Karl Emil von Schafhäutl

tysk fysiker, geolog och bibliotekarie

Karl Franz Emil von Schafhäutl, född 16 februari 1803 i Ingolstadt, död 25 februari 1890 i München, var en tysk geolog, tekniker och musikteoretiker.

Karl Emil von Schafhäutl
Född19 februari 1803[1] ​eller ​16 februari 1803
Ingolstadt
Död25 februari 1890[2][3]
München
BegravdAlter Südfriedhof
kartor
Medborgare iKungariket Bayern
SysselsättningFysiker, universitetslärare, botaniker, musikteoretiker, musikvetare, geolog, bibliotekarie, naturvetare
ArbetsgivareMünchens universitet
Münchens tekniska universitet
Redigera Wikidata

Schafhäutl blev 1843 professor i geognosi, bergs- och gruvvetenskap vid universitetet i München samt 1849 överbibliotekarie där. Han uppfann maskiner för järnets puddelprocess, gjorde 1838 upptäckten av kväve i järnet och konstruerade flera fysikaliska instrument. Inom musikens område företog han studier över klangfärgerna och hade stor andel i Theobald Böhms förbättringar av flöjten.

Auktorsnamnet Schafh. kan användas för Karl Emil von Schafhäutl i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.

Bibliografi (i urval)

  • Geognostische Untersuchungen des südbayrischen Alpengebirges (1851)
  • Der echte gregorianische Choral (1869)
  • Abt Georg Joseph Vogler (1888, nytryck 1979, en större biografi över Georg Joseph Vogler)

Källor