Münchens pendeltåg

Münchens pendeltåg, S-Bahn är tillsammans med tunnelbanan och spårvagnarna en av Münchens viktigaste lokaltrafikdelar. S-bahn är en förkortning av Stadtbahn (stadsbana). S-Bahn har många stationer med övergång till tunnelbanan (U-Bahn) och nätet knyter samman stora delar av München.

München S-Bahn
Allmänt
Plats	Tyskland, München
Antal linjer	8
Antal hållplatser	150
Turtäthet	10 min
Antal passagerare	840 000 / dag
Organisation
Invigd	1972
Trafikoperatör	MVV
Tekniska fakta
Banlängd	434 kilometer
Matning	Luftledning
Linjekarta

S-Bahn i centrala München
Andra stamsträckan 7,0 km, klar 2028 Stamsträckan 4,3 km tunnel München Hauptbahnhof Karlsplatz Marienplatz Isartor Rosenheimer Platz Ostbahnhof

Det finns 8 linjer, kallade S1-S4, S6-S8 och S20. Linjerna har i allmänhet ändstationer omkring 40 km (fågelvägen) från centrum. Bland annat nås flygplatsen.

Münchens S-Bahn byggdes inför de Olympiska sommarspelen 1972 utifrån flera redan existerande pendeltågsbanor. S-Bahn skapades genom att man byggde en tunnel från München Hauptbahnhof till Bahnhof München Ost genom Münchens innerstad, den så kallade stamsträckan. En andra stamsträcka är under byggnation och kommer att invigas 2028.

Till skillnad från S-bahn i Berlin och Hamburg, men i likhet med svenska pendeltåg använder pendeltågen i München samma elsystem som fjärrtågen, 16 2/3 Hz, 16 kV. De första tågen var de så kallade Olympiatågen, ET420. Tåg av samma modell kom senare att användas som förstärkningståg för Stockholms pendeltåg under benämningen X420.