Kommissionen von der Leyen I

För att bli kommissionsordförande var von der Leyen tvungen att erhålla en absolut majoritet i det nyvalda Europaparlamentet. De första veckorna i juli träffade hon de olika politiska grupperna i parlamentet för att diskutera sin kandidatur. EPP-gruppen ställde sig bakom hennes kandidatur trots att de tidigare krävt att Spitzenkandidat-systemet skulle följas. Den 9 juli 2019 mötte hon den konservativa ECR-gruppen.^[8] Den 10 juli 2019 träffade von der Leyen de socialdemokratiska, liberala och gröna grupperna. Den gröna gruppen beslutade att inte stödja hennes kandidatur,^[9] medan den socialdemokratiska respektive liberala gruppen uttryckte viss skepticism.^[10] Renew-gruppen krävde till exempel att Ursula von der Leyen lovar tuffare tag för att säkerställa rättssäkerhet och demokrati i hela unionen samt att ALDE:s toppkandidat Margrethe Vestager ges samma tyngd i den nya kommissionen som socialdemokraternas Frans Timmermans.^[11] Vänstergruppen GUE/NGL röstade emot henne.^[12] För att bli vald av en absolut majoritet behövde von der Leyen stöd från åtminstone stora delar av EPP-, S&D-, ECR- och Renew-grupperna.^[13][14] En omröstning hölls den 16 juli 2019,^[15] efter att hon hade presenterat sitt politiska program.^[16][17] I omröstningen fick hon 383 röster, vilket var tillräckligt för att uppnå absolut majoritet. Hon erhöll detta efter att ha lovat socialdemokratiska och liberala gruppen omfattande reformer, bland annat kring klimatpolitik, arbetsmarknadspolitik, säkerställandet av rättsstatens principer och jämställdhet.^[18][19][20]

Den 10 september 2019 antog rådet den fullständiga förteckningen över föreslagna kommissionsledamöter.^[21] Samtidigt annonserade von der Leyen den föreslagna ansvarsfördelningen i hennes förslag till kommission.^[22] Totalt föreslogs 8 vice ordförande i kommissionen, varav tre "verkställande" med mer långtgående makt än övriga kommissionsledamöter. Medan de övriga vice ordförande koordinerar arbetet mellan kommissionsledamöterna, har de verkställande kommissionsledamöterna även ansvar för egna politikområden, såsom klimat- och konkurrensfrågor. Mot bakgrund av utfrågningarna i Europaparlamentet antog rådet den 25 november 2019 en uppdaterad lista över kommissionsledamöterna.^[23]

I slutet av september påbörjades Europaparlamentets utfrågningar av de föreslagna kandidaterna. Den 26 september 2019 röstade en majoritet i utskottet för rättsliga frågor emot den rumänska kandidaten Rovana Plumb och den ungerska kandidaten László Trócsányi.^[24] von der Leyen uppmanade därefter regeringarna i Rumänien och Ungern att föreslå nya kandidater.^[25][26] Övriga 24 kandidater godkändes, vilket innebar att de kunde gå vidare till utfrågningar i sina respektive sakutskott i parlamentet.^[27]

Den 1 oktober 2019 nominerade den ungerska regeringen Ungerns EU-ambassadör Olivér Várhelyi som ny kandidat.^[28] Rumäniens regering nominerade Dan Nica som ny kandidat,^[29] men von der Leyen accepterade inte denna nominering. Den 10 oktober 2019 förlorade den rumänska regeringen en misstroendeomröstning i det rumänska parlamentet och det är därför oklart när en ersättare kan nomineras.

Den 10 oktober 2019 röstade Europaparlamentets ansvariga utskott även ner den franska kandidaten Sylvie Goulard, vilket tvingade Emmanuel Macron till att nominera en ny kandidat.^[30][31]

Europaparlamentet godkände förslaget till kommission den 27 november 2019.^[32][33]

Nedan redovisas kommissionsledamöterna i kommissionen von der Leyen I.^[34]

von der Leyen uppmanade de nationella regeringarna att nominera två kandidater, en man och en kvinna, så att en jämn könsfördelning skulle kunna uppnås. Endast Rumäniens regering gjorde dock det i slutändan. Däremot har ovanligt många regeringar nominerat kvinnliga kandidater, vilket innebär att kommissionen är den mest könsbalanserade någonsin.

