Highland games

Ursprunget för spelen och dess grenar är äldre än modern historia. Ett möjligt exempel på ett av de tidigare spelen finns vid slottet Fetteresso även om det ligger en bit söder om skotska höglandet.

Det är omtalat i otaliga böcker att kung Malkolm III av Skottland under 1000-talet ska ha sammankallat tävlande till att snabbast ta sig till en viss bergstopp. Kungen gjorde detta för att hitta den snabbaste löparen i landet för att sen göra honom till hans kungliga budbärare.^[2] Vissa har sett denna icke bekräftade händelse som ursprunget till de skotska höglandsspelen.^[3]

Det är inte bevisat men hålls ofta för troligt att spelen utvecklades under den tid skottarna var ockuperade av engelsmännen. Då var de nämligen förbjudna att träna med vapen eftersom engelsmännen var rädda för nya uppror. Skottarna ska då ha fortsatt att träna för krig genom att ersätta den vanliga soldatträningen med dessa spel.

I ett dokument från 1703 som talar om sammankallandet av klanen Laird of Grant så uppmanades de att komma iklädda höglandsdräkter och ta med gevär, pistol och dolk^[4]. Detta brev gör att man tror att spelen innefattade grenar med vapen.

De moderna höglandsspelen är dock till stor del ett viktorianskt påfund, som utvecklades efter vad som kallas Highland Clearances, en tid då många skottar tvingades att flytta från höglandet till kusten, låglandet och i vissa fall utomlands.

I spelens ursprungliga form för hundratals år sedan så handlade det mycket om idrottstävlingar. Det fanns dock mycket mer som hade en central plats vid dessa tillfällen men än i denna dag så är det tävlingarna man oftast kommer att tänka på när man hör namnet. De flesta tänker på tävlingarna och att allt det andra bara är underhållning, även om man bör tänka på allt som en helhet. På grund av att tävlandet är så starkt förknippat med spelen så är stockstötning det första man kommer att tänka på. Det har blivit själva symbolen för Highland games.

Även om många olika grenar kan vara en del av tävlingen så är det vissa som har kommit att bli stående inslag.

• Stockstötning: En lång avsmalnande tallstock eller påle hålls upprätt och balanseras av den tävlande som håller den smala änden i sina händer (se bilden). Sen springer tävlaren fram och försöker kasta stocken på ett sådant sätt att den vänder runt helt och landar med den större sidan i marken (sidan som alltså var uppåt förut). Den smalare änden som man nyss höll i faller framåt och träffar marken rakt framåt i löpriktningen, som om den landade på klockan 12 på en klocka. Om detta lyckas har den tävlande alltså roterat stocken. Stockarna kan variera mycket i längd, vikt, spetsighet och balans. Allt detta påverkar svårighetsgraden i att få ett lyckat kast. Deltagarna bedöms efter hur nära deras kast kommer klockan 12 på en tänkt klocka.

• Stenstötning: Denna gren liknar den moderna kulstötningen som ses i friidrott. Istället för en kula av metall använder man en stor sten med varierande vikt men målet är detsamma, att stöta så långt som möjligt. Det finns även skillnader mot kulstötningen när det gäller vilka tekniker som är tillåtna. I "Braemar Stone" (Braemar är en skotsk by) använder man en sten som är 20–26 pund (cirka 9,1–11,8 kg) tung för män och 13–18 pund (cirka 5,9–8,2 kg) tung för kvinnor och där får man inte springa fram mot brädan. Man gör alltså en stående stöt. I "Open Stone" använder man en 16–22 pund (cirka 7,3–10 kg) tung sten för män och 8–12 pund (cirka 3,6–5,4 kg) tung sten för kvinnor. Här kan kastaren använda vilken teknik som helst så länge stöten utförs med en hand och stenen vilar mot nacken tills den kastas. De flesta tävlande använder här en glid- eller rotationsteknik liknande den i kulstötning.

• Skotsk släggkastning: Denna gren liknar den moderna släggkastningen i friidrott med några skillnader. I Höglandsspelen används en rund kula av metall (vikten är cirka 7,3 eller 10 kg (16 eller 22 pund) för män och cirka 5,4 eller 7,3 kg (12 eller 16 pund) för kvinnor) vid vilken man har fäst en pinne som är cirka 4 fot (122 cm) lång. Pinnen är gjord av trä, bambu, rotting eller plast. Kastet utförs med fötterna i en fixerad position, släggan roteras runt huvudet och kastas sen så långt som möjligt över axeln. Vissa kastare använder för ändamålet speciellt framtagna skor som gräver sig fast i underlaget för att hålla balansen och stå emot centrifugalkrafterna som uppstår när man svingar släggan runt huvudet. Detta ökar markant kastens längd.

• Tyngdkastning, även känd som tyngd på längden: Detta är faktiskt två grenar. I den ena använder man en lättare (12,7 kg (28 pund) för män och 6,4 kg (14 pund) för kvinnor) och i den andra en tyngre (25,4 kg (56 pund) för män, 19,1 kg (42 pund) för seniorer och 12,7 kg (28 pund) för kvinnor). Tyngderna görs av metall och har ett handtag fäst antingen direkt eller genom en kedja. Kastet utförs med enbart en hand, i övrigt finns inga regler gällande valet av teknik. Det vanligaste är en form av rotationsteknik. Längsta kastet vinner

• Tyngd över ribba, även känd som tyngd på höjden. Den tävlande försöker kasta en tyngd som är 25,4 kg (56 pund) tung, över en ribba. Tyngden är likadan som i viktkastning, en tyngd av metall som har ett handtag fäst vid sig. Kastet utförs med enbart en hand, man har tre försök på varje höjd och om man klarar det går man vidare till en högre höjd, ett liknande upplägg som i höjdhopp. Tävlingen räknas på det högsta lyckade kastet och om två tävlande slutar på samma höjd så vinner den som har minst antal missade försök.

