Beda Collett
Beata Beda Wilhelmina Collett, född Kihlbom 27 maj 1837 i Mariestad i Sverige, död 24 juli 1922 i Kristiania,[1] var en norsk-svensk författare, journalist och filantrop.
Beda Collett | |
Född | Beata Wilhelmina Kihlbom 27 maj 1837 Mariestad, Sverige |
---|---|
Död | 24 juli 1922 (85 år) Kristiania |
Medborgare i | Sverige och Norge |
Sysselsättning | Författare, journalist, filantrop |
Make | Carl Henrik Sandelin |
Barn | Ellen Sandelin (f. 1862) |
Redigera Wikidata |
Familj
Beda Collett var dotter till köpmannen Nils Elias Kihlbom och Beata Holmin. Hon gifte sig första gången med provinsialläkaren Carl Henrik Sandelin (1824–1871), och fick i detta äktenskapet dottern Ellen Beata Elisabeth Sandelin (1862–1907), som hade läkarpraktik i Stockholm. Hon gifte sig andra gången 26 januari 1879 med postmästare och fogde William Collett (1840–1915) av släkten Collett.
Liv och verk
Beda Collett jobbade när hon var ung med journalistik, först i svenska, och senare i norska tidningar. Hon gav även ut berättelser och småskrifter.[2]
Från 1890-talet engagerade Collett sig i de samhälleliga frågor i Larviks kommun. Hon var i många år ledare för Larviks sanitetförening, och arbetade med de lokala sanitetförhållandena, och i huvud sak tuberkulosfrågan. Hon var eldsjälen bakom Tuberkuloshemmet i staden, ett hem som invigdes på Colletts 79-årsdag, 27 maj 1917.[2]
20 oktober 1915 blev hon av kommunpolitikern Abraham Berge i Jarlsberg och Larviks län överlämnad Konungens fortjänstmedalj i guld. Samma år hade hon efter sin makes död flyttat till Kristiania, där hon bodde sina sista levnadsår.[3]
Bibliografi
Utmärkelser
- 1915: Konungens fortjänstmedalj i guld
Referenser
Källor
- Collett, Alf (1915). Familien Collett og Christianialiv i gamle dage. Cappelen. s. 429–430.