Jan-Ove "J-O" Waldner (egentligen Valdner[1]), född 3 oktober 1965 i Hägersten,[2] är en svensk bordtennisspelare. Han kallas ofta J-O och är i Kina känd under namnet 老瓦 Lǎo Wǎ – "Gamle Wa(ldner)" – eller 常青树 Cháng Qīng Shù – "Det evigt gröna trädet"[3]. Waldner fick sitt genombrott som 16-åring 1982, när han nådde final i EM och där förlorade mot lagkamraten Mikael Appelgren.
Jan-Ove Waldner | ||
Jan-Ove Waldner. | ||
Bordtennis, herrar | ||
Nation: ![]() | ||
---|---|---|
![]() | ||
Guld | Barcelona 1992 | Herrsingel |
Silver | Sydney 2000 | Herrsingel |
Världsmästerskap | ||
Guld | Dortmund 1989 | Herrlag |
Guld | Dortmund 1989 | Herrsingel |
Guld | Chiba 1991 | Herrlag |
Guld | Göteborg 1993 | Herrlag |
Guld | Manchester 1997 | Herrsingel |
Guld | Kuala Lumpur 2000 | Herrlag |
Silver | Tokyo 1983 | Herrlag |
Silver | Göteborg 1985 | Herrlag |
Silver | New Delhi 1987 | Herrsingel |
Silver | New Delhi 1987 | Herrlag |
Silver | Chiba 1991 | Herrsingel |
Silver | Tianjin 1995 | Herrlag |
Silver | Manchester 1997 | Herrdubbel |
Brons | Göteborg 1993 | Herrsingel |
Brons | Eindhoven 1999 | Herrsingel |
Brons | Osaka 2001 | Herrlag |
Världscupen | ||
Guld | Chiba 1990 | Singel |
Guld | Chiba 1990 | Lag |
Silver | Nimes 1996 | Singel |
Silver | Nimes 1994 | Lag |
Silver | Barcelona 1991 | Lag |
Silver | Barbados 1983 | Singel |
Brons | Kuala Lumpur 1991 | Singel |
Europamästerskap | ||
Guld | Prag 1986 | Dubbel |
Guld | Prag 1986 | Lag |
Guld | Paris 1988 | Dubbel |
Guld | Paris 1988 | Lag |
Guld | Göteborg 1990 | Lag |
Guld | Stuttgart 1992 | Lag |
Guld | Bratislava 1996 | Singel |
Guld | Bratislava 1996 | Dubbel |
Guld | Bratislava 1996 | Lag |
Guld | Bremen 2000 | Lag |
Guld | Zagreb 2002 | Lag |
Silver | Budapest 1982 | Singel |
Silver | Moskva 1984 | Dubbel |
Silver | Stuttgart 1992 | Dubbel |
Silver | Birmingham 1994 | Singel |
Silver | Birmingham 1994 | Lag |
Brons | Paris 1988 | Singel |
Brons | Eindhoven 1998 | Dubbel |
Brons | Bremen 2000 | Singel |
Europamästerskap för juniorer | ||
Guld | Poznan 1980 | Lag |
Guld | Poznan 1980 | Dubbel |
Guld | Topolcany 1981 | Singel |
Guld | Topolcany 1981 | Dubbel |
Guld | Topolcany 1981 | Lag |
Guld | Hollabrunn 1982 | Singel |
Guld | Hollabrunn 1982 | Dubbel |
Guld | Hollabrunn 1982 | Lag |
Guld | Malmö 1983 | Singel |
Silver | Rom 1979 | Singel |
Silver | Poznan 1980 | Singel |
Silver | Hollabrunn 1982 | Mixed |
Silver | Malmö 1983 | Mixed |
Waldner betraktas av vissa som världens genom tiderna bästa bordtennisspelare,[4] och när den bäste svenske idrottsmannen genom tiderna skulle utses kom Waldner på tredje plats.[5] Framgångarna inkluderar OS-guld samt dubbla VM-guld i singel, fyra VM-guld i lag och sju Europa Top-12-segrar. Två gånger belönades han med Svenska Dagbladets guldmedalj ("Bragdguldet") – 1989 som del av VM-guldlaget och 1992 ensam (efter OS-guldet).[4] Waldner är den förste personen, och hittills den enda, från ett icke-asiatiskt land som har vunnit ett OS-guld i bordtennis.
Biografi
Jan-Ove Waldner är son till Åke och Marianne Waldner. Han har en bror, Kjell-Åke.[6] Hans talang för bordtennis upptäcktes när han var fem år av föräldrarna, och vid sex års ålder började han spela i en klubb. Som ungdom åkte han på träningsläger till Kina, och ska ha blivit mycket inspirerad av kinesernas engagemang för sporten.