• Kasta kärve: Man använder en knippe halm som väger cirka 9 kg (20 pund) för män och hälften för kvinnor. Kärven är insvept i säckväv och kastas uppåt med hjälp av en högaffel över en ribba som ungefär ser ut som den som används i stavhopp. Regler och sättet att utse vinnare är i övrigt samma som när man kastar en tyngd över en ribba. Det finns en debatt angående om denna gren verkligen var en del av de forntida spelen eller om dess ursprung är från marknader på landet. Dock är alla överens om att det är en gren helt i publikens smak.

Många av de som tävlar i styrkegrenarna är idrottare som har tävlat i friidrott när de var yngre. De ser de skotska höglandsspelen som en möjlighet att fortsätta sitt tävlande.

I USA finns en uppåtgående trend när det gäller att locka kvinnor och seniorer till dessa styrkegrenar. Det har gjort att man har lagt till olika klasser att tävla i. I dessa klasser använder man lättare vikter.

För många som kommer till höglandsspelen är det mest minnesvärda när alla orkestrar spelar tillsammans. Oftast sker detta i samband med spelens invignings- och avslutningsceremonier. Upp till 20 orkestrar med säckpipor spelar samtidigt, vilket ger en fantastisk ljudbild när så många tillsammans framför låtar som Scotland the Brave och Amazing Grace.

Det är ett faktum att musiken från säckpipan har kommit att bli en viktig symbol för spelen och även för Skottland som land. Spelen brukar även innehålla olika grenar av musiktävlan. Bland annat i trummor och säckpipa, både ensamma, i små grupper eller i de stora orkestrarna.

Säckpipa och trummor är dock inte den enda musik man kan höra vid dessa tillfällen. Man kan även höra fiol, harpa och keltiska band som underhåller med musik. Det senare innefattar en lagom dos av säckpipa.

Det förekommer även tävlingar i dans.

Vid de moderna spelen så bjuds det på många aktiviteter runt omkring. Det mest kända är de olika skotska klanerna som har sina egna tält och försäljning av hantverk och varor med anknytning till Skottland. De skotska klanerna har ofta deltagandet vid höglandsspelen som sin viktigaste aktivitet varje år. De försöker att ta sig till och vara med vid så många spel som möjligt. Besökare kan få information om den skotska kulturen och hur de kan stödja och vara en del av sin egen klan om de så önskar.

Det förekommer också att vapensamlare visar upp sina samlingar av svärd och rustningar och även utför skådespel med strider. Många som är där säljer skotska souvenirer och annat som påminner om Skottland och deras kultur. De säljer allt från Irn-Bru (en skotsk dryck) till uppstoppade figurer av Loch Ness-odjuret.

Tävlingar och uppvisningar hålls även med vallhundar där tränare och uppfödare visar hur duktiga de är på sitt arbete. Utöver det förekommer det ibland andra djur vid spelen, bland annat Highland cattle.

Andra traditioner och modern keltisk konst visas ofta upp vid spelen. Detta innefattar grupper som spelar harpa, skotsk folkdans och en eller flera scener med uppvisningar. Utöver det så har spelen oftast inslag av Ceilidh, en typ av sociala träffar med traditionell musik, dans, sång och annan underhållning som har sitt ursprung i gaeliska traditioner.

Det finns även försäljare som erbjuder olika typer av traditionella Skotska maträtter och drycker.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska Wikipedia.

• Michael Brander, Essential Guide to the Highland Games (1992) ISBN 0-86241-302-8
• Emily Ann Donaldson, The Scottish Highland Games in America (Pelican Publishing Company, Gretna, LA, 1986). ISBN 0-88289-474-9.
• Joan F. Flett and Thomas M. Flett, Traditional Dancing in Scotland (London: Routledge & Kegan Paul 1964, 1985), ISBN 0-7102-0731-X
• John G. Gibson, Traditional Gaelic Bagpiping, 1745-1945 (McGill-Queen's University Press, Montreal, 1998). ISBN 0-7735-1541-0. See esp. chapter 15, "Highland Games and Competition Piping"
• Ian R. Mitchell, "Rheumatism, Romanticism and Revolution: Victoria, Balmorality and 1848" in History Scotland (Vol. 5, #5, sept/okt 2005)
• John Prebble, The King's Jaunt (Edinburgh: Birlinn Ltd, 1988, 2000), ISBN 1-84158-068-6
• Hugh Trevor-Roper, "The Invention of Tradition: The Highland Tradition of Scotland." in The Invention of Tradition red. Eric Hobsbawm and Terence Ranger. Cambridge: Cambridge University Press, 1983, ISBN 0-521-24645-8.
• David Webster, Scottish Highland Games (Edinburgh, Skottland 1973)

• The Official Hawick Highland Games, Scottish Borders
• Scotland's Highland Games
• Official Scottish Tourist Board Highland Games Calendar
• Scottish Official Board of Highland Dancing
• US Scots: includes extensive listing of Highland games events
• Tulloch Inverness Highland Games - Masters World Championships
• Highland Games, Fehraltorf, Kanton Zürich, Schweiz
• Higland Games, Südtirol, Italien
• Highland Games, Österrike