Ängssmalbi
Ängssmalbi (Lasioglossum albipes) är en biart som först beskrevs av Fabricius 1781.[2][3] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[3][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
| Ängssmalbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Sphecodogastra[1] |
| Art | Ängssmalbi Lasioglossum albipes |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum albipes | |
| Auktor | (Fabricius, 1781) |
.jpg) Ängssmalbi, hane. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning
Arten har svart grundfärg. Honorna, och ibland även hanarna, har ljusa hårfläckar på tergiterna[a] 2 till 4; när hårfläckarna förekommer hos hanen, är de svagare än hos honan. Honan har ofta också tergit 1 och 2 mjölkvita, medan hanarna kan ha tergiterna 1 till 3 rödfärgade. Hanen har även blekgul clypeus (munsköld) och överläpp.[b] Honan har en kroppslängd på 7 till 9 mm, hanen 6 till 9 mm.[5]
Förväxlingsart är mysksmalbi, men ängssmalbiet är oftast mindre.[6]
Ekologi
I norra delen av sitt utbredningsområde förekommer ängssmalbiet på grässlätter och skogar, medan det längre söderut lever i bergsterräng, inklusive skogsbryn, -gläntor och buskage. Den kan även uppträda i fruktträdgårdar, gamla vingårdar, jordbrukslandskap, på flodbankar samt i parker och trädgårdar.[7] Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många familjer, även om honan föredrar smörblommor.[6] Honorna gräver ofta sina larvbon i små kolonier på nakna sandfläckar.[7] Arten är troligen solitär i norra delarna av sitt utbredningsområde, men längre söderut (eventuellt med början redan i Sydsverige) lever arten eusocialt, med arbetarna (tillsammans med en del hanar) i en första kull.[5]
Boet består av en vertikal tunnel omkring 15 cm djup, från vilken larvcellerna utmynnar. För eusociala populationer bygger arbetarna ur den första kullen larvceller åt könsdjuren (drottningar och hanar) i den andra kullen. Det finns uppgifter om att den grundläggande honan som gav upphov till den första kullen kan övervintra en andra gång för att anlägga ett nytt bo.[8]
Ängsblodbi är ofta boparasit hos arten; ängsblodbiets hona lägger sina ägg i ängssmalbiets larvbon, där den resulterande larven lever av den insamlade näringen, efter det att värdägget eller -larven dödats.[5]
Arten är polylektisk, den besöker blommande växter från många olika familjer[7], i synnerhet ängsvädd i familjen väddväxter, men även fibblor i korgblommiga växter[5]. Honorna flyger från mitten av april till mitten av september, hanarna från början av juli till slutet av september/början av oktober.[7]
Utbredning
Utbredningsområdet omfattar Eurasien från Irland via Sibirien (Ussuriflodens dalgång) till Hokkaido och Honshu i Japan. I Sverige når den till 66° N.[6]
I Finland förekommer arten främst i den södra halvan av landet, inklusive Åland, men med spridda förekomster ända upp till Lappland.[9]
I Sverige är arten vanlig i större delen av landet, i Norrland dock främst vid kusten, ända upp till Haparanda.[5]
Status
Globalt är arten inte hotad, utan klassificeras som livskraftig ("LC").[7] Även i Sverige och Finland är den klassificerad som livskraftig.[5][9]
Kommentarer
Källor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Ängssmalbi.
Wikispecies har information om Lasioglossum albipes.
