Everton FC

Everton grundades 1878 som St. Domingo FC för att folk från församlingen i St. Domingo Methodist Church skulle kunna ägna sig åt idrott under vinterhalvåret (under sommaren spelades cricket). Ett år senare bytte klubben namn till Everton FC efter det omgivande området, eftersom folk som inte tillhörde församlingen ville delta.^[3] Klubben var med om att bilda The Football League 1888, och de tog sin första ligatitel säsongen 1890/91. Det blev seger i FA-cupen 1906 och ytterligare en ligatitel bärgades 1914/15, men det dröjde till 1927 innan Everton inledde sin första storhetstid. 1925 värvades Dixie Dean, som säsongen 1927/28 sköt klubben till dess tredje ligatitel genom att göra 60 mål på 39 ligamatcher, ett rekord som fortfarande står sig. Evertons attraktiva spelstil ledde till att Steve Bloomer kallade laget "scientific" 1928, vilket antas ha inspirerat till smeknamnet "The School of Science".^[4]

Två år senare flyttades Everton ned till Division Två, men vann där serien och gick upp på första försöket. Under återkomsten till förstadivisionen, säsongen 1931/32, vanns ligan för fjärde gången. Året efter tog klubben sin andra seger i FA-cupen efter finalseger med 3–0 över Manchester City. Framgångseran avslutades säsongen 1938/39, då Everton tog sin femte ligatitel. På grund av andra världskriget ställdes ligaspelet in, och när det återupptogs 1946 hade laget splittrats upp. Det blev nedflyttning till Division Två igen säsongen 1950/51 och laget tog sig inte tillbaka förrän 1954, då laget hade slutat på andra plats. Everton har alltsedan dess spelat i högstadivisionen.

Evertons andra framgångsrika period inleddes när Harry Catterick utsågs till manager 1961. Under hans andra säsong i klubben, 1962/63, vann Everton ligan och 1966 besegrades Sheffield Wednesday med 3–2 i FA-cupfinalen. Två år senare tog sig laget återigen till final i FA-cupen, men blev då förlust mot West Bromwich Albion på Wembley. Ett år senare, säsongen 1969/70, tog Everton ytterligare en ligatitel efter att ha slutat nio poäng före tvåan Leeds United. Under de följande säsongerna däremot slutade laget på fjortonde, femtonde, sjuttonde och sjunde plats i ligan. Catterick lämnade klubben och Everton lyckades inte vinna några fler titlar under 1970-talet. Visserligan slutade laget på tredje plats säsongen 1977/78 och på fjärde plats året efter, men managern Gordon Lee sade upp sig 1981 efter att Everton halkat efter i tabellen.

Howard Kendall tog över som manager och ledde klubben till sin mest framgångsrika period. På inhemsk mark vann Everton FA-cupen 1984 och två ligatitlar säsongerna 1984/85 och 1986/87. 1985/86 kom laget också på andra plats efter lokalkonkurrenten Liverpool, både i ligan och FA-cupen. Det blev även förlust mot Liverpool i ligacupfinalen 1984 och FA-cupfinalen 1989. I Europa tog Everton sin första och enda seger i Cupvinnarcupen 1985, efter att exempelvis ha besegrat mot Bayern München med 3–1 i semifinalen (en match som röstats fram som den bästa i Evertons historia^[5]). I finalen besegrades österrikiska Rapid Wien med samma siffror. Laget hade även vunnit ligan denna säsong och var nära att ta hem en trippel, men i FA-cupfinalen blev det förlust mot Manchester United.

Efter katastrofen på Heyselstadion blev engelska lag avstängda från europeiskt cupspel, och Everton fick därmed inte chansen att vinna ytterligare titlar i Europa. Laget löstes till stora delar upp i samband med avstängningen. Kendall flyttade till Athletic Bilbao efter ligasegern 1987 och ersattes av dennes assistent Colin Harvey. Everton var med om att bilda FA Premier League 1992, men hade problem att hitta rätt manager. Howard Kendall hade kommit tillbaka 1990, men kunde inte återupprepa de tidigare framgångarna, medan hans efterträdare Mike Walker var den statistiskt sett minst framgångsrike tränaren. När den förre Evertonspelaren Joe Royle tog över 1994 lyckades han hålla laget borta från nedflyttningsstrecket och ledde även klubben till seger i FA-cupen efter att ha besegrat Manchester United med 1–0 i finalen. Segern gav laget en plats i Cupvinnarcupen, som därmed fick spela europeiskt cupspel för första gången sedan Heyselkatastrofen. Under säsongen 1995/96 fortsatte laget att utvecklas, och klättrade till sjätte plats i tabellen.

