Hedersdoktor vid Sorbonne (1921)[14] Nobels fredspris (1931)[15][16] Doctor honoris causa from the University of Lyon (1937)[17] Goethemedaljen för konst och vetenskap
Butler blev 1884 filosofie doktor och 1890 professor i filosofi och pedagogik vid Columbia University. Mellan 1902 och 1945 var han universitetets rektor och ordförande för Carnegie Endowment for International Peace från 1925 till 1945. Butler deltog flitigt i politiken var 1912 republikanska partiets kandidat till vicepresident och föreslogs 1920 på partiets kongress till presidentkandidat.
Under första världskriget var han en stark motståndare till Tyskland, och var även motståndare till Briand–Kellogg-pakten och spritförbudet under förbudstiden.