Ove Ramel

Ove Ramel blev jur. kand. 1913 och samma år notarie i Svea hovrätt och 1915 blev han attaché vid Utrikesdepartementet. 1917 utnämndes Ramel till envoyé i Petrograd och samma år till envoyé i Moskva. Under 1917 var han tillförordnad generalkonsul i Moskva och tillförordnad vicekonsul i Petrograd och Archangelsk. 1918 blev Ramel tillförordnad andre sekreterare i utrikesdepartementet och tillförordnad vicekonsul i Antwerpen 1919. Samma år blev han tillförordnad byråsekreterare i utrikesdepartementet och från 1921 ordinarie byråsekreterare. 1923 utnämndes han till tillförordnad förste legationssekreterare i Köpenhamn och 1929 härold vid Kungl. Maj:ts Orden. 1935 blev Ramel kammarherre vid de kungl. hovstaterna och 1937 ceremonimästare där. 1938 utnämndes han till chef för utrikesdepartementets ceremonibyrå.^[2] 1950 blev Ramel introduktör för främmande sändebud vid utrikesdepartementet.^[3]

Han var son till Gustaf Ramel och Elisabeth Peyron. Han gifte sig 1919 med Yvonne Peyron och var far till Sten (född 1921) och Claes Ramel (född 1925).^[3] Makarna Ramel är begravda på Djursholms begravningsplats.^[4]

• Innehavare av Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 90-årsdagen, 1948.^[5]
• Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 6 juni 1964.^[6]
• Kommendör av första klass av Nordstjärneorden, 6 juni 1952.^[7]
• Kommendör av andra klass av Nordstjärneorden, 5 juni 1943.^[8]
• Riddare av Nordstjärneorden, 22 november 1935.^[2]
• Riddare av Vasaorden, 22 november 1932.^[2]

• Storofficer av Argentinska förtjänstorden, senast 1955.^[9]
• Storkorset av Belgiska Leopold II:s orden, senast 1947.^[10]
• Officer av Belgiska Leopold II:s orden, 1926.^[2]
• Storofficer av Brasilianska Södra korsets orden, senast 1947.^[10]
• Kommendör av Brasilianska Södra korsets orden, senast 1940.^[11]
• Storkorset av Chilenska förtjänstorden, senast 1955.^[9]
• Storofficer av Chilenska förtjänsttecknet, senast 1942.^[12]
• Storkorset av Danska Dannebrogsorden, senast 1955.^[9]
• Kommendör av första graden av Danska Dannebrogorden, senast 1950.^[5]
• Kommendör av andra graden av Danska Dannebrogorden, senast 1945.^[13]
• Tredje klassen av Egyptiska Nilorden, 1924.^[2]
• Storkorset av Etiopiska Menelik II:s orden, senast 1955.^[9]
• Riddare av första klassen av Finlands Vita Ros’ orden, senast 1931.^[14]
• Riddare av Finlands Vita Ros’ orden, 1925.^[2]
• Kommendör av första klass av Finlands Lejons orden, senast 1947.^[10]
• Kommendör av Franska Hederslegionen, senast 1947.^[10]
• Riddare av Franska Hederslegionen, 1923.^[2]
• Storofficer av Franska Svarta stjärnorden, senast 1955.^[9]
• Storkorset av Grekiska Fenixorden, senast 1955.^[9]
• Storofficer av Grekiska Fenixorden, senast 1947.^[10]
• Kommendör av Isländska falkorden, senast 1940.^[11]
• Officer av Italienska kronorden, 1922.^[2]
• Kommendör av Lettiska Tre Stjärnors orden, 1929.^[2]
• Storofficer av Mexikanska Örnorden, senast 1947.^[10]
• Kommendör av Mexikanska Örnorden, senast 1945.^[13]
• Storofficer av Monegaskiska Karl den heliges orden, senast 1950.^[5]
• Storofficer av Nederländska Oranien-Nassauorden, senast 1947.^[10]
• Kommendör med kraschan av Norska Sankt Olavs orden, senast 1950.^[5]
• Kommendör av andra klassen av Polska Polonia Restituta, senast 1940.^[11]
• Kommendör av Portugisiska Kristusorden, 1928.^[2]
• Riddare av tredje klassen av Preussiska Kronorden, 1918.^[2]
• Storofficer av Thailändska kronorden, senast 1950.^[5]
• Kommendör av Spanska Isabella den katolskas orden, 1922.^[2]
• Kommendör av andra klassen av Tjeckoslovakiska Vita lejonets orden, senast 1940.^[11]
• Storofficer av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden, senast 1955.^[9]
• Storofficer av Tyska örnens orden, senast 1940.^[11]
• Andra klassen med kraschan av Ungerska Förjänstorden, senast 1942.^[12]