Tidiga framgångar
I början av 1980-talet utvecklades Jan-Ove Waldner snabbt till en av de ledande i den nya unga bordtennisgenerationen efter de tidigare svenska dominanterna Hans Alsér, Kjell Johansson och Stellan Bengtsson. Den första internationella seniortiteln i singel erövrade han (som 16-åring) i Israel Open 1981. Året därpå nådde han sin första stora mästerskapsmedalj, då han spelade singelfinal i EM. År 1983 vann han den första stora internationella seniortiteln i SOC, och 1984 erövrade han Europa Top 12-guld (första gången av sju).
Under resten av 1980-talet etablerade Waldner sig som en av ledarna i ett mycket framgångsrikt svenskt herrlandslag, i konkurrens med främst Mikael Appelgren, Erik Lindh och Jörgen Persson. Sverige erövrade ett antal EM- och VM-guld i lag och framträdde med en bred topp med få motsvarigheter i europeisk bordtennishistoria vid sidan av Ungern.
År 1989 vann Jan-Ove Waldner för första gången VM i singel, samtidigt som också herrlandslaget erövrade VM-guld i lag. De samtidiga framgångarna under året belönades med Victoriastipendiet till Waldner och Svenska Dagbladets guldmedalj till landslaget. Året därpå vann Waldner World Cup i singel.
1990- och 2000-talen
Vid sommar-OS i Barcelona 1992 erövrade Waldner Sveriges enda OS-guld under tävlingarna, genom sin finalvinst i singel över Jean-Philippe Gatien. Genom segern hade Waldner som förste bordtennisspelare erövrat alla stora internationella mästerskapstitlar i singel, en så kallad Grand Slam.[a] Senare under året tilldelades han också "Bragdguldet" för andra gången (denna gång individuellt).
Under 1990-talet utmanades Jan-Ove Waldner som Sverige-etta av en ny generation av spelare, däribland Peter Karlsson (EM-guld i singel 2000). Waldner fortsatte dock – i likhet med generationskollegan Jörgen Persson – sin internationella karriär med stor framgång ända in i 40-årsåldern. År 1996 vann Waldner för första gången EM i singel, och samma år vann han sin sjunde titel i Europa Top 12.
Året därefter vann han för andra gången VM i singel. Detta skedde vid världsmästerskapen i Manchester, där Waldner gick igenom turneringen med de sammanlagda setsiffrorna 21–0 – något ingen lyckats med vare sig förr eller senare (noterat 2016).[7]
Den sista EM-medaljen vann Waldner i Zagreb 2002, guld med herrlaget, och den sista i VM-sammanhang i Osaka 2001, brons med herrlaget. År 2002 var det sista året som Waldner (då 37 år) rankades bland världens tio bästa singelspelare. 2004 skapade han pingisfeber i Sverige när han avancerade långt i herrarnas singelturnering vid Olympiska Spelen i Aten.[8] I semifinalen förlorade han mot koreanen Ryu Seung-min, som sedan vann turneringen. I matchen om bronsplatsen mot Liqin Wang förlorade han också med 1–4 och slutade på fjärde plats.
Waldner behandlades för ett svårt spelberoende i början av 2000-talet och förlorade en stor del av sin förmögenhet på grund av det missbruket.[9][10]
Fortsättning i Sverige och som veteran
På nationell nivå var Jan-Ove Waldner framgångsrik ytterligare ett antal år, med spel i både Pingisligan och i SM-sammanhang. År 2010 vann han sitt nionde och sista SM-guld i singel.
Den 11 februari 2016 spelade Waldner sin sista match i Pingisligan, och han avslutade därmed en lång och mycket framgångsrik karriär.[11]
Även efter de internationella framgångarna i stora mästerskap har Waldner utmärkt sig i olika sammanhang. Han har bland annat nått goda resultat på veterannivå och vann 2014 den första upplagan av ITTF Legends Tour i singel mot Jean-Michel Saive.
