HD 233731
HD 233731 är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Stora björnen och misstänks ha en följeslagare. Den har en skenbar magnitud av ca 9,76[2] och kräver en stark handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 12,2[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 267 ljusår (ca 82 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 13 km/s.[2]
| HD 233731 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Stora björnen |
| Rektascension | 10t 22m 43,5924s[1] |
| Deklination | +50° 07′ 42,0635″[1] |
| Skenbar magnitud () | +9,76 (V)[1] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G5 V[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 12,63 ± 0,26[2] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -26,182 ± 0,057[2] mas/år Dek.: -83,727 ± 0,067[2] mas/år |
| Parallax () | 12,2014 ± 0,0371[2] |
| Avstånd | 267,3 ± 0,8 lå (82,0 ± 0,2 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 0,936+0,028-0,033[3] M☉ |
| Temperatur | 5 314 ± 50[3] K |
| Metallicitet | 0,30 ± 0,09(Fe/H)[3] dex |
| Vinkelhastighet | 28,7 ± 0,4[3] km/s |
| Ålder | 9,0+1,4-2,2[3] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| AG+50 847, BD+50 1735, GSC 03441-00925, 2MASS J10224361+5007420, PPM 32614, SAO 27626, TYC 3441-925-1, UCAC3 281-113896, Gaia DR1 846946625690542336, Gaia DR2 846946629987527168 [2][1] | |
Egenskaper
HD 233731 är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G5 V.[2] Den har en massa som är ca 0,9[3] solmassor, en radie som är ca 1,1[3] solradier och en effektiv temperatur av ca 5 300 K.[3] Stjärnan har en ovanligt hög metallicitet för dess höga ålder, men har en låg stjärnaktivitet.[3]
HD 233731 misstänks ha en röd dvärgstjärna med vid omloppsbana som följeslagare, med en temperatur av 4 000+250−400 K och massa av 0,63+0,07−0,17 solmassor, men avbildades inte direkt år 2015.[4]
Planetsystem
År 2010 upptäcktes en transiterande het Jupiterliknande exoplanet.[5] Den har en jämviktstemperatur på 1463 ± 19 K och grumlig planetarisk atmosfär.[6] Mätningen av Rossiter-McLaughlin-effekten 2018 har gjort det möjligt att upptäcka att planetbanan är väl inriktad med stjärnans ekvatorialplan, med en avvikelse av 25 ± 18°.[3]
| Planet | Massa | Halv storaxel (AE) | Siderisk omloppstid (d) | Excentricitet | Inklination | Radie |
|---|---|---|---|---|---|---|
| b | ≥2,192+0,073-0,013 MJ | 0,04171+0,00042-0,00050 | 3,21223328 | 0,016 ± 0,009 | 86,46 ± 0,41 | 1,060 ± 0,048 |
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 233731, 17 oktober 2020.