Ankerit

Ankerit är ett mineral som hör till gruppen romboedriska karbonater (triklina kristallsystemet) med den kemiska sammansättningen Ca(Fe,Mg,Mn)(CO₃)₂ (kalcium, (järn, magnesium, mangan), karbonat), en sammansättningen som påminner om den hos dolomit och kutnohorit fast magnesium ersatts av varierande mängder järn och mangan.^[2]

Ankerit
Kategori	Karbonatmineral
Dana klassificering	14.2.1.2
Strunz klassificering	5.AB.10
Kemisk formel	Ca(Fe,Mg,Mn)(CO3)2
Färg	Brun, gul, vit
Förekomstsätt	Kristaller romboedriska med böjda ytor, kolumnartad, stalaktitisk, granulär, massiv
Kristallstruktur	Trigonal
Tvillingbildning	Enkel t {0001}, {1010}, {1120}
Spaltning	Perfekt på {1011},
Brott	Subkonkoidalt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	3,5 – 4,0
Glans	Glasaktig till pärlaktig
Refraktion	nω = 1,690–1,750, nε = 1,510–1,548
Ljusbrytning	Enaxlig (-)
Dubbelbrytning	δ = 0,180–0,202
Dispersion	Stark
Transparens	Genomskinlig till transparant
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	2,93 – 3,10
Referenser	[1][2][3]

Normalt har ankerit sammansättningen Ca₂MgFe(CO₃)₄. De kristallografiska och fysiska egenskaperna liknar dolomit och siderit. Vinkeln mellan perfekt roboedriska spaltytor är 73°48'; hårdheten 3,5–4, den relativa densiteten 2,9–3,1 och färgen vit, grå eller rödaktigt till gulaktigt brun.^[4]

Ankerit förekommer tillsammans med siderit i järnmalmsavlagringar och tillhör den serie siderit-dolomit-mineral som tidigare kallades brun-, pärl- och bitterspat.^[4]

Ankerit kan vara en produkt av direkt utfällning av grundvatten eller indirekt genom en hydrotermisk process.^[1] Ankerit kan också bildas genom metamorf omkristallisering av järnrika sedimentära bergarter. Ankerit förekommer ofta som gångmineral och associeras med guld och olika sulfidmineral i malmer.

Ankerit identifierades som ett eget mineral av Wilhelm von Haidinger 1825. Han namngav det efter den österrikiske mineralogen Matthias Joseph Anker (1771–1843).^[2] Det har hittats på västra Tasmanien i gruvor i Dundas, Tasmanien.