Alain de Benoist

Alain de Benoist, född 11 december 1943 i Tours i Indre-et-Loire, är en fransk akademiker, filosof, författare, journalist och grundare av den etnonationalistiska tankesmedjan GRECE (Groupement de recherche et d'études pour la civilisation européenne, eller Sällskapet för forskning och studier av den europeiska civilisationen) samt förgrundsgestalt inom den franska Nya Högern.^[12]

Alain de Benoist
Alain de Benoist, 2012.
Född	Alain Marie de Benoist 11 december 1943[1][2][3] (80 år) Saint-Symphorien, Frankrike
Andra namn	Fabrice Laroche[4], Martial Laurent[5], Cédric de Gentissard[5], Tanguy Gallien[5], Frédéric Laurent[5], Robert de Herte[5], David Barney[5], Pierre Dolabella[5], Maxime Meyer[5], Jean-Pierre Dujardin[5], Frédéric Toulouze[5], Jean-Louis Cartry[5], Pierre Jacob[5], Julien Valserre[5], Pierre Carlet[5], Jean-Pierre Hébert[6], Maiastra[7][8], Gilles Foumier[9], Mortimer Davidson, Fabrice Valclérieux, Éric Saint-Léger, Éric Lecendreux, Éric Dumesnil, Walter Aubrig[10] och Bastien O'Danieli[10]
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	Lycée Montaigne Lycée Louis-le-Grand
Sysselsättning	Filosof, politisk aktivist, politisk teoretiker, essäist, författare, journalist[11]
Politiskt parti
Mouvement nationaliste du progrès
Utmärkelser
Prix de l'essai (1978)
Heraldiskt vapen
Webbplats	alaindebenoist.com/
Redigera Wikidata

Benoist läste juridik, statsvetenskap, filosofi och religionshistoria vid Sorbonne. Han har därefter varit redaktör för de två tidningarna Nouvelle École, Éléments och Krisis. Hans skrifter har även publicerats i flera andra tidningar, varav några av Frankrikes ledande, såsom Le Figaro och Le Monde.

Sammanlagt har Benoist också skrivit ett femtiotal böcker och över 3000 artiklar med brett ämnesomfång. I boken Vu de droite: Anthologie critique des idées contemporaines (Copernic, 1977) samlade han några av de bästa av dessa, och belönades av Franska akademin med priset Grand Prix de l'Essai efterföljande år.

Politiskt är Benoist influerad av Antonio Gramsci, Ernst Jünger, Helmut Schelsky, Carl Schmitt och Konrad Lorenz. Han har bland annat riktat kritik mot globaliseringen, liberalismen och invandring till Europa. Dessutom anses han vara en ledande tänkare inom etnopluralismen, en åskådning som menar att olika folkslag bör leva åtskiljda för att bevara världens etniska och kulturella mångfald.^[13]