Pichtagran (Abies sibirica)[2][3][4] är en tallväxtart som beskrevs av Carl Friedrich von Ledebour. Pichtagran ingår i släktet ädelgranar, och familjen tallväxter.[5][6][7] Arten förekommer tillfälligt i Sverige, men reproducerar sig inte.[7]

Pichtagran
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionKärlväxter
Tracheophyta
KlassBarrväxter
Pinopsida
OrdningTallordningen
Pinales
FamiljTallväxter
Pinaceae
SläkteÄdelgranar
Abies
ArtPichtagran
Abies sibirica
Vetenskapligt namn
§ Abies sibirica
AuktorLedeb.

Arten förekommer främst i Ryssland från Archangelsk i väst till floden Amur i öst. Den hittas även i angränsande områden av Kirgizistan samt i bergstrakten Tianshan i västra Kina. Pichtagran växer i låglandet och i bergstrakter upp till 2000 meter över havet. De flesta exemplar hittas i områden med kyligt men inte särskilt kallt väder. Trädet lever inte i regioner med permafrost.[1]

Pichtagran kan bilda trädgrupper eller skogar där inga andra trädarter ingår. Den är vanligare i barrskogar eller blandskogar där även Picea obovata, dahurlärk, vårtbjörk, asp, rönn och skogsolvon ingår. I bergstrakter kan även sibirisk lärk och Pinus sibirica vara inblandade.[1]

Artens trä används bland annat för byggnadsstommar och som massaved. Pichtagran introducerades i Östeuropa och Centraleuropa som prydnadsväxt. För beståndet är inga hot kända. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Underarter

Arten delas in i följande underarter:[5]

  • A. s. semenovii
  • A. s. sibirica

Bildgalleri

Källor

Externa länkar