Storbritanniens regering valde att inte nominera någon kommissionsledamot på grund av brexit och nyvalet i december 2019.^[35][36] Eftersom det är en skyldighet för medlemsstaterna enligt EU-fördragen att föreslå kommissionsledamöter inledde kommissionen ett överträdelseförfarande mot Storbritannien i november 2019.^[37]

I maj 2023 avgick Marija Gabriel som kommissionsledamot. Hon ersattes av Iliana Ivanova den 19 september 2023.^[38][39][40]

I augusti 2023 avgick kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans efter att ha gett sig in i nederländsk nationell politik igen.^[41][42] Han ersattes av Wopke Hoekstra den 9 oktober 2023.^[43]

Namn Partitillhörighet Medlem sedan Befattning Utsedd från Leyen, Ursula von der Ursula von der Leyen EPP (CDU) 2019-12-01 Europeiska kommissionens ordförande  Tyskland Timmermans, Frans Frans Timmermans PES (PvdA) 2014-11-01 – 2023-08-22 Verkställande vice ordförande; en europeisk grön giv  Nederländerna Vestager, Margrethe Margrethe Vestager ALDE (R) 2014-11-01 Verkställande vice ordförande; ett Europa rustat för den digitala tidsåldern  Danmark Dombrovskis, Valdis Valdis Dombrovskis EPP (V) 2014-11-01 Verkställande vice ordförande; en ekonomi för människor  Lettland Borrell, Josep Josep Borrell PES (PSOE) 2019-12-01 Vice ordförande; hög representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik  Spanien Šefčovič, Maroš Maroš Šefčovič PES (Smer) 2014-11-01 Vice ordförande; kontakter mellan institutionerna och framtidsfrågor  Slovakien Jourová, Věra Věra Jourová ALDE (ANO) 2014-11-01 Vice ordförande; värden och öppenhet  Tjeckien Suica, Dubravka Dubravka Šuica EPP (HDZ) 2019-12-01 Vice ordförande; demokrati och demografi  Kroatien Schinas, Margaritis Margaritis Schinas EPP (ND) 2019-12-01 Vice ordförande; främjande av vår europeiska livsstil  Grekland Hahn, Johannes Johannes Hahn EPP (ÖVP) 2010-02-10 Ledamot; budget och administration  Österrike Hogan, Phil Phil Hogan EPP (FG) 2014-11-01 – 2020-08-26 Ledamot; handel  Irland Gabriel, Marija Marija Gabriel EPP (GERB) 2017-07-07 – 2023-05-15 Ledamot; innovation, forskning, kultur, utbildning och ungdomsfrågor  Bulgarien Schmit, Nicolas Nicolas Schmit PES (LSAP) 2019-12-01 Ledamot; sysselsättning och sociala rättigheter  Luxemburg Gentiloni, Paolo Paolo Gentiloni PES (PD) 2019-12-01 Ledamot; ekonomi  Italien Wojciechowski, Janusz Janusz Wojciechowski ECR (PiS) 2019-12-01 Ledamot; jordbruk  Polen Breton, Thierry Thierry Breton ALDE 2019-12-01 Ledamot; inre marknaden  Frankrike Ferreira, Elisa Elisa Ferreira PES (PS) 2019-12-01 Ledamot; sammanhållning och reformer  Portugal Kyriakides, Stella Stella Kyriakides EPP (DISY) 2019-12-01 Ledamot; hälsa och livsmedelssäkerhet  Cypern Reynders, Didier Didier Reynders ALDE (MR) 2019-12-01 Ledamot; rättsliga frågor  Belgien Dalli, Helena Helena Dalli PES (PL) 2019-12-01 Ledamot; jämlikhet  Malta Johansson, Ylva Ylva Johansson PES (S) 2019-12-01 Ledamot; inrikes frågor  Sverige Lenarcic, Janez Janez Lenarčič ALDE 2019-12-01 Ledamot; krishantering  Slovenien Valean, Adina Adina Vălean EPP (PNL) 2019-12-01 Ledamot; transport  Rumänien Várhelyi, Olivér Olivér Várhelyi – 2019-12-01 Ledamot; grannskap och utvidgning  Ungern Urpilainen, Jutta Jutta Urpilainen PES (SDP) 2019-12-01 Ledamot; internationella partnerskap  Finland Simson, Kadri Kadri Simson ALDE (KE) 2019-12-01 Ledamot; energi  Estland Sinkevičius, Virginijus Virginijus Sinkevičius EGP (DSVL) 2019-12-01 Ledamot; miljö, hav och fiske  Litauen McGuinness, Mairead Mairead McGuinness EPP (FG) 2020-10-12 Ledamot; finansiell stabilitet, finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen  Irland Ivanova, Iliana Iliana Ivanova EPP (GERB) 2023-09-19 Ledamot; innovation, forskning, kultur, utbildning och ungdomsfrågor  Bulgarien Hoekstra, Wopke Wopke Hoekstra EPP (CDA) 2023-10-09 Ledamot; klimatpolitik  Nederländerna

Precis som tidigare kommissioner är kommissionen von der Leyen I organiserad i olika generaldirektorat. I samband med sitt tillträdande inrättade kommissionen von der Leyen I ett nytt generaldirektorat för försvarsindustri och rymdfrågor (DEFIS) och ett för stöd för strukturreformer (REFORM).^[44]

Ett av kommissionens prioriterade områden är vad den kallar den europeiska gröna given. Kommissionen har som ambition att unionens utsläpp av växthusgaser ska minska med 55 procent jämfört med 1990 års nivåer fram till 2030 och att Europa ska bli den första helt utsläppsneutrala kontinenten år 2050. Under 2021 antogs en europeisk klimatlag av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd på förslag av kommissionen som fastställde dess mål.^[45] I mitten av juli 2021 följdes detta av ett lagstiftningspaket – Fit for 55 – med olika lagförslag för att uppnå det första målet om en minskning av växthusgaser på 55 procent fram till 2030.