Följande säsong, 1996/97, slutade laget på femtonde plats och då hade Royle sagt upp sig i mars, varefter lagkaptenen Dave Watson tog över som manager tillfälligt och hjälpte klubben till förnyat kontrakt i Premier League. 1997 anställdes Howard Kendall som manager för tredje gången, men Everton slutade vidare på sjuttonde plats och höll sig kvar i Premier League av bättre målskillnad än Bolton Wanderers. Walter Smith tog över efter Kendall sommaren 1998, men laget slutade på undre halvan i tabellen tre år i rad.

I mars 2002 fick Smith sparken och ersättaren David Moyes har sedan dess lett klubben till sjunde, sjuttonde, fjärde och elfte plats i ligan. Fjärdeplatsen är Evertons högsta i Premier League, och under Moyes ledning slog Wayne Rooney igenom innan han såldes till Manchester United för klubbrekordet 23 miljoner pund^[6]. Moyes har även värvat de två dyraste spelarna i Evertons historia; i januari 2005 värvades James Beattie för 6 miljoner pund^[7] och sommaren 2006 värvades Andy Johnson för 8,6 miljoner pund^[8]. Moyes utropade Everton som "The People's Club", något som har antagits som ett semi-officiellt smeknamn.^[9]

Under de första åren spelade Everton i olika färger; från början i blåvitrandiga tröjor, men när nya spelare kom till klubben och fortsatte att använda sina gamla lags tröjor uppstod förvirring. Därför beslutades det att tröjorna skulle färgas svarta för att spara på kostnaderna. Resultatet blev dock inte helt lyckat och det lades därför till ett diagonalt band i rött.

När klubben flyttade till Goodison Park 1892 spelade laget från början i laxrosa tröjor och blå byxor innan det byttes till rubinröda tröjor och mörkblå byxor. Den kungsblå tröjan med de vita byxorna som används i ag introducerades säsongen 1901/02. I bortamatcher mot lag som också har vita byxor uppträder dock Everton oftast i helblått. Färgen på strumporna har under åren alternerat mellan blått och vitt.

Genom åren har Everton i huvudsak använt två olika färgkombinationer för sitt reservställ. Vissa år har laget haft gula tröjor med antingen blå eller gula byxor. Andra år har grå eller vita tröjor använts tillsammans med blå, svarta eller grå byxor.^[10]

Everton spelade ursprungligen på en plan i Stanley Parks sydöstra hörn. Efter säsongen 1882/83 flyttade klubben till en arena vid Priory Road, som hade både läktare och omklädningsrum. Markägaren tröttnade dock snart på de många fotbollssupportrarna, och Everton flyttade till Anfield där klubben kom att spela fram till 1892. Efter att Everton blivit ligamästare fördubblade Anfields ägare hyran, och klubben valde att flytta därifrån. Klubben hyrde mark på den norra sidan av Stanley Park, där Goodison Park kom att byggas. Goodison Park var den första fotbollsarenan i England med eluppvärmd plan. Den var även först med att få läktare i två våningar på alla fyra sidor runt planen.

Under 2000-talet har Everton börjat planera för en ny arena. År 2003 avslogs en ansökan om att få bygga en arena i King's Dock med plats för 55 000 åskådare efter att klubben inte lyckats få fram de 30 miljoner pund som krävdes för att delfinansiera projektet.^[11] Året efter lades förhandlingar ner om att dela en ny arena tillsammans med Liverpool i Stanley Park. I juni 2006 meddelades att Everton inlett förhandlingar med styrelsen i Knowsley om att bygga en ny arena med plats för 55 000 åskådare i Kirkby.^[12]

Enligt klubbens officiella webbplats ^[13]:

Senast uppdaterad 10 februari 2024.

