Aleksandr Kuprin genomgick militärutbildning, men lämnade militären 1894, och prövade sedan på en rad olika yrken, bland annat journalistik, tandvård, lantmäteri, cirkusartist, jägare och fiskare.
Även om han inte kunde anses konservativ, stödde han inte bolsjevismen. Medan han för en kort tid arbetade med Maksim Gorkij på Världslitteraturen förlag, kritiserade han den sovjetiska regimen. Våren 1919 lämnade Kuprin Gattjina nära Petrograd, och flyttade till Frankrike. Han bodde i Paris under de flesta av de kommande 17 åren, men drabbades av alkoholism. Han skrev om detta i många av sina arbeten. Han återvände så småningom till Moskva den 31 maj 1937, bara ett år före sin död, vid kulmen för den stora utrensningen. Hans återkomst medförde publiceringen av hans verk inom Sovjetunionen.
Kuprin var en realist och skrev noveller och romaner som skildrade olika verksamhetsområden, som militärer, fiskare och bönder. Trots att det var hans novell Moloch som 1896 först gjorde honom känd som författare var det hans roman Duellen som gjorde honom berömd.
Duellen: militärroman (Poedinok, 1905) (översättning Erik Nordenström, Hierta, 1906)
Avgrunden (Jama) (översättning Walter Gustaf Kranck, Schildt, 1915). Ny översättning av Tore Zetterholm med titeln Flickorna i Jamakvarteret (Hökerberg, 1946)
Granatarmbandet (Granatovyj braslet och Moloch och Stabskapitan Rybnikov) (översättning Hjalmar Dahl, Bonnier, 1919) [Innehåll: Granatarmbandet; Molok; Stabskapten Rybnikov]
Gropen (översättning Walter Gustaf Kranck, Svenska andelsförlaget, 1921)
En häxa (Olesja och Zidovka) (översättning Hjalmar Dahl, Svenska andelsförlaget, 1923). [Innehåll: En häxa; En judinna]
Sjösjuka: noveller (Morskaja bolezn; Reka zizni; Konokrady) (översättning Carl G. Martinsson, Tiden, 1949). [Innehåll: Sjösjuka; Livets flod; Hästtjuvar]