Formel 1-VM 1999

	FIA Formula One World Championship 1999
	Mika Häkkinen vid Kanadas Grand Prix 1999.
Allmän information
Säsongsnummer	50
Antal race	16
Start	7 mars 1999
Slut	31 oktober 1999
Tävlingschef(er)	Charlie Whiting
Bilar
Motorer	Arrows/ Hart; Ferrari; Ford; Mercedes-Benz; Mugen Honda; Petronas; Peugeot; Playlife/ Supertec/ Renault; Supertec
Däckleverantör(er)	Bridgestone
Deltagande
Antal förare	24 (22 per race)
Antal team	11
Mästare
Förarmästerskapet	Mika Häkkinen
Konstruktörs-; mästerskapet	Scuderia Ferrari
◄ 1999 ►

Formel 1-VM 1999 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 7 mars-31 oktober. Förarmästerskapet vanns av finländaren Mika Häkkinen och konstruktörsmästerskapet av Ferrari.

Vinnare

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnande förare	Vinnande tillverkare
Australiens Grand Prix	7 mars	Albert Park	Eddie Irvine	Ferrari	*
Brasiliens Grand Prix	11 april	Interlagos	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	*
San Marinos Grand Prix	2 maj	Imola	Michael Schumacher	Ferrari	*
Monacos Grand Prix	16 maj	Monte Carlo	Michael Schumacher	Ferrari	*
Spaniens Grand Prix	30 maj	Catalunya	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	*
Kanadas Grand Prix	13 juni	Montréal	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	*
Frankrikes Grand Prix	27 juni	Magny-Cours	Heinz-Harald Frentzen	Jordan-Mugen Honda	*
Storbritanniens Grand Prix	11 juli	Silverstone	David Coulthard	McLaren-Mercedes	*
Österrikes Grand Prix	25 juli	A1-Ring	Eddie Irvine	Ferrari	*
Tysklands Grand Prix	1 augusti	Hockenheimring	Eddie Irvine	Ferrari	*
Ungerns Grand Prix	15 augusti	Hungaroring	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	*
Belgiens Grand Prix	29 augusti	Spa-Francorchamps	David Coulthard	McLaren-Mercedes	*
Italiens Grand Prix	12 september	Monza	Heinz-Harald Frentzen	Jordan-Mugen Honda	*
Europas Grand Prix	26 september	Nürburgring	Johnny Herbert	Stewart-Ford	*
Malaysias Grand Prix	17 oktober	Sepang	Eddie Irvine	Ferrari	*
Japans Grand Prix	31 oktober	Suzuka	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	*

Stall/Tillverkare	Nummer	Förare
Arrows	14	Pedro de la Rosa, Spanien
Arrows	15	Toranosuke Takagi, Japan
BAR-Supertec	22	Jacques Villeneuve, Kanada
	23	Ricardo Zonta, Brasilien
	23	Mika Salo, Finland^[1]
Benetton-Playlife	9	Giancarlo Fisichella, Italien
Benetton-Playlife	10	Alexander Wurz, Österrike
Ferrari	3	Michael Schumacher, Tyskland
	3	Mika Salo, Finland^[2]
	4	Eddie Irvine, Storbritannien
Jordan-Mugen Honda	7	Damon Hill, Storbritannien
Jordan-Mugen Honda	8	Heinz-Harald Frentzen, Tyskland
McLaren-Mercedes	1	Mika Häkkinen, Finland
McLaren-Mercedes	2	David Coulthard, Storbritannien
Minardi-Ford	20	Luca Badoer, Italien
	20	Stephane Sarrazin, Brasilien^[3]
	21	Marc Gené, Spanien
Prost-Peugeot	18	Olivier Panis, Frankrike
Prost-Peugeot	19	Jarno Trulli, Italien
Sauber-Petronas	11	Jean Alesi, Frankrike
Sauber-Petronas	12	Pedro Diniz, Brasilien
Stewart-Ford	16	Rubens Barrichello, Brasilien
Stewart-Ford	17	Johnny Herbert, Storbritannien
Williams-Supertec	5	Alex Zanardi, Italien
Williams-Supertec	6	Ralf Schumacher, Tyskland

Placering	Förare	Konstruktör	Poäng
1	Mika Häkkinen	McLaren-Mercedes	76
2	Eddie Irvine	Ferrari	74
3	Heinz-Harald Frentzen	Jordan-Mugen Honda	54
4	David Coulthard	McLaren-Mercedes	48
5	Michael Schumacher	Ferrari	44
6	Ralf Schumacher	Williams-Supertec	35
7	Rubens Barrichello	Stewart-Ford	21
8	Johnny Herbert	Stewart-Ford	15
9	Giancarlo Fisichella	Benetton-Playlife	13
10	Mika Salo	Ferrari	10
11	Jarno Trulli	Prost-Peugeot	7
12	Damon Hill	Jordan-Mugen Honda	7
13	Alexander Wurz	Benetton-Playlife	3
14	Pedro Diniz	Sauber-Petronas	3
15	Jean Alesi	Sauber-Petronas	2
16	Olivier Panis	Prost-Peugeot	2
17	Marc Gené	Minardi-Ford	1
18	Pedro de la Rosa	Arrows	1

Michael Schumacher bröt benet i Storbritannien och missade chansen att vinna förartiteln.
Stewart tog sin första seger i Europas Grand Prix.
Rubens Barrichello skrev på för Ferrari, medan Eddie Irvine tog hans plats i nya Jaguar Racing säsongen 2000.