Dick Dale, The Ventures, Edizons,[119] Social Distortion[56], The Rolling Stones[121], Agent Orange, Angry Samoans, Bad Brains, Bad Religion, Black Flag, Channel 3, Circle Jerks, D.I., Descendents, Iron Maiden, Jane's Addiction, Bob Marley and The Wailers, Metallica, Minor Threat, Nirvana, Sham 69, Thelonious Monster, The Vandals och Youth Brigade.[21][119] Holland har även blivit influerad av Neil Diamonds[19] och The Damneds[122] musik och Noodles har sagt sig uppskatta Babes from Toyland, Operation Ivy, Sewer Trout,[21] The Who, The Dickies, Squirrel Nut Zippers, jazzmusik från 1920- och 1930-talen[36] samt soundtracket till kortfilmen Peter och vargen från 1946, som var en del av Spela för mig.[123]

Medlemmar

Nuvarande medlemmar
Tidigare medlemmar
  • Greg K. – basgitarr, bakgrundssång (1984–2018)
  • Doug Thompson – sång (1984)
  • James Lilja – trummor, slagverk, bakgrundssång (1984–1985, 1986–1987, gästartist under en konsert 2023[124])
  • Marcus Parrish – kompgitarr (1984–1985)
  • Jim Benton – trummor, slagverk (1984)
  • Ron Welty – trummor (1987–2003)
  • Atom Willard – trummor (2003–2007)
  • Pete Parada – trummor (2007–2021)

Turnémedlemmar
  • Chris "X-13" Higgins - gitarr, slagverk, keyboard, bakgrundssång (1994–2005)
  • Ronnie King – slagverk, keyboard, elektroniska musikinstrument (2003–2004)
  • Warren Fitzgerald – gitarr, bakgrundssång (2008)
  • Andrew Freeman – gitarr, bakgrundssång (2008)
  • Scott Shiflett – basgitarr, bakgrundssång (2008)
  • Tom Thacker – gitarr, bakgrundssång (2013, 2017)
  • Tony Kanal – basgitarr (2018–2019)
Studiomedlemmar
  • Josh Freese – trummor, slagverk på Splinter (2003), "Can't Repeat" (2005), Rise and Fall, Rage and Grace (2008), Days Go By (2012) samt som turnémedlem under 2021–2023

Diskografi

Studioalbum
Samlingsalbum
Samlingsboxar
EP-skivor

Singlar

Utmärkelser

ÅrVerkTävlingKategoriResultat
1998Ixnay on the HombreCalifornia Music AwardsOutstanding Album[125]Nominering
1999"Pretty Fly (for a White Guy)"Kerrang! AwardsBest Video[126]Vinst
MTV Europe Music AwardsBest Rock Artist[60]
Best Group[127]Nominering
AmericanaBest Album[127]
"Pretty Fly (for a White Guy)"MTV Video Music AwardsBest Rock Video[128]
2000AmericanaJuno AwardsBest Selling Album (Foreign or Domestic)
2001Conspiracy of OneOC Music AwardsBest AlbumVinst
"Original Prankster"Best Song
Best Punk
Best World
Best Live Band
Best AlternativeNominering
2002Kerrang! AwardsClassic Songwriter[129]Vinst
2004"Hit That"Best Video[130]Nominering
OC Music AwardsBest SongVinst
3D AwardsMusic Video Visual Effects[131]
SplinterCalifornia Music AwardsOutstanding Alternative Album[132]
OC Music AwardsBest AlbumNominering
Best Alternative
2009Rise and Fall, Rage and GraceCalifornia Music AwardsOutstanding Alternative AlbumVinst
OC Music AwardsBest Album[133]Nominering
"Hammerhead"Best Song[133]
2013Best Punk[134]Vinst
2014Impact Award[135][136]
Best Alternative[137]
"Dividing by Zero"/"Slim Pickens Does the Right Thing and Rides the Bomb to Hell"Loudwire Music AwardsBest Rock Video[138]Nominering
2022Let the Bad Times RollHeavy Music AwardsBest Album Artwork[139]
"—" betecknar att det inte var något verk som nominerades.

Anmärkningar

Referenser

Noter

Källor

  • DeRogatis, Jim (2003) (på engelska). Milk It: Collected Musings on the Alternative Music Explosion of the '90s. Da Capo Press. ISBN 0306812711 
  • Guglielmi, Federico (1999) (på italienska). Punk e hardcore. Giunti Editore. ISBN 9788809217881 
  • Larkin, Colin (2011) (på engelska). The Encyclopedia of Popular Music (5). Omnibus Press. ISBN 1846098564 
  • Volpi, Barbara (1999) (på italienska). Offspring: Storie punk da Orange County. Arcana. ISBN 9788879662062 

Engelska originalcitat

Externa länkar