Maria Wetterstrand

Ingrid Maria Wetterstrand (født 2. oktober 1973 i Eskilstuna) er en svensk politiker. Fra 2002 til 2011 var hun talsperson for Miljöpartiet de Gröna sammen med Peter Eriksson, som er det høyeste vervet man har i Miljöpartiet. Hun har sittet i Riksdagen siden 2001, innvalgt fra Stockholm.

Maria Wetterstrand
Født2. okt. 1973[1]Rediger på Wikidata (50 år)
Eskilstuna Fors församling[1]
BeskjeftigelsePolitiker, biolog, foredragsholder, blogger Rediger på Wikidata
Embete
  • Medlem av Riksdagen (1998–2002 Swedish Riksdag, 2001–2002)
  • medlem av Riksdagen (2002–2006 Swedish Riksdag, Södermanland County Constituency, 2002–2004)
  • medlem av Riksdagen (2002–2006 Swedish Riksdag, Stockholms kommuns valkrets, 2005–2006)
  • medlem av Riksdagen (riksdagsperioden 2006–2010, Stockholms kommuns valkrets, 2006–2007)
  • medlem av Riksdagen (riksdagsperioden 2006–2010, Stockholms kommuns valkrets, 2007–2007)
  • medlem av Riksdagen (riksdagsperioden 2006–2010, Stockholms kommuns valkrets, 2008–2010)
  • medlem av Riksdagen (riksdagsperioden 2010–2014, Stockholms kommuns valkrets, 2010–2011)
  • medlem av miljø- og jordbrukskomiteen (2001–2002)
  • medlem av næringskomiteen (2010–2010) Rediger på Wikidata
Utdannet vedGöteborgs universitet
EktefelleVille Niinistö (20042012)
PartiMiljöpartiet
NasjonalitetSverige[1]

I en måling publisert 26. desember 2009 sa 52 % at de hadde stor eller meget stor tiltro til Miljöpartiets talspersoner, bare statsminister Fredrik Reinfeldt var mer populær. Populariteten skyldes i stor grad Wetterstrand.[2][3]

Hun har en master i biologi. Hun var gift med den finske politikeren Ville Niinistö fra 2004 til 2012.

Publikasjoner

  • 2010Den nya gröna vågen. Forlaget Forum.
  • 2011Fiskesubventioner och andra bottennapp (sammen med Mattias Svensson). Timbro.
  • 2011 – Enkel biljett? (red. Ylva Larsdotter & Josefin Almer). Söderströms.
  • 2011 – Med andan i halsen. Teknikföretagen.
  • 2014Vad är miljö och 100 andra jätteviktiga frågor (sammen med Gabriel Liljenström). Bokforlaget Langenskiöld.
  • 2016Kärnkraftsmyten. Hydra forlag.

Referanser

Eksterne lenker