Spansk kejsarörn
Spansk kejsarörn[2] (Aquila adalberti) är en rovfågel som lever i Spanien och Portugal, och är utdöd i Marocko och Algeriet.[1][3]
| Spansk kejsarörn Status i världen: Sårbar[1] | |
 Ungfågel | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Aquila |
| Art | Spansk kejsarörn A. adalberti |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aquila adalberti | |
| Auktor | C. L. Brehm, 1861 |
| Utbredning | |
 | |
Utseende och levnadssätt
Spansk kejsarörn är mindre och mörkare än sin östliga släkting kejsarörn och mäter 75–84 cm och väger 2,5–3,5 kg. Den är även en stannfågel i förhållande till kejsarörnen som är en flyttfågel. Spansk kejsarörn lever främst av kaniner, men tar många olika typer av djur, som hönsfåglar, gnagare, harar, duvor, kråkfåglar och änder.
Systematik
Spansk kejsarörn är mycket närbesläktad med kejsarörnen och har tills nyligen beskrivits som en underart till den arten,[4] men bedöms som en egen art beroende på skillnader i morfologi[5], ekologi[6] och DNA[7][8].
Status och hot
Spansk kejsarörn bedöms som utrotningshotad och kategoriseras som sårbar (VU), främst beroende på habitatförstörelse, olika störningar på grund av mänsklig aktivitet, kollisioner med pyloner och elledningar men även på grund av illegal jakt. Den redan hotade populationen försvagas ytterligare av födobrist då kaninpopulationen har minskat på grund av virussjukdomar som myxomatos (kaninpest). Nya uppskattningar visar dock att populationen ökar försiktigt. 2016 uppskattades världspopulationen till 485 par, vilket motsvarar 970 vuxna individer.[1]
Namn
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Adalbert Wilhelm Georg Ludvig (1828-1875), prins av Bayern, son till kung Ludvig I av Bayern och gift med Amalia del Pilar Infanta av Spanien.[9]
Referenser
Noter
Källor
- Cramp, S. & Simmons, K. E. L. (1980) Birds of the Western Palearctic, Vol. 2. Oxford University Press, Oxford.
- Meyburg, B. U. (1994): [210 & 211: Imperial Eagles]. In: del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew & Sargatal, Jordi (editors): Handbook of Birds of the World, Volume 2: New World Vultures to Guineafowl: 194-195, plate 20. Lynx Edicions, Barcelona. ISBN 84-87334-15-6
- Padilla, J. A.; Martinez-Trancón, M.; Rabasco, A. & Fernández-García, J. L. (1999): The karyotype of the Iberian imperial eagle (Aquila adalberti) analyzed by classical and DNA replication banding. Cytogenetics and Cell Genetics 84: 61–66. doi:10.1159/000015216 (HTML abstract)
- Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002): Taxonomic recommendations for European birds. Ibis 144(1): 153–159. doi:10.1046/j.0019-1019.2001.00026.x PDF fulltext
- Seibold, I.; Helbig, A. J.; Meyburg, B. U.; Negro, J. J. & Wink, M. (1996): Genetic differentiation and molecular phylogeny of European Aquila eagles (Aves: Falconiformes) according to cytochrome-b nucleotide sequences. In: Meyburg, B. U. & Chancellor, R. D. (eds): Eagle Studies: 1–15. Berlin: World Working Group on Birds of Prey.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör spansk kejsarörn.
Wikispecies har information om spansk kejsarörn.
