David II av Skottland
David II av Skottland eller David II Bruce, född 5 mars 1324, död 22 februari 1371, var kung av Skottland från den 7 juni 1329 till den 22 februari 1371. Han var son till Robert I Bruce i hans andra äktenskap med Elizabeth, dotter till Richard de Burgh, 3:e earlen av Ulster.
| David II | |
|---|---|
 | |
| 1700-talsbild av David II ur Encyklopedia Britannica | |
| Regeringstid | 7 juni 1329–22 februari 1371 |
| Kröning | 24 november 1331 i Scone |
| Företrädare | Robert I |
| Efterträdare | Robert II |
| Gemål | Joanna av England Margareta Drummond |
| Ätt | Huset Bruce |
| Far | Robert I |
| Mor | Elizabeth de Burgh |
| Född | 5 mars 1324 Dunfermline Palace i Fife |
| Död | 22 februari 1371 Slottet i Edinburgh |
| Begravd | Holyrood Abbey |
 | |
David efterträdde sin far 1329. Sedan Edward Balliol landstigit i Skottland 1332 med Englands stöd, och i slaget vid Halidon 1333 besegrat David II flydde han till Frankrike 1334. 1341 återkom han till Skottland, varifrån engelsmännen blivit fördrivna, och återtog regeringen. 1346 började han med franskt stöd krig med England, men blev slagen och tillfångatagen i slaget vid Neville's cross samma år. 1357 återvann han friheten.
Hans återstående regering är utan viktiga tilldragelser. Vid hans död tillföll kronan enligt den gällande arvföljdsordningen Robert II, den förste skotske kungen av huset Stuart.
Gift med 1) Joanna (död 1362; dotter till Edvard II av England; gift med 2) Margaret, skilsmässa 1370, död 1375; dotter till Sir Malcolm Drummond.
Referenser
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bruce, 1904–1926.