Målvakter
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
1		Jordan Pickford	7 mars 1994 (30 år)	Sunderland (-17)
12		João Virgínia	10 oktober 1999 (24 år)	Arsenal (-18)
31		Andrew Lonergan	19 oktober 1983 (40 år)	West Bromwich Albion (-21)
43		Billy Crellin	30 juni 2000 (24 år)	Fleetwood Town (-22)

Försvarare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
2		Nathan Patterson	16 oktober 2001 (22 år)	Rangers (-22)
5		Michael Keane	11 januari 1993 (31 år)	Burnley (-17)
6		James Tarkowski	19 november 1992 (31 år)	Burnley (-22)
18		Ashley Young	9 juli 1985 (39 år)	Aston Villa (-23)
19		Vitalij Mykolenko	29 maj 1999 (25 år)	Dynamo Kiev (-22)
22		Ben Godfrey	15 januari 1998 (26 år)	Norwich City (-20)
23		Séamus Coleman	11 oktober 1988 (35 år)	Sligo Rovers (-09)
32		Jarrad Branthwaite	27 juni 2002 (22 år)	Carlisle United (-20)

Mittfältare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
8		Amadou Onana	16 augusti 2001 (22 år)	Lille (-22)
16		Abdoulaye Doucouré	1 januari 1993 (31 år)	Watford (-20)
20		Dele Alli	11 april 1996 (28 år)	Tottenham Hotspur (-22)
21		André Gomes	30 juli 1993 (30 år)	Barcelona (-18)
27		Idrissa Gueye	26 september 1989 (34 år)	Paris Saint-Germain (-22)
37		James Garner	13 mars 2001 (23 år)	Manchester United (-22)
62		Tyler Onyango	4 mars 2003 (21 år)	Everton FC

Anfallare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
7		Dwight McNeil	22 november 1999 (24 år)	Burnley (-22)
9		Dominic Calvert-Lewin	16 mars 1997 (27 år)	Sheffield United (-16)
10		Arnaut Danjuma	31 januari 1997 (27 år)	Villarreal (-23)
11		Jack Harrison	20 november 1996 (27 år)	Leeds United (-23)
14		Beto	31 januari 1998 (26 år)	Udinese (-23)
28		Youssef Chermiti	24 maj 2004 (20 år)	Sporting (-23)
61		Lewis Dobbin	3 januari 2003 (21 år)	Everton FC

Nr Land Pos Namn 4   F Mason Holgate (i Southampton till 31 maj 2024)

Nr Land Pos Namn 13   A Neal Maupay (i Brentford till 31 maj 2024)

Senast uppdaterad: 10 februari 2024.^[14]

Nr Land Pos Namn 48   F Kyle John (-01) 57   MF Charlie Whitaker (-03) 58   MF Mackenzie Hunt (-01) 68   F Mathew Mallon (-04) 69   MF Luke Butterfield (-03) 70   A Katia Kouyate (-03) 75   F Roman Dixon (-04) 79   MF Owen Barker (-05) 82   MF Halid Djankpata (-05) 86   MF Jenson Metcalfe (-04) 88   A Francis Okoronkwo (-04)

Nr Land Pos Namn -   MV Dylan Graham (-04) -   F Edward Jones (-05) -   MV Fraser Barnsley (-04) -   MF Isaac Heath (-04) -   F Jack Tierney (-05) -   MF Kingsford Boakye (-04) -   MF Lewis Warrington (-02) -   MF Liam Higgins (-03) -   F Reece Welch (-03) -   MF Stanley Mills (-03)

Senast uppdaterad: 10 februari 2024.

