Giovanni Battista Martini

Giovanni Battista (eller Giambattista) Martini, kallad Padre Martini, född den 24 april 1706 i Bologna, död där den 3 augusti 1784, var en italiensk musiklärd.

Giovanni Battista Martini
Född	24 april 1706[1][2][3] ​eller ​25 april 1706[4] Bologna[4][5]
Död	3 augusti 1784[1][2][3] Bologna[4]
Begravd	Ex Convento di San Francesco[5]
Sysselsättning	Kompositör[5], pianist, historiker[5], musikpedagog[5], musikvetare[4], musikteoretiker, katolsk präst[5]
Redigera Wikidata

Martini erhöll en omsorgsfull musikalisk uppfostran av sin far samt pater Predieri, kastraten Riccieri med flera. Sedan han 1721 inträtt i franciskanorden, blev han 1725 kapellmästare vid franciskankyrkan i Bologna, men fortsatte med musikaliska studier i umgänge med Perti och matematiska sådana för Zanotti.

Så småningom kom Martini i anseende som den förnämsta musikhistoriska och teoretiska auktoriteten i Italien, och lärjungar strömmade till honom i mängd. Efter hans död kom en mindre del av hans ofantliga bibliotek till hovbiblioteket i Wien, det övriga till Liceo filarmonico i Bologna.

Av hans kompositioner blev några litanior, antifonier, sångkanon, orgelsonater och kammarduetter tryckta; en del andlig musik stannade i manuskript. Bland hans teoretiska verk är de förnämsta: Storia della musica (3 band, 1757–1781), behandlande blott antiken, samt Esemplare ossia saggio fondamentale pratico di contrappunto (2 band, 1774–1775), en samling av mönsterexempel.