Alfa Lyncis (α Lyncis, förkortat Alfa Lyn, α Lyn), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna i stjärnbilden Lodjuret. Den har en genomsnittlig magnitud på +3,14[1], är den ljusstarkaste stjärnan i denna bleka stjärnbild[7] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar inom Hipparcosuppdraget på 16,1[5] mas befinner den sig på drygt 200 ljusårs (62 parsek) avstånd från solen.

Alfa Lyncis (α)
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildLodjuret
Rektascension09t 21m 03,30s[1]
Deklination+34° 23′ 33,22″[1]
Skenbar magnitud ()3,14[1]
Stjärntyp
SpektraltypK7 III[1]
U–B+1,95[2]
B–V1,550±0,008[3]
Astrometri
Radialhastighet ()37,15[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -223,63 ± 0,17[3] mas/år
Dek.: 15,18 ± 0,12[3] mas/år
Parallax ()16,06 ± 0,17[5]
Avstånd203 ± 2  (62,3 ± 0,7 pc)
Absolut magnitud ()-2,32 ± 0,13[6]
Detaljer
Radie54,50 ± 3,02[6] R
Luminositet673 ± 83[6] L
Temperatur3 882[4] K
Metallicitet-0,26[4]
Vinkelhastighet6,4[4] km/s
Andra beteckningar
40 Lyncis, LTT 12457, GEN# +1.00080493, 2MASS J09210335+3423332, SKY# 18048, GPM1 297, N30 2218, SRS 30352, GPM 140.264408+34.392524, NLTT 21514, SV ZI 746, STT 571A, HD 80493, NSV 4456, TYC 2496-1728-1, AG+34 1005, HIC 45860, PLX 2223, UBV 8897, ASCC 582371, HIP 45860, PLX 2223.00, UBV M 15299, BD+35 1979, HR 3705, PMC 90-93 252, USNO-B1.0 1243-00170285, CSV 101039, IRAS 09180+3436, PPM 74424, WDS J09213+3426A, FK5 352, IRC +30210, Pul -3 560052, DS98 117, GC 12880, JP11 1799, RAFGL 1341, GCRV 6082, LSPM J0921+3423, SAO 61414[1]

Egenskaper

Alfa Lyncis är en röd jättestjärna av spektralklass K7 III[1] och är en stjärna som har förbrukat vätet i dess kärna och har utvecklats bort från huvudserien. Den har en radie som har expanderat till ungefär 55 gånger solens radie[6] och den avger från dess fotosfär ca 67 gånger mera energi än solen.[6] vid en uppskattad effektiv temperatur hos på ca 3 900[4] K.

Alfa Lyncis är en misstänkt röd lågamplitudvariabel[8] som ändrar skenbar magnitud från +3,17 upp till +3,12.[9] Detta variationsmönster förekommer typiskt hos stjärnor som har utvecklat en inre kärna av kol omgiven av ett skal med fusion av helium, och tyder på att stjärnan börjat utvecklas till en variabel av Mira-typ.[10]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 26 januari 2019.

Noter

Externa länkar