Klorofyll c
|
| ||||||||||||||||||||||||
| Klorofyll c₃ | |
| | |
| Kemisk formel | C₃₆H₂₈MgN₄O₇ |
|---|---|
| Molmassa | 652,94 g/mol |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Klorofyll c är en form av klorofyll som finns hos marina alger inom riket kromalveolater som kiselalger, brunalger och dinoflagellater.[1][2][3]
Det har en gyllene eller brunaktig färg och är ett tilläggspigment som är speciellt betydelsefullt genom sin absorption av ljus inom 500- till 600-nanometerområdet, eftersom vatten gör att det röda ljuset inte längre kan utnyttjas för fotosyntes av klorofyll a.[3] Liksom klorofyll a och klorofyll b samlar det ljus vars energi transporteras genom "antennkedjan" till reaktionscentret. Klorofyll c är ovanligt eftersom det inte har en isoprenoid fytyl-svans och har en porfyrinring i stället för en klorinring, två drag som annars är typiska för klorofyller hos alger och växter.[2]
Klorofyll c kan indelas ytterligare i klorofyll c₁, klorofyll c₂[3] och klorofyll c₃[4] samt åtminstone åtta andra undertyper till.[5]
Klorofyll c1
Klorofyll c₁ är en vanligt förekommande form av klorofyll c. Den skiljer sig från klorofyll c₂ genom att dess C8-grupp har en etylgrupp i stället för en vinylgrupp (enkelbindning C-C i stället för dubbelbindning C=C). Dess absorptionsmaxima ligger kring 444, 577, 626 nm och 447, 579, 629 nm i dietyleter respektive aceton.[6]
Klorofyll c₂
Klorofyll c2 är den vanligaste formen av klorofyll c.[7] Dess absorptionsmaxima ligger kring 447, 580, 627 nm och 450, 581, 629 nm i dietyleter respektive aceton.[6]
Klorofyll c3
Klorofyll c₃ är en typ av klorofyll c som hittades i fästalgen Emiliania huxleyi 1989.[4] Dess absorptionsmaxima ligger kring 452, 585, 625 nm och 452, 585, 627 nm i dietyleter respektive aceton.[6] Den skiljer sig från klorofyll c₂ genom att ha en metoxikarbonylgrupp (-COOCH₃) på kolatom sju i stället för en metylgrupp.[4][8]