Barium

grundämne

Barium, (av baryt, vari grundämnet upptäcktes, grekiska barys "tung") är ett grundämne som tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Barium är metalliskt ljust glänsande men anlöps snabbt i luft till grå eller svart färg. Barium angrips av vatten och bildar bariumhydroxid som löser sig i vattnet till alkalisk reaktion. Barium förekommer inte i naturen i metallisk form på grund av sin reaktivitet. Medelhalten i jordskorpan är 500 mg/kg.

Barium
Nummer
56
Tecken
Ba
Grupp
2
Period
6
Block
s
Sr

Ba

Ra
CesiumBariumLantan
[Xe] 6s2
56Ba



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa137,327 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet3 510 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1 000 K (725 °C)
Kokpunkt2 170 K (1 897 °C)
Molvolym38,16· 10−6
Smältvärme7,75 kJ/mol
Ångbildningsvärme142 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie215 pm
Kovalent radie198 pm
JonisationspotentialFörsta: 502,9 kJ/mol
Andra: 965,2 kJ/mol
Tredje: 3 600 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 6s2
e per skal2,8,18,18,8,2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd2
Oxider (basicitet)BaO (stark bas)
Elektronegativitet0,89 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturkubisk rymdcentrerad
Ljudhastighet1 620 m/s
Elektrisk konduktivitet3·106 A/(V × m)
Magnetismparamagnetisk
Mohs hårdhet1,25
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Bariumisotoper
NuklidNFt1/2STSE (MeV)SP
130Ba0,106 %
Stabil
132Ba0,101 %
Stabil
133Basyntetisk10,51 årε0,517133Cs
134Ba2,417 %
Stabil
135Ba6,592 %
Stabil
136Ba7,854 %
Stabil
137Ba11,23 %
Stabil
138Ba71,7 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Salter

Bariumjonen kan bilda många salter. Bariumsulfat är praktiskt taget olösligt och används som kontrastmedel vid röntgenundersökningar. Bariumnitrat (Ba(NO3)2) är lättlösligt och används huvudsakligen i fyrverkerisatser för att ge grön lågfärg. I tomtebloss är oxidationsmedlet bariumnitrat. Nitratet är giftigt för människor varför tomtebloss är försedda med en varningstext.

Bariumjonen är giftig. Alla lösliga bariumsalter är giftiga. Giftverkan märks redan av små mängder. Bariumnitrat har använts i sorkgift. Bariumförgiftning påminner om arsenikförgiftning. Symtom är brännande känsla i munnen och magen, illamående, ökad saliv, hopdragningar i magsäcken, förlamningar i extremiteter och urinblåsa. De olösliga bariumsalterna såsom bariumsulfat är ofarliga. Natriumsulfat kan användas som motgift mot bariumsaltförgiftning då sulfatet bildar fällning med bariumjonerna. Bariumsulfat som mineral kallas baryt eller tungspat.

Historia

Medeltidens alkemister kände till en del bariuminnehållande mineral. Stenar av baryt från Bologna i Italien kallades "Bolognastenar" och var populära hos alkemister och häxkonstnärer på grund av stenarnas förmåga att efter belysning avge ljus. Barytens förmåga till fosforescens beskrevs av Vincentius Casciarolus 1602.

Carl Scheele konstaterade 1774 att baryt innehöll ett nytt grundämne skilt från kalcium, men lyckades inte renframställa barium utan endast bariumoxid. Den förste som framställde rent barium var Humphry Davy 1808.

Se även

Källor

  • Bergmark, M. 1974. Farligt att förtära, inandas och beröra. En bok om gifter och förgiftningar. Del 2. Gifter på gott och ont. Prisma.
  • Enghag, Per 2000. Jordens grundämnen och deras upptäckt. Byggstenar för marken och vattnet — Luften och livet s 257 ff. Industrilitteratur, ISBN 91-7548-590-7.