18 Scorpii
18 Scorpii, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en ensam stjärna, belägen i den norra delen av stjärnbilden Skorpionen. Den har en skenbar magnitud av ca 5,50[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 71,9[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 45 ljusår (ca 14 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 12 km/s.[2]
18 Scorpii | |
![]() | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Skorpionen |
Rektascension | 16t 15m 37,26946s[1] |
Deklination | -08° 22′ 09,9870″[1] |
Skenbar magnitud () | +5,503(V)[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | G2 Va[3] |
U–B | +0,18[4] |
B–V | +0,64[4] |
Variabeltyp | Solliknande |
Astrometri | |
Radialhastighet () | +11,6[2] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: 230,77[1] mas/år Dek.: -495,53[1] mas/år |
Parallax () | 71,94 ± 0,37[1] |
Avstånd | 45,3 ± 0,2 lå (13,90 ± 0,07 pc) |
Absolut magnitud () | 4,77[2] |
Detaljer | |
Massa | 1,02 ± 0,03[5] M☉ |
Radie | 1,010 ± 0,009[5] R☉ |
Luminositet | 1,058 ± 0,028[6] L☉ |
Temperatur | 5 433 ± 69[6] K |
Metallicitet | 0,04 (Fe/H)[7] dex |
Vinkelhastighet | 22,7 ± 0,5[8] km/s |
Ålder | 2,9 ± 0,5[9] miljarder år |
Andra beteckningar | |
18 Sco, LHS 3171, AKARI-IRC-V1 J1615373-082213, BD-07 4242, CCDM J16156-0822A, GJ 616, HD 146233, HIC 79672, HIP 79672, HR 6060, IRAS 16129-0814, 2MASS J16153726-0822096, NLTT 42344, NSV 7577, PLX 3687, PPM 199464, RAVE J161537.3-082210, SAO 141066, TD1 19005, TYC 5613-1378-1, uvby98 100146233, WDS J16156-0822A, WISEA J161537.45-082215.2, Gaia DR2 4345775217221821312 [4][10] |
18 Scorpii har vissa fysiska egenskaper gemensamt med solen. Cayrel de Strobel (1996) angav den i sin sammanställning av stjärnor, som mest liknar solen,[11] och Porto de Mello & da Silva (1997) identifierade den som en yngre soltvilling.[12][3] Några forskare tror därför att utsikterna för livet i dess närhet är goda, men ingen planet har ännu upptäckts i omloppsbana runt stjärnan.
Egenskaper
18 Scorpii är en gul[13] till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G2 Va.[4] Den har en massa som är ca 1[5] solmassor, en radie, som är ca 1[5] solradier och utsänder från dess fotosfär ungefär samma mängd[6] energi som solen vid en effektiv temperatur av ca 5 400[6] K.
Enligt Lockwood (2002), har 18 Scorpii ett temporalt fotometriskt uppförande som mycket liknar solens.[14] Dess ljusstyrkevariation över en aktivitetscykel är 0,09 procent, eller ungefär detsamma som under en solcykel.[15] Med hjälp av Zeeman-Doppler-mätning har Petit et al. (2008) registrerat stjärnans magnetfält, vilket visar att dess intensitet och geometri är mycket likt det storskaliga solmagnetiska fältet.[16] Den beräknade perioden för aktivitetscykeln hos 18 Scorpii är omkring sju år,[17] som är betydligt kortare än solens, och dess totalkromosfäriska aktivitet är märkbart högre.[15][18] Liksom solen har den en het korona med en temperatur i området 1,5-2 MK och en luminositet av röntgenstrålning av 8 ± 1,5 ergs/s.[8]
Även om 18 Scorpii totalt sett är bara något mer metallrik än solen, är dess överskott av litium ungefär tre gånger så högt. Av denna anledning, har Meléndez & Ramírez (2007) föreslagit att 18 Scorpii ska anses vara en "kvasisoltvilling", och vill reservera termen soltvilling för stjärnor (såsom HIP 56948) som matchar solen för alla parametrar inom observationella gränser.[19][18]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 18 Scorpii, 4 maj 2020.
Noter
Externa länkar
- https://www.universeguide.com/star/79672/18scorpii
- Kaler, James B.. ”18 Scorpii”. Stars. University of Illinois. http://stars.astro.illinois.edu/sow/18sco.html. Läst 6 mars 2012.
- NASA article on 18 Scorpii
- 18 Scorpii entry in the stellar database
- Astronomers Measure Sun-Like Brightness Changes of the Solar Twin, 18 Scorpii
- Nissen, P. E. (juli 2015). ”High-precision abundances of elements in solar twin stars. Trends with stellar age and elemental condensation temperature”. Astronomy & Astrophysics 579 (52): sid. 15. doi: . A52. https://arxiv.org/abs/1504.07598.