Aegaeon
Aegaeon är en av Saturnus månar. Den upptäcktes av den amerikanska planetforskaren Carolyn Porco den 3 mars 2009 på fotografier tagna av rymdsonden Cassini den 15 augusti 2008. Den gavs den tillfälliga beteckningen S/2008 S 1.[1] Den har också fått benämningen Saturnus XLIII.[4]
| Aegaeon | |
 Aegaeon fotograferad av rymdsonden Cassini från ett avstånd av 15238,2 km 2010. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Carolyn Porco |
| Upptäcktsdatum | 3 mars 2009 |
| Upptäcktsmetod | Fotografier från rymdsonden Cassini |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | S/2008 S 1 |
| Alternativnamn | Saturnus XLIII |
| Uppkallad efter | Ægæon |
| Omloppsbana[2] | |
| Epok: JD 2454467,00075444 TDB | |
| Halv storaxel | 167 493,665±0,004 km |
| Excentricitet | 0,00042277±0,00000004 |
| Siderisk omloppstid | 0,80812 dygn |
| Inklination | 0,0007°±0,6° |
| Periastronlongitud | 445,475±0,007° |
| Måne till | Saturnus |
| Propra banelement | |
| Proper omloppstid | 0,80812 d |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 1,4 km x 0,5 km x 0,4 km ± 0,1 km x 0,12 km x 0,16 km[3] |
| Medelradie | 0,33±0,06 km[3] |
| Medeldensitet | 0,54±0,15 g/cm3[3] |
| Albedo | <0,15 |
Fysiska egenskaper
Aegaeon är 1,4 kilometer i diameter och därmed den minsta av Saturnus kända månar.[5] Den har ett genomsnittligt avstånd på ungefär 167 500 kilometer till Saturnus och en lutning av 0,0007° mot Saturnus ekliptikan med en excentricitet på 0,0004.[2]
Aegaeon har det lägsta albedot bland månarna som befinner sig innanför Titans bana, under 0,15.[6]
Omloppsbana
Omloppsbanan ligger mellan Janus och Mimas bana, inom Saturnus G-ring. Den bedöms ha lika slät yta som Methone.[7] Bedömningar av månens massa, som baseras på dess påverkan på G-ringens stoft, tyder på en densitet som är ungefär som vatten i frusen form.[6]
Aegaeons omloppsbana ligger inom Saturnus G-ring och har förmodligen försett ringen med det mesta av dess material.[8] Material som lossnar från Aegaeon bildar en ljus båge nära ringens innerkant. Aegaeon är i 7:6 banresonans med Mimas.[2] Det medför att dess halva storaxel skiftar med ungefär 4 km över en fyraårsperiod.
Namn
Aegaeon namngavs snart efter upptäckten efter Ægæon som var en av hekatoncheirerna i den grekiska mytologin.[9][4]