Klubbar
- 1971–1984 – Stockholms Spårvägars GoIF (Sverige)
- 1984–1987 – ATSV Saarbrucken (Tyskland)
- 1987–1991 – Stockholms Spårvägars GoIF (Sverige)
- 1991–1995 – Ängby SK (Sverige)
- 1995–2003 – Kalmar BTK (Sverige)
- 2003–2005 – SV Weru Pluderhausen (Tyskland)
- 2005–2012 – TTC Röhn-Sprudel Fulda-Maberxell (Tyskland)
- 2012–2016 – Spårvägens BTK (Sverige)
- Källor:[12]
Meriter
- OS[13]
- 1988 - Kvartsfinal individuellt (5-8:e plats), Kvartsfinal i dubbel (5-8:e plats)
- 1992 - Guld individuellt,[14] Utslagen i gruppspelet i dubbel (9-16:e plats)
- 1996 - 1/8-delsfinal individuellt (9-16:e plats), Kvartsfinal i dubbel (5-8:e plats)
- 2000 - Silver individuellt,[14] 1/8-delsfinal i dubbel (9-16:e plats)
- 2004 - 4:e plats individuellt,[14] Kvartsfinal i dubbel (5-8:e plats)
- VM
- 1983 - Silver i Lag[14]
- 1985 - Silver i Lag[14]
- 1987 - Silver individuellt, Silver i Lag[14]
- 1989 - Guld individuellt, Guld i Lag[14]
- 1991 - Silver individuellt, Guld i Lag[14]
- 1993 - Brons individuellt, Guld i Lag[14]
- 1995 - Silver i Lag[14]
- 1997 - Guld individuellt[14] (21-0 i setskillnad!), Silver i Dubbel
- 1999 - Brons individuellt[14]
- 2000 - Guld i Lag[14]
- 2001 - Brons i Lag
- 2004 - Brons i Lag
- ITTF
- s World clubs championships (VM för klubblag)
- 1999 - Brons i Lag (Kalmar BTK)
- WORLD CUP
- 1983 - Silver individuellt
- 1990 - Guld individuellt, Guld i Lag
- 1991 - Brons individuellt, Silver i Lag
- 1994 - Silver i Lag
- 1996 - Silver individuellt
- PRO TOUR Grand finals
- 1998 - Brons individuellt
- EM
- 1982 - Silver individuellt[14]
- 1984 - Silver i Dubbel
- 1986 - Guld i Dubbel, Guld i Lag[14]
- 1988 - Brons individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag[14]
- 1990 - Guld i Lag[14]
- 1992 - Silver i Dubbel, Guld[14] i Lag
- 1994 - Silver individuellt, Silver i Lag[14]
- 1996 - Guld individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag[14]
- 1998 - Brons i Dubbel
- 2000 - Brons individuellt, Guld i Lag[14]
- 2002 - Guld i Lag[14]
- ETTU
- s European Club Cup of Champions (EM för klubblag)
- 1986 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)
- 1987 - Silver i Lag (ATSV Saarbrücken)
- JEM
- 1979 - Silver individuellt (Cadet)
- 1980 - Silver individuellt (Cadet), Guld i HJ17-dubbel, Guld i Lag
- 1981 - Guld individuellt, Guld i HJ-dubbel, Guld i Lag
- 1982 - Guld individuellt, Guld i HJ-dubbel, Silver i Mixjunior-dubbel, Guld i Lag
- 1983 - Guld individuellt, Silver i Mixjunior-dubbel
- EUROPA TOP-12
- 1983 - 9:e plats
- 1984 - Guld
- 1985 - 5:e plats
- 1986 - Guld
- 1987 - Silver
- 1988 - Guld
- 1989 - Guld
- 1990 - Silver
- 1991 - Silver
- 1992 - 4:e plats
- 1993 - Guld
- 1994 - Silver
- 1995 - Guld
- 1996 - Guld
- 1997 - Brons
- 1998 - Brons
- 1999 - 5:e plats
- 2004 - 9:e plats
- EUROPEAN MASTERS CUP
- 1992 - Guld
- 1993 - Guld
- 1995 - Brons
- 1996 - Silver
- 1998 - Brons
- SOC[15]
- 1981 - Brons i Dubbel
- 1983 - Guld individuellt
- 1985 - Brons individuellt, Brons i Dubbel
- 1989 - Silver i Dubbel
- 1991 - Brons individuellt, Brons i Dubbel
- 1995 - Silver individuellt
- 1996 - Brons individuellt
- 1998 - Brons individuellt, Silver i Dubbel
- NM
- 1981 - Silver individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag
- 1983 - Silver individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag
- 1988 - Guld individuellt, Silver i Dubbel, Guld i Mixdubbel, Guld i Lag
- SM
- 1981 - Brons individuellt, Guld i Dubbel
- 1982 - Guld i Dubbel, Guld i Mixdubbel
