Henry du Pré Labouchère

Henry Dupré Labouchère, född den 9 november 1831 i London, död den 15 januari 1912 i Florens, var en brittisk politiker och publicist, brorson till Henry Labouchere, 1:e baron Taunton.

Henry du Pré Labouchère
Född	9 november 1831[1][2] London
Död	15 januari 1912[1][2] (80 år) Florens
Medborgare i	Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vid	Eton College Trinity College, Cambridge
Sysselsättning	Politiker[3], journalist, diplomat, författare[4]
Befattning
Ledamot av Förenade kungarikets 19:e parlament Storbritanniens 19:e parlament, Windsor (1865–1866)[5][6] Ledamot av Förenade kungarikets 19:e parlament Storbritanniens 19:e parlament, Middlesex (1867–1868) Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament Storbritanniens 22:a parlament, Northampton (1880–1885)[5] Ledamot av Förenade kungarikets 23:e parlament Storbritanniens 23:e parlament, Northampton (1885–1886)[5] Ledamot av Förenade kungarikets 24:e parlament Storbritanniens 24:e parlament, Northampton (1886–1892)[5] Ledamot av Förenade kungarikets 25:e parlament Storbritanniens 25:e parlament, Northampton (1892–1895)[5] Ledamot av Förenade kungarikets 26:e parlament Storbritanniens 26:e parlament, Northampton (1895–1900)[5] Ledamot av Förenade kungarikets 27:e parlament Storbritanniens 27:e parlament, Northampton (1900–1906)[5]
Politiskt parti
Liberal Party
Maka	Henrietta Hodson (g. 1887–)[7][8][9]
Barn	Mary Dorothea Labouchère (f. 1884)[8]
Föräldrar	John Peter Labouchere[8] Mary Dupré[10][8]
Redigera Wikidata

Labouchère ägnade sig 1854-64 åt den diplomatiska banan, tillhörde underhuset 1866-68 som liberal och representerade där 1880-1906 som avancerad radikal Northampton. Labouchère skrev under Paris belägring mycket uppmärksammade korrespondenser därifrån till "Daily News", var därefter en tid cityredaktör i "The World" och uppsatte 1876 societetstidningen "Truth", vilken till en tid vann mycket stor spridning genom avslöjanden av diverse finansiella och sociala skandaler.

I underhuset var Labouchère en flitig, för både konservativa och liberala ministärer ofta besvärlig debattör och avgav bland annat som medlem av den undersökningskommission, som 1896 tillsattes rörande Jamesonräden, ett separatbetänkande riktat mot Cecil Rhodes.