Bilabial

Artikulatschoons-
stieden
Labial
Bilabial
Labiodental
Linguolabial
Koronal
Interdental
Dental
Retroflex
Alveolar
Postalveolar
Alveolopalatal
Dorsal
Palatal
Labiopalatal
Velar
Labiovelar
Uvular
Pharyngal
Epiglottal
Glottal

Eun Bilabial, auk Bilabiaal schrieven, is eun Konsonant, deu man mit beuden Lippen artikuleert (lat. bi tweu, labium Lippe)[1]

Artikulatschoon van eunen Bilabial

De bilabiale Plosiv [p]] gifft’t in meust ollen Sproken up’r Werlt. Blaut in üm un bi 0.7% van’n Sproken feuhlt bilabiale Liute, os för’n Exempel in Tlingit, Chipewyan, Oneida un Wichita.[2]

Igbo maakt eun Unnersscheud twisken söss bilabial Plsiven: [p pʰ ɓ̥ b b̤ ɓ]. Dat maakt düsse Spraak wal to eun Spraak mit de meusten phonemisken Bilabialen up’r Eerden.

Bi ’r IPA Schrift gifft’t nenne Symbole för bilabiale laterale Konsonanten. Man liekers is den öhre Artikulatschoon mööglik un määnich eun Sproke het düsse Liut. Man keune Sproke, de us künnig is, het so’n bilabialen Lateral os eun Phomeem.


Transkriptschoon

De bilabialen Konsonanten, os seu in’n Internatschonalen Phonetischen Alphabet steuht, sind:

IPABeschrievselBispill
SprokeOrthographieIPABeduiden
Stimmhaft bialbial NasalPlattduitskMannmaˑn
Stimmloos bilabial PlosivPlattduitskPaddpad~pat
Stimmhaft bilabial PlosivPlattduitskBeddbɛd~bɛt
Stimmloos bilabial FrikativJapaansk富士山 (fujisan)ɸuʑisaɴFujisan
Stimmhaft bilabial FrikativEweɛʋɛɛ̀βɛ̀Ewe
Bilabial ApproximantSpaanskloboloβ̞oWulf
Bilabial TrillNiassimbisiʙiKeev
Bilabial EjektivAdygheпӀэa]Fleusk

Bilabial KlickNǁngʘoeʘoeFleusk

Kük auk bi

Literatur

  • John Clark; Collin Yallop; Janet Fletcher: An Introduction to Phonetics and Phonology. 3rd Edition. Blackwell Textbooks in Linguistics, Wiley-Blackwell, 2006
  • T. Alan Hall: Phonologie: Eine Einführung. De Gruyter Studienbuch, de Gruyter, Berlin / New York 2000, ISBN 3-1101-5641-5
  • Peter Ladefoged; Ian Maddieson: The Sounds of the World's Languages. Blackwell, Oxford 1996, ISBN 0-631-19814-8.

Borns