Hans Henrik von Liewen den äldre

Liewen tjänade 1688-1698 vid de svenska grupperna i Holland, blev överstelöjtnant i svensk tjänst 1700, överste 1703 och generalmajor vid infanteriet 1710. Han blev generallöjtnant och direktör vid amiralitetet i Karlskrona 1714 och riksråd 1719. Sistnämnda år upphöjdes han också i grevligt stånd. Liewen utmärkte sig vid flera tillfällen under kriget i Östersjöprovinserna och sändes 1713 av rådet till Turkiet för att ge kungen en skildring av rikets tillstånd och förmå honom att återvända. Under denna tid fick kungen förtroende för honom och blev välvilligt inställd till honom och han fick, trots att han saknade sjömanserfarenheter, uppdraget att förvalta flottans ekonomi och driva upprustningen av flottan, vilken kungen var missnöjd med. Liewen var liten och oansenlig till det yttre och blev känd för sin frispråkighet gentemot kungen.^[4]

Hans Henrik von Liewen var son till Bernhard Otto Liwe. Han var gift med Katarina Elisabet Yxkull och Margareta Juliana von Tiesenhausen. Hans Henrik von Liewen var far till Carl Fredrik von Liewen och Hans Henrik von Liewen den yngre. Han var kusin till Bernhard von Liewen.

• Liewen, 2. Hans Henrik von i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
• Liewen, 2. Hans Henrik von i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)

• Wikisource har originalverk relaterade till von Liewens roll under Stora nordiska kriget.
  von Liewens roll under Stora nordiska kriget

• Alf Åberg: Hans Hinrich Liwen, von i Svenskt biografiskt lexikon (1977-1979)