Presidentvalet i USA 2012

57:e presidentvalet i USA

Presidentvalet i USA 2012 var det 57:e presidentvalet i USA och hölls tisdagen den 6 november 2012. Valet stod mellan den sittande demokratiske presidenten Barack Obama och den republikanske före detta guvernören i Massachusetts Mitt Romney. Obama omvaldes för en andra (och därmed sista) period.

Presidentvalet i USA 2012
USA
← 20086 november 20122016 →
Valdeltagande54,9 % [1]
 Barack ObamaMitt Romney
KandidatBarack ObamaMitt Romney
PartiDemokraternaRepublikanerna
HemdelstatIllinoisMassachusetts
VicepresidentkandidatJoe BidenPaul Ryan
Elektorsröster332206
Vunna delstater26 + DC24
Röster65 915 795[2]60 933 504[2]
Andel51,1 %[2]47,2 %[2]


President före valet

Barack Obama
Demokraterna

President efter valet

Barack Obama
Demokraterna

Barack Obama blev omvald som president efter att ha fått 51,0 procent av väljarnas röster och 332 elektorsröster mot Mitt Romney som fick 47,3 procent samt 206 elektorsröster.

Samtidigt med presidentvalet valdes även 33 ledamöter till USA:s senat och hela representanthuset till den 113:e kongressen. Vidare valde samtliga delstater ledamöter till sin lagstiftande församling och elva höll guvernörsval.

Utgångsläge

I presidentvalet 2008 besegrade demokraten Barack Obama republikanernas kandidat John McCain med siffrorna 53 procent mot 46 (vilket gav 365 elektorsröster mot 173). Demokraterna lyckades även behålla sin majoritet i kongressens båda kammare. Det förhärskande temat i Obamas valkampanj var förändring ("change"), dels i Vita huset men även en generell reform av politiken som bedrivits under den sittande presidenten George W. Bushs åtta år långa styre. Ekonomiska frågor präglade också valet, speciellt de sista månaderna innan valdagen efter att finanskrisen drabbade USA och världen i och med Lehman Brothers och andra storbankers fall i september 2008.

Under sin mandatperiod undertecknade president Obama två initiativ för att lindra finanskrisens effekter, det gigantiska finanspolitiska stimulanspaketet American Recovery and Reinvestment Act i februari 2009 samt Tax Relief, Unemployment Insurance Reauthorization, and Job Creation Act of 2010 i december 2010. Vidare undertecknades sjukvårdsreformen Patient Protection and Affordable Care Act (populärt kallat "Obamacare"), Dodd-Frank Act[3] som innehöll regleringar för finansmarknaden samt upphävandet av don't ask, don't tell-policyn, vilket innebar likabehandling av homosexuella i den amerikanska armén. Obama förhandlade och undertecknade New START-fördraget med Ryssland, ett avtal om kärnvapennedrustning. Obamas regering har vidare kallat hem de amerikanska trupperna som tjänstgjort i Irakkriget sedan ockupationen inleddes 2003, men förstärkte den amerikanska truppnärvaron i Afghanistankriget samt drev igenom ett FN-beslut om en flygförbudszon och förbud för våld mot civila i Libyen. I maj 2011 gav president Obama ordern om att verkställa den militära operationen Neptune Spear, en insats mot Usama bin Laden, den förmodade hjärnan bakom 11 september-attackerna 2001. bin Laden dödades av en liten grupp soldater, identifierades och begravdes i Arabiska havet kort därefter.

I mellanårsvalet i november 2010 förlorade demokraterna sin majoritet i representanthuset men behöll den i USA:s senat, om än knappt. Förväntningarna på presidenten att snabbt bringa ordning i ekonomin hade delvis förvandlats till besvikelse och huvudfrågorna för kandidater och väljare var det rekordhöga budgetunderskottet samt kritik mot den införda sjukvårdsreformen. Den konservativa Tea Party-rörelsen var tongivande i den politiska debatten och hjälpte till att mobilisera de republikanska väljarna.

Under 2011 växte missnöjet mot regeringen, och presidenten fick kritik för avsaknaden av en trovärdig plan för att skapa jobbtillfällen. Debatten om USA:s skuldtak kulminerade i juli 2011 och senaten röstade 2 augusti igenom en skuld- och budgetuppgörelse, som innebar att staten kunde låna mer pengar och behövde inte ställa in utbetalningar av bland annat räntor och pensioner.

I maj 2012 gick president Obama ut med att han stödjer samkönade äktenskap, och blev således den första presidenten som öppet stödjer äktenskap mellan homosexuella.[4]

Förändringar i elektorskollegiet gentemot föregående val

Förändringar i 2012 års elektorskollegium jämfört med 2010 års. Delstater som är orangemarkerade fick färre elektorer och blå delstater fick fler, medan gråa hade oförändrat antal.