Nr Land Pos Namn -   F Elijah Campbell (i Fleetwood Town till 31 maj 2024) -   MV Harry Tyrer (i Chesterfield till 31 maj 2024) -   MV Jack Barrett (i Cavalry till 30 juni 2024)

Nr Land Pos Namn -   MF Sean McAllister (i Inverness CT till 31 maj 2024) -   MV Žan-Luk Leban (i Farsley Celtic till 31 maj 2024)

Senast uppdaterad: 10 februari 2024.^[15]

Nr Land Pos Namn -   F Aled Thomas (-06) -   F Bradley Moonan () -   MF Callum Bates (-05) -   A Coby Ebere (-05) -   F Daniel Maher () -   F George Finney () -   A George Morgan (-06) -   MV George Pickford () -   MF Harrison Armstrong (-07) -   MF Harvey Foster ()

Nr Land Pos Namn -   F Jack Butler (-05) -   MF Jack Patterson (-05) -   A Jacob Beaumont-Clark (-05) -   A Joel Catesby () -   F Joshua van Schoor (-06) -   F Luca Davis () -   A Martin Sherif (-06) -   MF Matthew Apter (-05) -   F Odin Samuels-Smith (-06)

Senast uppdaterad: 10 februari 2024.

Nr Land Pos Namn -   MV Sebastian Jensen (i Sandbach United till 31 maj 2024)

Inför säsongen 2003/04 röstades Evertons supportrar fram följande lag som det bästa i klubbens historia, detta som en del i klubbens 125-årsjubileum.^[16]

• Neville Southall (1981–1997)
• Gary Stevens (1982–1989)
• Brian Labone (1958–1971)
• Kevin Ratcliffe (1980–1991)
• Ray Wilson (1964–1969)
• Trevor Steven (1983–1990)
• Alan Ball (1966–1971)
• Peter Reid (1982–1989)
• Kevin Sheedy (1982–1992)
• Dixie Dean (1925–1937)
• Graeme Sharp (1980–1991)

Notera att endast ligamatcher är medräknade.

Även AIK-målvakten Bengt Kjell spelade två matcher i Everton då lagets ordinarie målvakt skadat sig under Sverigeturnén år 1950.

Spelare i fet stil är fortfarande aktiva i Everton FC.

Senast uppdaterad 12 maj 2015

Rank	Spelare	Från	Datum	Övergångssumma
1	Romelu Lukaku	Chelsea	30 juli 2014	31 120 000 pund
2	Marouane Fellaini	Standard Liege	2 september 2008	19 150 000 pund
3	Yakubu Aiyegbeni	Middlesbrough	30 augusti 2007	14 520 000 pund
4	James McCarthy	Wigan Athletic	2 september 2013	13 460 000 pund
5	Andy Johnson	Crystal Palace	1 juli 2006	9 680 000 pund
6	Dinijar Biljaletdinov	Lokomotiv Moskva	25 augusti 2009	8 800 000 pund
7	Andy van der Meyde	Inter	1 juli 2005	7 920 000 pund
	James Beattie	Southampton	4 januari 2005	7 920 000 pund
9	Nick Barmby	Middlesbrough	1 oktober 1996	7 040 000 pund
10	Kevin Mirallas	Olympiakos	19 augusti 2012	6 730 000 pund

Senast uppdaterad 12 maj 2015

Rank	Spelare	Till	Datum	Övergångssumma
1	Wayne Rooney	Manchester United	31 augusti 2004	32 560 000 pund
2	Marouane Fellaini	Manchester United	2 september 2013	28 510 000 pund
3	Joleon Lescott	Manchester City	25 augusti 2009	24 200 000 pund
4	Francis Jeffers	Arsenal	1 juli 2001	13 460 000 pund
5	Jack Rodwell	Manchester City	12 augusti 2012	13 200 000 pund
6	Andy Johnson	Fulham	7 augusti 2008	11 700 000 pund
7	Mikel Arteta	Arsenal	31 augusti 2011	10 560 000 pund
8	Duncan Ferguson	Newcastle United	1 januari 1999	9 420 000 pund
9	Michael Ball	Rangers	1 juli 2001	8 580 000 pund
10	Nick Barmby	Liverpool	1 juli 2000	7 920 000 pund

^[17]

Evertons samtliga tränare. Siffrorna står för antal matcher (endast tävlingsmatcher), vinster, oavgjorda och förluster. Att W.J. Sawyer har noll matcher beror på att det under första världskriget inte spelades några officiella liga- eller cupmatcher.

