Inga Gill

Inga Gill började sin karriär som dansös och utbildades i Paris och när hon kom hem till Sverige anslöt hon sig till Else Fischers danstrupp. Hon scendebuterade i Fischers dansuppsättning av Clownen Beppo som hade premiär 1942 på Sagoteatern i Medborgarhuset i Stockholm.^[1]

Gill kände dock att hon även behövde skådespeleriet som uttrycksmedel och sökte samma höst till Dramatens elevskola men blev inte antagen. Istället började hon då studera på Willy Koblancks teaterskola.

Genom Fischer träffade hon Ingmar Bergman och våren 1943 gjorde hon sin debut som skådespelare på Studentteatern i hans uppsättning av Carl Erik Soyas pjäs Vem är jag? eller När fan ger ett anbud.

Gill filmdebuterade 1947 i Gustaf Molanders Kvinna utan ansikte och medverkade även i Alf Sjöbergs prisbelönta film Fröken Julie 1951. Under flera år fick hon mest göra biroller, ofta hushållerska eller servitris. Men visade en annan sida som smedshustrun Lisa i Bergman-filmen Det sjunde inseglet 1957.

Inga Gill var även ett par säsonger engagerad vid Göteborgs stadsteater.

Radioserien Lilla Fridolf och jag^[2] av Rune Moberg med Douglas Håge, Hjördis Petterson, Inga Gill och Lars Ekborg, som Fridolf och Selma, dottern Maggan och fästmannen Valdemar började sändas på hösten 1955. Den följdes vecka efter vecka i vart och vartannat hushåll i landet. I oktober 1956 kom Torgny Anderbergs film Lille Fridolf och jag, som verkligen gjorde henne känd för den stora publiken.

Inga Gill medverkade mellan 1958 och 1965 i åtta av Kar de Mummas revyer på Folkan i Stockholm.

Gill var en mångsidig artist som även gjorde flera musikalroller. Redan 1956 spelade hon med Nils Poppe i Blåjackor på Lorensbergs Cirkus i Göteborg och våren 1970 kreerade hon pensionatsvärdinnan Fräulein Schneider i Cabaret på turné med Riksteatern.

1978 gjorde hon sitt enda gästspel på Dramaten i Sandro Key-Åbergs Hedersgästerna i regi av Barbro Larsson.

I början på 1980-talet återvände Gill till Vasan med Spanska flugan av Franz Arnold och Ernst Bach med Carl-Gustaf Lindstedt och i Michael Frayns Rampfeber med Gösta Bernhard, Siv Ericks, Martin Ljung och Lis Nilheim med flera.

På nyårsafton 1989 var det premiär på Ken Ludwigs fars Skaffa mig en tenor på Folkan.

Gill debuterade i juni 1961 på TV-teatern som Madame Pugeot i Thornton Wilders Drottningar av Frankrike.

Hon gjorde sketcher med Lars Ekborg och Carl-Gustaf Lindstedt i Estrad.

I TV medverkade hon i flera julkalendrar såsom Teskedsgumman och Ture Sventon privatdetektiv.

I den för alla åldrar ordförrådsbildande TV-serien Från A till Ö – en resa orden runt gjorde Birgitta Andersson huvudrollen som den okonventionella men vetgiriga Hedvig Höök medan hennes oförstående syster Harriet gjordes av Gill.

Hon spelade mot Gunnar Hellström i Raskenstam 1983 och blev Edith med hela svenska folket i serien Varuhuset (1987–89^[2]). Hon deltog även i Lennart Swahns TV-lek Gäster med gester som sändes under flera omgångar med start 1982.

Gills debut på Parkteatern i Stockholm 1952 var som tjänarinnan Dorine i Tartuffe av Molière och hon återvände 1998 var hon och kollegorna Meta Velander, Meg Westergren, Gunvor Pontén, Busk Margit Jonson, Berit Carlberg och Hans Lindgren i ålder för musikalen 70 girls 70, om pensionerade aktriser som stjäl pärlhalsband för att rädda hotellet de bor på. Uppsättningen producerades av Stockholms stadsteater.

Inga Gills sista roll var i Henning Mankells TV-serie Labyrinten.

1950 gifte hon sig med skådespelaren Carl-Olof Alm och 1957 gifte hon om sig med skådespelaren Karl-Arne Holmsten, med vilken hon förblev gift fram till dennes död 1995.^[2] De fick dottern My Holmsten, som också är skådespelare.

Inga Gill är gravsatt i minneslunden på Katarina kyrkogård i Stockholm.^[3]

• Vintkvist, Jennifer: Inga Gill i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (1 februari 2021) CC-BY

• Inga Gill på Svensk Filmdatabas
• Inga Gill på Internet Movie Database (engelska)
• Inga Gill i Dramatens rollbok