- 1983 - Guld individuellt, Brons i Dubbel, Guld i Mixdubbel, Guld i Lag (Stockholms Spårvägars GoIF)
- 1984 - Guld individuellt, Brons i Dubbel, Silver i Mixdubbel, Guld i Lag (Stockholms Spårvägars GoIF)
- 1985 - Brons individuellt, Brons i Dubbel, Guld i Mixdubbel
- 1986 - Guld individuellt, Guld i Dubbel
- 1988 - Brons individuellt, Silver i Dubbel
- 1989 - Guld individuellt, Silver i Dubbel
- 1990 - Brons i Dubbel
- 1991 - Guld individuellt, Guld i Dubbel
- 1992 - Brons individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag (Ängby SK)
- 1993 - Silver i Dubbel
- 1994 - Silver individuellt, Guld i Dubbel
- 1995 - Guld i Lag (Ängby SK)
- 1996 - Guld individuellt, Brons i Dubbel, Guld i Lag (Kalmar BTK)
- 1997 - Guld individuellt, Silver i Dubbel
- 1999 - Brons individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag (Kalmar BTK)
- 2000 - Guld i Lag (Kalmar BTK)
- 2001 - Brons i Dubbel
- 2002 - Guld i Lag (Kalmar BTK)
- 2006 - Guld individuellt
- 2007 - Brons individuellt, Brons i Dubbel
- 2010 - Guld individuellt
- USM
- 1976 - Guld individuellt (P11),
- 1977 - Guld individuellt (P11),
- 1979 - Silver individuellt (P13),
- 1980 - Brons individuellt (P15),
- 1981 - Guld individuellt (P15), Guld individuellt (HJ17), Brons i HJ17-Dubbel
- 1982 - Guld individuellt (HJ17),
- 1983 - Silver individuellt (HJ17), Silver i HJ17-Dubbel
- TYSKA BUNDESLIGA
- 1986 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)
- TYSKA CUPEN
- 1985 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)
- 1986 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)
- VÄRLDSRANKING
- 1982 - 22:a (juli) (Top-30 för första gången, 16 år gammal)
- 1983 - 8:a (30 juni) (Top-10 för första gången, 17 år gammal)
- 1984 - 4:a (juli)
- 1985 - 6:a (10 februari)
- 1986 - 6:a (juli)
- 1987 - 2:a (april)
- 1988 - 2:a (februari)
- 1989 - 1:a (april) (Världsetta för första gången, 23 år gammal)
- 1990 - 1:a (februari)
- 1991 - 1:a (februari)
- 1992 - 1:a (september)
- 1993 - 1:a (februari)
- 1994 - 2:a (augusti)
- 1995 - 4:a (april)
- 1996 - 4:a (juli)
- 1997 - 1:a (april)
- 1998 - 1:a (januari) (Världsetta för sista säsongen, 33 år gammal)
- 1999 - 5:a (juli)
- 2000 - 4:a (oktober)
- 2001 - 9:a (november)
- 2002 - 5:a (januari) (Top-10 för sista säsongen, 37 år gammal)
- 2003 - 13:e (januari)
- 2004 - 14:e (oktober)
- 2005 - 16:e (januari)
- 2006 - 27:a (februari)
- 2007 - 32:a (maj)
- 2008 - 40:e (mars) (Världsrankad för sista säsongen, 43 år gammal)
- 55 individuella titlar i internationella mästerskap, öppna internationella mästerskap samt inbjudningsturneringar.
Här ingår:
- 1981 - Israel Open
- 1982 - Seoul Open, Vienna Gala
- 1983 - Swedish Open Championships (SOC)
- 1984 - Europa Top-12, Deutschland Cup
- 1985 - Polish Open
- 1986 - Europa Top-12, German Open, French Open
- 1988 - Europa Top-12, Nordiska Mästerskapen, French Open, Euro-Asia Tournament, Pondus Cup
- 1989 - VM, Europa Top-12, Stiga Grand Prix Masters, IOC President's Cup
- 1990 - World Cup, US Open, Japan Open, World All Stars Circuit (x2)
- 1991 - Japan Open, World All Stars Circuit (x2), Pondus Cup
- 1992 - OS, French Open, World All Stars Circuit (x2), European Masters Cup, Grand Prix de Paris
- 1993 - Europa Top-12, World All Stars Circuit (x2), European Masters Cup, Danske Bank Cup, Deutschland Cup
- 1995 - Europa Top-12, Finlandia Open
- 1996 - EM, Europa Top-12, Yugoslav Open, French Open, Deutschland Grand Prix, Estonia Memorial Tournament
- 1997 - VM, Qatar Open, Japan Open, Deutschland Cup
- 1998 - Pondus Cup
- 2000 - Pondus Cup
- 2003 - Super Circuit