Namn	Nat	Period	M	V	O	F
W.E. Barclay		augusti 1888–maj 1889	22	9	11	2
Dick Molyneux		augusti 1889–maj 1901	386	194	128	64
William C. Cuff		augusti 1901–maj 1918	577	275	192	110
W.J. Sawyer		augusti 1918–maj 1919	0	0	0	0
Thomas H. McIntosh		augusti 1919–maj 1935	719	286	254	179
Theo Kelly		maj 1936–september 1948	234	101	91	42
Cliff Britton		augusti 1948–februari 1956	344	125	127	92
Ian Buchan		februari 1956–oktober 1958	116	38	54	24
Johnny Carey		oktober 1958–april 1961	121	50	50	21
Harry Catterick		april 1961–april 1973	570	260	156	154
Thomas Eggleston+		april 1973–maj 1973	5	1	2	2
Billy Bingham		maj 1973–oktober 1977	155	57	47	51
Steve Burtenshaw+		januari 1977	3	0	2	1
Gordon Lee		januari 1977–maj 1981	212	80	63	69
Howard Kendall		maj 1981–juni 1987, november 1990–december 1993, juni 1997–juli 1998	307 153 42	165 57 11	72 57 18	70 39 13
Colin Harvey		juni 1987–september 1990	169	71	45	52
Jimmy Gabriel+		november 1990 december 1993–januari 1994	1 7	1 0	0 1	0 6
Mike Walker		januari 1994–augusti 1994	13	5	4	4
Joe Royle		november 1994–mars 1997	118	47	35	36
Dave Watson*+		mars 1997–maj 1997	7	1	3	3
Walter Smith		juli 1998–mars 2002	168	53	50	65
David Moyes		mars 2002–maj 2013	516	217	139	160
Roberto Martínez		juni 2013–juni 2016	140	60	39	41
Ronald Koeman		juni 2016-oktober 2017	58	24	14	20
Sam Allardyce		november 2017-maj 2018	26	10	7	9
Marco Silva		maj 2018-5 december 2019	60	24	12	24
Duncan Ferguson+		5 december 2019-21 december 2019	4	1	3	0
Carlo Ancelotti		21 december 2019-1 juni 2021	67	31	14	22
Rafael Benítez		30 juni 2021-16 januari 2022	22	7	5	10

* Spelande tränare
+ Tillförordnad tränare

• Engelska mästare: 1891, 1915, 1928, 1932, 1939, 1963, 1970, 1985, 1987
• Division två: 1931
• FA-cupen: 1906, 1933, 1966, 1984, 1995
• Charity Shield: 1928, 1932, 1963, 1970, 1984, 1985, 1986 (delad), 1987, 1995
• Cupvinnarcupen: 1985

Neville Southall innehar rekordet för störst antal matcher i Everton; 751 A-lagsmatcher mellan 1981 och 1997. Förre mittbacken och lagkaptenen Brian Labone ligger på andra plats med sina 534 matcher. Den spelare som tillhört klubben under längst tid är målvakten Ted Sagar som under 23 år, 1929–1953, spelade 495 matcher. Klubbens bäste målskytt är Dixie Dean, som gjorde 383 mål. Näst bäste målskytt är Graeme Sharp med 159 mål. Dean innehar fortfarande det engelska rekordet för flest ligamål under en säsong, 60 stycken.

Evertons publikrekord på hemmaplan är 78 299 och sattes i en match mot Liverpool den 18 september 1948. (Sedan arenan byggdes om till att enbart ha sittplatser är maxkapaciteten drygt 40 000 åskådare.)

Everton är den klubb i England som haft flest skyttekungar i den högsta divisionen. Tolv gånger har spelare från Everton vunnit skytteligan i den engelska högstadivisionen. Dessutom blev Dixie Dean skyttekung i division två säsongen 1930/31 med 39 mål.^[18]

• Publikrekord: 78 299 mot Liverpool (1948)
• Största seger: 11-2 mot Derby County (1890)
• Största förlust:
• Flest ligamatcher:
• Flest ligamål:
• Meste spelare genom tiderna: Neville Southall, 750 stycken
• Meste målgörare genom tiderna: Dixie Dean, 383 mål
• Flest mål på en säsong: Dixie Dean, 60 mål (1927/1928)
• Flest landskamper under tid i klubben: Neville Southall, 91 landskamper (Wales)

• Amanda Holden
• Sylvester Stallone
• Nicola Roberts
• John Parrott
• Liz McClarnon
• Paul McCartney