HD 49933
HD 49933 är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Enhörningen.[9] Den har en skenbar magnitud av ca 5,78[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 33,7[10] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 97 ljusår (ca 30 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -15 km/s.[5]
| HD 49933 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Enhörningen |
| Rektascension | 06t 50m 49,83180s[1] |
| Deklination | -00° 32′ 27,1701″[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,781 (V)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | F2 V[3] |
| U–B | -0,07[4] |
| B–V | +0,39[4] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -14,7[5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +22,09[1] mas/år Dek.: -186,51[1] mas/år |
| Parallax () | 33,69 ± 0,42[1] |
| Avstånd | 97 ± 1 lå (29,7 ± 0,4 pc) |
| Absolut magnitud () | +3,42[2] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,079 ± 0,073[6] M☉ |
| Radie | 1,385 ± 0,031[3] R☉ |
| Luminositet | 3,47 ± 0,18[6] L☉ |
| Temperatur | 6 598[7] K |
| Metallicitet | -0,29 (Fe/H)[7]dex |
| Vinkelhastighet | 10[8] km/s |
| Ålder | 2,4[2] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| CCDM J06508-0032AB, AG-00 875, AKARI-IRC-V1 J0650498-003228, BD-00 1462, CoRoT 20, GSC 04800-02672, HD 49933, HIC 32851, HIP 32851, HR 2530, IRAS 06482-0028, LF 9 -01 165, NLTT 17076, PLX 1599, PPM 176472, 2RE J0650-003, 2RE J065048-003236, SAO 133760, TD1 8284, uvby98 100049933, WDS J06508-0032AB, WISE J065049.88-003228.4 [9] | |
Egenskaper
HD 49933 är en gul till vit[11] stjärna i huvudserien av spektralklass F2 V.[3] Den har en massa som är ungefär lika med en[6] solmassa, en radie som är lika med ca 1,4[6] solradier och har ca 3,5 gånger solens utstrålning[6] av energi från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 6 600 K.[7]
HD 49933 är en solliknande stjärna.[6] Dess ytmagnetiska aktivitet liknar vad som kan observeras på solen. Magnetiska fenomen, som verkar vara stjärnfläckar och motsvarar solfläckar på solen, har observerats på ytan med hjälp av asteroseismologi.[12] Den har en följeslagare av magnitud 11,3 med gemensam egenrörelse och med en vinkelseparation av 5,9 bågsekunder, vilket kan göra dem till en dubbelstjärna om paret är gravitationsbundet.[13]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 49933, 11 juni 2020.