Robert B. Laughlin
Robert B. Laughlin. Född i Visalia, Kalifornien 1 november 1950. Amerikansk nobelpristagare i fysik år 1998. Han tilldelades priset för sin "upptäckt av en ny form av kvantvätska med fraktionellt laddade exitationer".[8] Han delade priset med tysken Horst L. Störmer och amerikanen Daniel C. Tsui.
Robert Laughlin  | |
 | |
| Född | 1 november 1950[1][2][3] (73 år) Visalia, USA |
|---|---|
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Massachusetts Institute of Technology, filosofie doktor, University of California, Berkeley, filosofie kandidat, Redwood High School  |
| Sysselsättning | Fysiker, fackboksförfattare, universitetslärare, akademiker |
| Arbetsgivare | Stanforduniversitetet Lawrence Livermore National Laboratory Bell Labs |
| Utmärkelser | |
| Ernest Orlando Lawrence-priset (1984)[4] Oliver E. Buckley Condensed Matter Prize (1986)[5] Nobelpriset i fysik (1998)[6][7] Benjamin Franklin-medaljen (1998) Onsagermedaljen Medlem av American Physical Society | |
| Webbplats | länk |
| Redigera Wikidata | |
Laughlin fick doktorsgrad i fysik 1979 vid Massachusetts Institute of Technology, Cambridge, USA. Han är professor i fysik vid Stanford University sedan 1989.
Han belönades med Nobelpriset för upptäckten att elektroner i samverkan i starka magnetfält bildar en ny form av "partiklar" med laddningar som är bråkdelar av elektronens laddning. Störmer och Tsui gjorde upptäckten 1982 i ett experiment, där de utnyttjade extremt starka magnetfält och låga temperaturer. Inom ett år efter upptäckten lyckades Laughlin förklara deras resultat. Genom teoretisk analys visade han att elektronerna i ett starkt magnetfält kan kondensera och bilda en sorts kvantvätska, besläktad med de kvantvätskor som uppträder vid supraledning och i flytande helium.