Finlaysons ekorre
Finlaysons ekorre[2], även känd som mantelekorre[3] (Callosciurus finlaysonii) är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas Horsfield 1824[4]. Den ingår i släktet praktekorrar och familjen ekorrar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Sedan 2 augusti 2022 klassar EU Finlaysons ekorre som en invasiv art[2].
| Finlaysons ekorre Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Ekorrar Sciuridae |
| Släkte | Praktekorrar Callosciurus |
| Art | Finlaysons ekorre C. finlaysonii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Callosciurus finlaysonii | |
| Auktor | (Horsfield, 1824) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
.jpg) | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Underarter
Catalogue of Life[5] och Wilson & Reeder skiljer mellan 16 underarter[4]:
- Callosciurus finlaysonii finlaysonii
- Callosciurus finlaysonii albivexilli
- Callosciurus finlaysonii folletti
- Callosciurus finlaysonii frandseni
- Callosciurus finlaysonii germaini
- Callosciurus finlaysonii harmandi
- Callosciurus finlaysonii trotteri
- Callosciurus finlaysonii annellatus
- Callosciurus finlaysonii bocourti
- Callosciurus finlaysonii boonsongi
- Callosciurus finlaysonii cinnamomeus
- Callosciurus finlaysonii ferrugineus
- Callosciurus finlaysonii menamicus
- Callosciurus finlaysonii nox
- Callosciurus finlaysonii sinistralis
- Callosciurus finlaysonii williamsoni
Beskrivning
Pälsfärgen varierar kraftigt, både mellan underarter och mellan individer i en och samma underart. Den kan vara alltifrån helt vit, helt röd, och helt svart.[7] Blandade färger, som brunaktig ovansida och krämfärgad undersida förekommer också.[8] Honan har fyra spenar. Kroppslängden varierar mellan 19 och 21 cm.[7] Till detta kommer den mycket långa svansen, som kan bli mellan 22,5 och 24 cm lång. Vikten är från 220 till 250 g.[8]
Ekologi
Habitaten utgörs av både täta och glesare skogar. Arten kan även anpassa sig till odlade områden som kokosodlingar. Arten lever främst i träden, och rör sig sällan på marken. I fångenskap kan arten bli upp till 12 år och 10 månader.[7]
Föda och predation
Födovalet är beroende av årstiden: Under vintern lever arten främst av bark och skott, under våren tar den blommor, under sommaren och hösten frön och frukt; under sommaren tillkommer också insekter. Arten lägger dessutom upp förråd.[7] Den kan även avbarka träd för att komma åt saven.[8]
I den italienska populationen är framför allt katter en betydande predator. Skator och kråkor kan ta ungar.[7]
Fortplantning
Arten är polygynandrisk, båda könen kan ha flera partners. Finlaysons ekorre har tre fortplantningsperioder per år: I april, juli till augusti, och november till december. Varje gång får honan en till två ungar som hon föder upp i ett bo tillverkat av växtdelar. Ungarna blir könsmogna under andra levnadsåret.[7]
Utbredning
Denna praktekorre förekommer i Sydostasien från Myanmar över Thailand, Laos och Kambodja till södra Vietnam. Arten introducerades av människan i Singapore.[1] I Italien introducerades arten olagligt i början på 1980-talet när 5 till 6 par infördes, troligen från Thailand, till Acqui Terme i norra delen av landet och Maratea i södra.[8] Introduktion har även skett i trakterna av Hamamatsu och Shizuoka i Japan.[7]
Källor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Finlaysons ekorre.
Wikispecies har information om Callosciurus finlaysonii.
