Stig Sæterbakken
Stig Sæterbakken, född 4 januari 1966 i Lillehammer, död 24 januari 2012, var en norsk författare.
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/04/SaterbakkenStig_1.jpg/250px-SaterbakkenStig_1.jpg)
Liv och gärning
Sæterbakken debuterade som 18-åring med diktsamlingen Flytande paraplyer. Under årens lopp gjorde han sig känd i Norge som en flitig essäist och debattör i det offentliga rummet där han ofta förde fram kontroversiella tankar och resonemang.[1] Han har översatt två verk av Nikanor Teratologen, Äldreomsorgen i Övre Kågedalen och Att hata allt mänskligt liv, till norska.[2][3]
2009 bjöd Sæterbakken in förintelseförnekaren David Irving till Norsk Litteraturfestival i Lillehammer. Sæterbakken utmålades då som en provokatör. Han försvarade även rätten till att vara emot homoäktenskap och uttalade sig om positiva effekter av alkoholkonsumtion.[1] Han begick självmord 2012.[4]
Fem av hans romaner har blivit publicerade på svenska, samtliga på Vertigo förlag.[5]
Ett litteraturpris till hans minne, Stig Sæterbakkens minnepris, instiftades 2012 av förlaget Cappelen Damm.[6]
Bibliografi
- Flytende paraplyer (1984)
- 23 dikt (1985)
- Sverdet ble til et barn (1986)
- Vandrebok (1988)
- Incubus (1991)
- Det nye testamentet (1993)
- Estetisk salighet (1994)
- Siamesisk (1997)
- Selvbeherskelse (1998)
- Sauermugg (1999)
- Det onde øye (2001)
- Kapital (2003)
- Besøket (2006)
- Usynlige hender (2007)
- Ja. Nei. Ja. (2009)
- Ikke forlat meg (2009)
- Dirty Things (2010)
- Umuligheten av å leve (2010)
- Gjennom natten (2011)
- Det fryktinngydende (2011)
- De Press. Block to Block (2011)
- Der jeg tenker er det alltid mørkt (2012)
Källor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Stig Sæterbakken.