Messier 28

Messier 28
	Klotformiga stjärnhopen Messier 28. Foto: NASA/ESA/Hubble/J.E. Grindlay et al
Observationsdata
Stjärnbild	Skytten
Rektascension	18t 24m 32,89s
Deklination	-24° 52′ 11,4″
Klass	IV
Avstånd	17 900 ljusår
Skenbar storlek	11,2 bågminuter
Skenbar magnitud	+7,66
Noterbart	Innehåller den första pulsaren som upptäckts i en klotformig stjärnhop.
Fysiska egenskaper
Massa	5,51 x 105 solmassor
VHB	15,55 ± 0,10
Uppskattad ålder	12 miljarder
Upptäckt
Upptäcktsår	1764
Upptäckare	Charles Messier
Andra beteckningar
	GCl 94, M 28, NGC 6626
Se också: Klotformiga stjärhopar, Lista över klotformiga stjärhopar

Messier 28 (M28) eller NGC 6626 är en klotformig stjärnhop av skenbar magnitud 7,7 i stjärnbilden Skytten. Den upptäcktes 1764 av Charles Messier och ligger omkring 18 000 ljusår bort från vårt solsystem. Messier 28 har en diameter på 60 ljusår och ligger mindre än en grad från stjärnan Kaus Borealis, av tredje magnituden. Han beskrev den kort som en "nebulosa som inte innehåller någon stjärna... rund, sedd med svårighet i 3 ½-fots teleskop; diameter 2 bågminuter”.^[8]

Egenskaper

Stjärnhopen är svagt synligt som en dimmig fläck med en handikare^[9] och kan lätt hittas i ett litet teleskop med en 8 cm objektivöppning, som visar som ett nebulöst objekt som sträcker sig över 11,2 bågminuter. Med en objektivöppning på 15 cm blir kärnan synlig och några distinkta stjärnor kan upplösas längs periferin. Större teleskop ger större upplösning^[4] och ett teleskop på 25 cm visar en tät kärna på 2 bågminuter med större densitet i mitten.^[9]

Messier 28 befinner sig ungefär 17 900 ljusår från jorden.^[2] Dess massa är omkring 551 000^[2] solmassor och dess metallicitet i genomsnitt −1,32 eller mer än 10 gånger mindre än solens, typiskt för äldre stjärnor. Dess ålder sätts till mycket ungefärligt 12 miljard år.^[7] 18 stycken RR Lyrae-typ variabla stjärnor har hittats inom hopen.

Messier 28 har den först upptäckta millisekundpulsaren i en klotformig stjärnhop, PSR B1821–24, funnen med Lovell Telescope vid Jodrell Bank Observatory i England.^[5] Totalt 11 ytterligare av dessa har senare upptäckts i stjärnhopen med Green Bank Telescope at Green Bank Observatory i West Virginia. År 2011 är dessa tredje flest i en stjärnhop i Vintergatan, efter Terzan 5 och 47 Tucanae. ^[10]