Grundordföljd

Grundordföljd är vilken ordning fraser kommer i en prototypisk huvudsats. Det rör sig alltså inte om egentlig ordföljd utan om vilken ordning satsdelarna subjekt (S), predikat (V) och objekt (O) kommer i. I allmänhet används termen verb i stället för predikat. De två vanligaste ordföljderna är SVO och SOV. Språk med grundordföljd med objektet före subjektet är mycket sällsynta.

Lista över grundordföljder

Dessa är de sex grundordföljder som kan bildas som permutationer av S, O och V. Därutöver finns V2-ordföljd, i vilken det bara är specificerat att verbet ska komma på andra plats, medan förstaplatsen är vikt åt meningens tema, vilken satsdel det än råkar vara. Svenskan, liksom de flesta germanska språk, är ett V2-språk.

	Exempel		Andel	Språkexempel
SOV	Jag ett äpple äter	Björnen vägen ser	≈ 47 %	eskimåiska, georgiska, japanska, koreanska, latin, persiska, turkiska	Kategori
SVO	Jag äter ett äpple	Björnen ser vägen	≈ 43 %	engelska, franska, hausa, De flesta indoeuropeiska språken, mundang, swahili, svenska, thai	Kategori
VSO	Äter jag ett äpple	Ser björnen vägen	≈ 5 %	biblisk hebreiska, iriska, klassisk arabiska, kymriska, maori, tagalog, ökeltiska språk	Kategori
VOS	Äter ett äpple jag	Ser vägen björnen	≈ 1,5 %	malagassiska	Kategori
OVS	Ett äpple äter jag	Vägen ser björnen	≈ 0,4 %	apalai, barasano, hixkaryana, panare	Kategori
OSV	Ett äpple jag äter	Vägen björnen ser	≈ 0,1 %	cakchiquel, Coeur d’Alene, huave, kemak, nadeb, ngarinyin	Kategori

^[1]^[2]

Källor

”Ordföljd”. HT2002. http://www.nada.kth.se/kurser/kth/2D1418/uppsatser02/ordfoljd.pdf. Läst 10 juni 2014. PDF

[1]

[2]