Guttorm Sindre

Guttorm Sindre (Guthormr Sindri)[Note 1] var ein norsk skald som levde på byrjinga av 900-talet.

Guttorm Sindre
Yrkeskald, lyrikar
Opphavet til skaldskapen: i ørne-ham stal Odin skaldskapsmjøden frå jotnen Suttung, og gav han til æsene og dei folk som kan dikte.
(Illustrasjonen er frå ein biletsteinGotland)

Liv og skaldskap

Han må ha levt på den tida då Harald Hårfagre var konge i Noreg, og etter som han gjorde dikt om slaget på Rastarkalv, må han ha døydd ein gong etter 955. Han skal ha vore av god ætt og han var mest truleg fødd i Noreg, men ein veit elles særs lite om livet til Guttorm Sindre.

Han er nemnt i Heimskringla, i soga om Harald Hårfagre[1] og soga om Håkon den gode[2], og han er òg nemnt i den større soga om Olav Tryggvason[3](Ólafs saga Tryggvasonar en mesta). I Skaldatal[4] er han ført opp som skald hos Harald Hårfagre, Halvdan Haraldsson (Svarte) og Håkon den gode.

I soga om Harald Hårfagre (kapittel 37) er der ei skildring om korleis Guttorm Sindre greidde å forlike Harald hårfagre og sonen Halvdan svarte. Truleg var dette den same hendinga som Jorunn Skaldmøy dikta om, i diktet «Sendebit». Han skal ha gjort dikt både om Harald Hårfagre og Halvdan Svarte, men berre nokre vers av Håkonardråpa[5], om Håkon den gode, er kjent i dag. Dette diktet handlar om Håkon den gode sitt hærtog mot Danmark omkring 950, om innsettinga av Trygve Olavsson som konge i Vika, om sigrane over brorsønene (sønene etter Eirik Blodøks) i striden ved Avaldsnes omkring 953 og i slaget på Rastarkalv i 955.

Kjelder og utfyllande opplysningar

Notar

Referansar

Bakgrunnsstoff