Aldebaran
Aldebaran eller Alfa Tauri (α Tauri, förkortat Alfa Tau, α Tau), som är stjärnans Bayer-beteckning, är den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Oxen. Aldebaran har magnitud +0,86, vilket gör den till den 14:e ljusstarkaste stjärnan på hela natthimlen och är klart synlig för blotta ögat.[11] Baserat på parallaxmätningar inom Hipparcos-uppdraget på 50,0[5] mas beräknas den befinna sig på ca 65 ljusårs (20 parsek) avstånd från solen. Aldebaran hittar man genom att dra en linje upp genom de tre stjärnorna i stjärnbilden Orions bälte. Linjen kommer att passera vid sidan av Aldebaran där den är ett av hörnen i Vinterfemhörningen.
Aldebaran A / B | |
![]() En tänkt linje genom stjärnorna i Orions bälte upp mot det övre högra hörnet av bilden passerar nära Aldebaran. | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Oxen |
Rektascension | 04t 35m 55,24s[1] |
Deklination | +16° 30′ 33,49″[1] |
Skenbar magnitud () | +0,86-0,89[2] / +13,50 |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | K5 III[3] / M2 V |
U–B | 1,90/ ? |
B–V | 1,538 ± 0,008[4]/? |
Variabeltyp | Långsam irreguljär variabel (LB)[2] / ? |
Astrometri | |
Radialhastighet () | 54,26 ± 0,03[1] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: 63,45 ± 0,84[4] mas/år Dek.: -188,94 ± 0,65[4] mas/år |
Parallax () | 49,97 ± 0,75[5] |
Avstånd | 65,3 ± 1,0 lå (20,0 ± 0,3 pc) |
Absolut magnitud () | -0,641 ± 0,034[5] / +11,98 |
Detaljer | |
Massa | 1,16 ± 0,07[6] / 0,15 M☉ |
Radie | 44,13 ± 0,84[7] / 0,36 R☉ |
Luminositet | 518 ± 32[7] / 0,00014 L☉ |
Temperatur | 3 910[7] / 3 050 K |
Metallicitet | -0,15 ± 0,2[8] |
Vinkelhastighet | 2,7[9] km/s |
Ålder | 6,4+1,4–1,1[5] miljarder år |
Andra beteckningar | |
Alfa Tauri, Parilicium, Cor Tauri, Paliliya, 87 Tauri, Gl 171.1A/B, GJ 9159 A/B, HR 1457, BD +16°629 A/B, HD 29139, GCTP 1014.00, LTT 11462, SAO 94027, FK5 168, GC 5605, ADS 3321 A/B, CCDM 04359+1631, Wo 9159 A/B, HIP 21421, IRC +20087, SKY# 7128, GAT 1331, JP11 898, SRS 30168, LSPM J0435+1630, TD1 3349, BU 550A, GCRV 2689, TYC 1266-1416-1, BU 1031A, GEN# +1.00029139, 2MASS J04355524+1630331, UBV 4426, STF 4002A, N30 962, UBV M 10223, GJ 9159 A, USNO-B1.0 1065-00048822, AG+16 400, GSC 01266-01416, NLTT 13584, uvby98 100029139 V, ASCC 838711, HD 29139, PLX 1014, WDS J04359+1631A, HIC 21421, PMC 90-93 119, YZ 16 1233, PPM 120061, B10 1077, CEL 436, RAFGL 601, CSI+16 629 1, IDS 04302+1619 A, ROT 655, CSV 6116, IRAS 04330+1624[1] |
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/5/5c/Aldebaran-Sun_comparison-sv.svg/250px-Aldebaran-Sun_comparison-sv.svg.png)
Nomenklatur
Namnet kommer från arabiska al-Dabaran som betyder följeslagaren,[12] vilket syftar på att Aldebaran följer stjärnhopen Plejaderna (Sjustjärnorna) över himlen.[13] Stjärnan ingår i stjärnhopen Hyaderna. År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[14] för att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN:s första bulletin från juli 2016[15] innehåller en tabell över de första två satserna av namn som fastställts av WGSN, och anger namnet Aldebaran för Alfa Tauri, vilket nu ingår i IAU:s Catalog of Star Names.[16]
Egenskaper
Aldebaran är en röd jättestjärna av spektralklass K5 III.[3] Dess fotosfär visar överskott av kol, syre och kväve vilket tyder på att stjärnan har gått igenom sitt första uppgraderingsstadium - ett normalt steg i utvecklingen av en stjärna till en röd jätte under vilket material från stjärnans kärna förflyttas till ytan genom konvektion.[17] Den har en massa som är ca 1,2[6] gånger solens massa, en radie som är ca 44[7] gånger större än solens och utsänder ca 520[7] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 3 900 K.[6]
Aldebaran är en något variabel stjärna av den långsamma oregelbundna typen LB. Det varierar med cirka 0,2 enheter mellan skenbar magnitud 0,75 och 0,95.[18] Med en nära infraröd J- bandstorlek på -2,1 är endast Betelgeuse (-2.9), R Doradus (-2.6) och Arcturus (-2.2) ljusare vid den våglängden.[19]
Planet
- Huvudartikel: Aldebaran Ab
En stor möjlig planet eller brun dvärg, med en minsta massa på 11 Jupiter-massor och en omloppsbana på 1,35 AE upptäcktes 1997.
Pioneer 10
Pioneer 10 är en rymdsond som skickades ut i rymden den 2 mars 1972 av NASA för att bland annat ta bilder av Jupiter. Man förlorade kontakt[20] med den 23 januari 2003. Den är på väg i riktning mot Aldebaran – en färd som kommer att ta ungefär 2 miljoner år[20]. På sondens utsida är fästa Pioneer-plaketten som visar symboler och bilder för att ge information om jorden och jordmänniskorna. Detta är ett meddelande till utomjordiska civilisationer sonden kan komma i kontakt med den.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 7 mars 2019.