Hypolimnion
Hypolimnion är den kallare vattenmassan vid botten i en termiskt skiktad sjö, som ligger under termoklinen.[1] Ordet "hypolimnion" kommer från antikens grekiska: λιμνίον (romaniserat: limníon, lit. 'sjö').[2]
.svg)
Typiskt är hypolimnion det kallaste lagret av en sjö på sommaren och det varmaste lagret under vintern.[1] I djupa, tempererade sjöar är de nedersta vattnen i hypolimnion vanligtvis nära 4 °C under hela året. Hypolimnion kan vara mycket varmare i sjöar på varmare breddgrader. Eftersom den är på djupet, är den isolerad från ytvindblandning under sommaren,[3] och får vanligtvis otillräcklig instrålning (ljus) för att fotosyntes ska ske.
Syredynamik
De djupaste delarna av hypolimnion har låga syrekoncentrationer.[2] I eutrofa sjöar är hypolimnion ofta anoxisk.[4] Djup blandning av sjöar under hösten och tidig vinter[5] gör att syre kan transporteras från epilimnion till hypolimnion.[6] Nedkylningen av epilimnion under hösten minskar sjöskiktningen och möjliggör blandning.[1] Hypolimnion kan vara anoxiskt i upp till halva året.[5] Anoxi är vanligare i hypolimnion under sommaren när blandning inte förekommer.[1]I frånvaro av syre från epilimnion kan nedbrytning orsaka hypoxi i hypolimnion.[3]
Hypolimnetisk luftning
I eutrofa sjöar där hypolimnion är anoxiskt, kan hypolimnetisk luftning användas för att tillföra syre till hypolimnion.[1] Att tillföra syre till systemet genom luftning kan vara kostsamt eftersom det kräver betydande mängder energi.[1]
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hypolimnion, 8 november 2023.
Noter
Externa länkar
- Water on the Web Arkiverad 2004-05-10