Vid sidan av den gröna given är digitalisering bland kommissionens mest uttalade prioriterade områden.

Den 23 september 2020 presenterade kommissionen ett nytt förslag till asylpolitik. Förslaget går bland annat ut på att ersätta Dublinförordningen med ett nytt regelverk och att införa screening av alla som kommer till unionens yttre gräns utan att uppfylla inresevillkoren.

Bara några månader in i sin mandatperiod tvingades kommissionen von der Leyen I ta itu med coronaviruspandemin. I mitten av mars 2020 la kommissionen fram en rad olika förslag för att dels säkerställa den fria rörligheten för varor på den inre marknaden, dels för att mildra konsekvenserna av coronaviruset. Bland annat vidtogs följande åtgärder:^[46][47]

• Det gemensamma beredskapslagret rescEU utökades till att även innefatta medicinsk skyddsutrustning.^[48][49]
• Mer generös tillämpning av stabilitets- och tillväxtpakten^[50][51] och bestämmelserna om statsstöd^[52][53]
• Investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset, ett investeringspaket på 37 miljarder euro. Förslaget godkändes av Europaparlamentet den 26 mars 2020 och Europeiska unionens råd den 30 mars 2020. Det trädde i kraft den 1 april 2020.^[54]
• Förslag till ett nytt instrument, Europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE), för att med 100 miljarder euro ge lån för att stödja korttidsarbete^{[55][56][57][58][59]}
• Utökande av Europeiska unionens solidaritetsfond till att även omfatta internationella hälsonödlägen och därmed aktivera 800 miljoner euro för stöd till utsatta medlemsstater. Förslaget godkändes av Europaparlamentet den 26 mars 2020 och rådet den 30 mars 2020. Det trädde i kraft den 1 april 2020.^[60]
• Tillfälligt flexiblare regler för flygtrafik, så att flygbolag som ställer in flygturer till följd av lågt resandeunderlag inte riskerar att nedprioriteras vid fördelningen av ankomst- och avgångstider^[61]. Förslaget godkändes av Europaparlamentet den 26 mars 2020 och av rådet den 30 mars 2020. Det trädde i kraft den 1 april 2020.^[62]
• Gemensamma riktlinjer till medlemsstaterna kring bland annat gränskontroller, varuflöden och gränsöverskridande arbetskraft för att motverka timslånga köer vid medlemsstaternas gemensamma gränser.
• Ett allmänt inreseförbud till EU (utom Irland) och Schengenområdet för tredjelandsmedborgare, utom vissa specifika grupper.^[63] Europeiska rådet ställde sig bakom förbudet den 17 mars 2020 och det infördes därefter av medlemsstaterna på nationell nivå för en period av 30 dagar. I början av april 2020 föreslog kommissionen att förbudet skulle förlängas,^[64] vilket skedde fram till och med den 15 maj 2020.^[65]
• Exportrestriktioner för medicinsk skyddsutrustning till tredjeland, dock ej EES-länderna, Schweiz samt de europeiska mikrostaterna^[66][67] Samtidigt togs tull- och momsavgifter på varor för bekämpning av coronaviruset eller för användning i sjuk- och hälsovården tillfälligt bort.^[68][69]
• Införandet av gröna körfält för att underlätta varutransporter genom de återinförda gränskontrollerna mellan EU-länderna^[70]
• Ett återhämtningsinstrument på 750 miljarder euro och en ny flerårig budgetram med fokus på att stödja återhämtningen efter coronaviruspandemin genom investeringar i hållbarhet och digitalisering.

Statistik från februari 2024 visade att Ursula von der Leyen hade haft 163 möten med olika organisationer som kommissionsordförande. Motsvarande siffra för Jean-Claude Juncker under hans femåriga mandatperiod som kommissionsordförande var 61. von der Leyen kritiserades dock för att ha haft en stor överrepresentation av möten med tyska företag, trots att ledamöter av kommissionen ska agera utifrån hela unionens intresse. Hon hade också haft en större andel möten med företag och en mindre andel möten med exempelvis icke-vinstdrivande organisationer än Juncker.^[71]

Kommissionsledamoten Phil Hogan, som var ansvarig för handelsfrågor, tvingades lämna kommissionen i augusti 2020 efter att det framkommit i media att han deltagit i ett evenemang i Irland som bröt mot de rådande restriktionerna och rekommendationerna under coronakrisen.^[72] Han ersattes av Mairead McGuinness, som tillträdde den 12 oktober 2020 efter att ha godkänts av Europaparlamentet.^[73] Hon övertog ansvaret för finansmarknadsfrågor från Valdis Dombrovskis, som istället tog över handelsfrågorna som Hogan hade ansvarat för.

• Europeiska kommissionen
• Kommissionen Juncker
• Kommissionen von der Leyen II