Amerikanska presidentval avgörs inte direkt, utan av elektorskollegiet där delstaterna är representerade i förhållande till folkmängd. 2010 års folkräkning i USA ändrade röstfördelningen i elektorskollegiet i presidentvalen från 2012 till 2020 för följande delstater.[5]

Blå delstater avser delstater som fick fler röster, till följd av omfördelningen grundad på 2010 års folkräkning. Brandgula delstater avser delstater som fick färre röster. I det läge som rådde i politiken 2011 skulle det för Demokratiska partiet inneburit en nettoförlust på sex elektorsröster i delstater där Al Gore, John Kerry och Barack Obama vunnit i de tre föregående presidentvalen, vilket skulle ge partiet sammanlagt 242 röster i hela landet. Omvänt skulle Republikanska partiet uppnått en nettovinst om sex elektorsröster i delstater där George W. Bush och John McCain vunnit i de tre föregående presidentvalen, vilket skulle gett partiet sammanlagt 181 röster i hela landet. Återstående delstaters röster förblev oförändrade – sammanlagt 115 röster.

Delstater demokraterna vann 2000, 2004 och 2008
  • Illinois – 1 röst mindre
  • Massachusetts – 1 röst mindre
  • Michigan – 1 röst mindre
  • New Jersey – 1 röst mindre
  • New York – 2 röster färre
  • Pennsylvania – 1 röst mindre
  • Washington – 1 röst mer
Delstater republikanerna vann 2000, 2004 och 2008
  • Arizona – 1 röst mer
  • Georgia – 1 röst mer
  • Louisiana – 1 röst mindre
  • Missouri – 1 röst mindre
  • South Carolina – 1 röst mer
  • Texas – 4 röster fler
  • Utah – 1 röst mer
Övriga delstater som påverkas av omfördelningen
  • Florida – 2 röster fler
  • Iowa – 1 röst färre
  • Nevada – 1 röst mer
  • Ohio – 2 röster färre

Vägen till presidentvalet

Processen att utse presidentkandidaterna var lång. USA:s delstater höll olika typer av primärval för de stora partierna i början av presidentvalåret, där delstatens republikaner och demokrater utsåg sina respektive kandidater till presidentvalet. Partiernas kandidater fastställdes sedan på partistämmorna i slutet av sommaren. Delstaterna Iowa och New Hampshire har traditionellt sina primärval först. 2012 ägde dessa rum under första veckan i januari.

Partistämmor

På partistämmorna (national conventions) väljer respektive parti formellt vilken presidentkandidat och vicepresidentkandidat det vill stödja.

Kandidater

Följande personer tillkännagav formellt att de ämnar kandidera i 2012 års val och/eller registrerade sig som kandidat hos valmyndigheten Federal Election Commission (FEC) eller bildade en sonderingskommitté för att undersöka möjligheterna att ställa upp 2012.

Demokraterna

President Barack Obama

Personer som formellt tillkännagivit sin kandidatur är markerade i fetstil.

Andra kandidater

Dessa kandidater ställde upp i presidentvalet, men inbjöds inte till primärvalsdebatterna. Kandidater drog sig tillbaka är markerade i kursiv stil.

Republikanerna

Personer som formellt tillkännagav sin kandidatur är markerade i fetstil.

Återtagna kandidaturer

Bildgalleri

Aktiva kandidater
Kandidater som drog sig ur

Andra kandidater

Dessa kandidater ställde upp i presidentvalet, men inbjöds inte till primärvalsdebatterna. Kandidater som drog sig tillbaka är markerade i kursiv stil.

Andra partier och obundna

Återtagna kandidaturer:

  • Jack Fellure (nominerad av partiet) från West Virginia.[52][53]
  • James Hedges, förutvarande taxeringsman i Thompson Township i Pennsylvania[54][55]
  • Stewart Alexander från Kalifornien, vicepresidentkandidat för Socialist Party USA i 2008 års val. Han kandiderade också till att bli Green Partys presidentkandidat,[56][57] innan han drog sig ur i juli 2011.[48]

Obundna

Tänkbara kandidater

Följande personer var föremål för spekulation i tillförlitliga medier. Spekulationen kan härröra från kända mediaanalytiker och kommentatorer eller från antydningar personerna själva gjort.

Republikaner

Ingen av följande personer hade formellt tillkännagivit att de tänke kandidera för Republikanska partiet.

Obundna

Americans Elect var ett valfinansierat initiativ som fick tillträde till allmänna val i fyra delstater och samlade in över en miljon namnteckningar för att få det i Kalifornien. Förutsättningen var att presidentkandidaten skulle väljas över Internet.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, United States presidential election, 2012, 2 september 2011.

Externa länkar

Officiella kandidaters webbplatser