Jafar Sharif-Emami
Jafar Sharif-Emami, född 9 september 1910 i Teheran, Iran, död 16 juni 1998 i New York, USA, var en iransk politiker som tjänstgjorde som både talman i parlamentet, utrikesminister och premiärminister under Mohammad Reza Pahlavi.
| Jafar Sharif-Emami | |
 | |
Irans premiärminister | |
| Tid i befattningen 31 augusti 1960–5 maj 1961 | |
| Företrädare | Manouchehr Eghbal |
|---|---|
| Efterträdare | Ali Amini |
| Tid i befattningen 27 augusti 1978–6 november 1978 | |
| Företrädare | Jamshid Amouzegar |
| Efterträdare | Gholam Reza Azhari |
Irans utrikesminister | |
| Tid i befattningen 30 juli 1960–1 december 1960 | |
| Företrädare | Abbas Aram |
| Efterträdare | Hossein Ghods-Nakhai |
| Född | 9 september 1910 Teheran |
| Död | 16 juni 1998 (87 år) New York |
| Politiskt parti | Rastakhiz |
Karriär
Jafar Sharif-Emami var son till mullan Mohammad Hosein Nezamol-eslam och fick sin tidiga utbildning i Iran. Han bedrev ingenjörsstudier först 1929 i Tyskland och senare i Sverige. Han tog sin ingenjörsexamen vid Uppsala universitet 1939 och återvände samma år till Iran.[1]
Han var industriminister i Manouchehr Eghbals kabinett i slutet av 1950-talet. Han var premiärminister 1960-1961 samt under några månaders tid 1978 före revolutionen 1979. Under perioden 1964–1978 var han även talman i parlamentets senat. Han efterträddes 1961 på premiärministerposten av Ali Amini, medan han 1978 efterträddes av en militär då shahen tillsatte en militärregering.[2] Då shahen föll 1979 gick han i exil.[3]
Under några år var han också stormästare i Irans frimurares storloge, vilket gav honom ett visst informellt inflytande inom Irans politiska elit.[4]
