Bangladeshs befrielsekrig

Bangladeshs befrielsekrig (bengali: মুক্তিযুদ্ধ Muktijuddho) var en väpnad konflikt mellan Västpakistan (numera Pakistan) och Östpakistan (numera Bangladesh) som varade i nio månader, från 26 mars till 16 december 1971. Kriget resulterade i att Bangladesh blev självständigt från Pakistan.

Bangladeshs befrielsekrig
Del av Kalla kriget
Militära enheter och trupprörelser under kriget
Militära enheter och trupprörelser under kriget
Ägde rum26 mars – 16 december 1971
PlatsÖstpakistan och Bengaliska viken
ResultatFrigörelse och självständighet åt Folkrepubliken Bangladesh
  • Pakistans östra militärkommando kollapsar
  • Seger åt Bangladesh och Indien-allierade styrkorna
Territoriella
ändringar
Östpakistan utträder och blir det självständiga Bangladesh
Stridande
Bangladesh Bangladesh
  • Mukti Bahini

Indien Indien (går med i kriget den 3 december 1971)[1]

Pakistan Pakistan
  • Pakistans väpnade styrkor

Paramilitära styrkor:

  • Jamaat-e-Islami
  • Shanti-kommittén
  • Razakars
  • Al-Badr
  • Al-Shams
Befälhavare och ledare
Bangladesh M. A. G. Osmani
Bangladesh K M Shafiullah
Bangladesh Ziaur Rahman
Bangladesh Khaled Mosharraf
J.S. Aurora
Sam Manekshaw
Sagat Singh
J. F. R. Jacob
A.A.K. Niazi (tillfångatagen)
Tikka Khan
Abdul Hamid Khan
Mohammad Shariff (tillfångatagen)
Patrick D. Callaghan
Enamul Huq
Khadim Hossein Raja
Rao Farman Ali  (tillfångatagen)
A. O. Mitha
Mohd Jamshed  (tillfångatagen)
Jahanzeb Arbab
Ghulam Azam (Shanti-kommittén)
Motiur Rahman Nizami (Al-Badr)
Styrka
Bangladeshiska styrkor: 175 000[2][3]
Indien: 250 000[2]
Pakistans väpnade styrkor: ~ 365 000 (90 000 i Östpakistan)[2]

Paramilitära styrkor: ~250 000[4]

Förluster
Bangladeshiska styrkor: 30 000
Indien: 1 426 döda
3 611 skadade (officiellt)
1 525 döda
4 061 skadade[5]
Pakistan

~8 000 döda[källa behövs]
~10 000 skadade[källa behövs]
93 000[6] krigsfångar
(56 694 väpnade stykor
12 192 paramilitära
resterande civila)[5][7]

Civila dödsoffer: uppskattningsvis mellan 300 000[8] och 3 000 000[9]

Folkmord

Den pakistanska armén genomförde en omfattande folkmordskampanj riktad mot den bengaliska befolkningen i Östpakistan.[10] Kampanjen var särskilt riktad mot den hinduiska minoriteten.[11][12] Närmare tio miljoner människor flydde till Indien.[11][13] [10][14]

Indien ingriper

Det pakistanska flygvapnet anföll den 3 december 1971 elva indiska flygbaser, vilket ledde till att Indien intervenerade i befrielsekriget på de bangladeshiska separatisternas sida och det Indo-pakistanska kriget 1971 bröt ut. Indiens intervention ledde till att de pakistanska styrkorna kapitulerade och banade därför väg för Bangladeshs självständighet.[15][16]

Se även

Referenser

Externa länkar